1För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[1]2Gud, var nådig mot mig! Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.3Mina fiender förföljer mig dagen lång, många strider mot mig i högmod.4Men när jag är rädd, förtröstar jag på dig.5På Gud, vars ord jag prisar, på Gud förtröstar jag, jag är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig?6De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig.7De gör en konspiration och lägger sig på lur, de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.8Skulle de slippa undan med sin orätt? Slå ner folken i din vrede, Gud!9Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring. Samla alla mina tårar i din säck, du har ju antecknat dem i din bok.10Mina fiender ska vända när jag ropar till dig. Därför vet jag att Gud är på min sida.11På Gud, vars ord jag prisar, på HERREN, vars ord jag prisar,12på Gud förtröstar jag. Jag är inte rädd, för vad kan människor göra mig?13Gud, jag har gett dig löften, och jag vill ge dig tackoffer.14För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall. Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.
1Ein Lied von David, nach der Melodie: »Die Taube verstummt in der Fremde«. Es stammt aus der Zeit, als die Philister ihn in Gat festgenommen hatten.[1] (1 Sam 21:11)2Gott, hab Erbarmen mit mir, denn man will mich zur Strecke bringen! Die Feinde bedrängen mich den ganzen Tag.3Unaufhörlich greifen sie mich an, viele bekämpfen mich in ihrem Hochmut.4Doch gerade dann, wenn ich Angst habe, will ich mich dir anvertrauen.5Ich lobe Gott für das, was er versprochen hat; ihm vertraue ich und fürchte mich nicht. Was kann ein Mensch mir schon antun?6Unablässig verdrehen sie, was ich sage, und überlegen, wie sie mir schaden können.7Überall muss ich mit einem Hinterhalt rechnen. Sie beschatten mich und warten nur darauf, mich umzubringen.8Gott, wirf diese Leute[2] in deinem Zorn zu Boden! Sollten sie bei so viel Bosheit ungeschoren davonkommen?9Du siehst doch, wie lange ich schon umherirre! Jede Träne hast du gezählt,[3] ja, alle sind in deinem Buch festgehalten.10Sobald ich dich um Hilfe bitte, werden meine Feinde kleinlaut den Rückzug antreten. Denn das weiß ich: Du, Gott, bist auf meiner Seite!11Ich lobe Gott für das, was er versprochen hat, ja, ich lobe die Zusage des HERRN.12Ihm vertraue ich und fürchte mich nicht. Was kann ein Mensch mir schon antun?13Gott, was ich dir versprochen habe, will ich jetzt einlösen und dir aus Dank Opfer bringen.14Denn du hast mich vor dem Tod gerettet, vor dem Sturz in die Tiefe hast du mich bewahrt. Ich darf weiterleben – in deiner Nähe. Du hast mir das Leben neu geschenkt.