1Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer som Pilatus hade dödat medan de offrade i templet.2Jesus frågade då: ”Tror ni att dessa galileer var större syndare än de andra i Galileen? Var det därför de fick lida?3Nej! Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet[1].4Och hur var det med de arton människor som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de större syndare än alla andra i Jerusalem?5Nej! Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet.”6Sedan berättade han en liknelse: ”En man planterade ett fikonträd i sin vingård. Sedan kom han för att se om det fanns någon frukt på det, men han hittade ingen.7Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner trädet. ’Jag har i tre år kommit och letat efter frukt på det, utan att finna någonting’, sa han. ’Varför låta det ta upp näring ur jorden?’8Men trädgårdsmästaren bad: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och ge det gödning.9Kanske blir det fikon på det nästa år. Om inte, så kan du hugga ner det då.’ ”
Jesus botar en kvinna på sabbaten
10En sabbat när Jesus undervisade i synagogan,11fanns där en kvinna som var handikappad på grund av en ande. Hon hade gått framåtböjd i arton år, och kunde inte räta på ryggen.12När Jesus fick se henne, kallade han på henne och sa: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom!”13Sedan lade han händerna på henne, och genast rätade hon på ryggen och började hylla Gud.14Men synagogföreståndaren blev arg över att Jesus botade henne på sabbaten. ”Det finns sex dagar i veckan då man får arbeta”, sa han till folket. ”Ni kan komma och bli botade på dem, men inte på sabbaten!”15Då svarade Jesus: ”Ni hycklare! Finns det någon av er här som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut den och ger den vatten?16Men här har vi en Abrahams dotter som Satan hållit bunden i arton år, och så skulle hon inte få bli löst från sin boja bara för att det är sabbat!”17Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.
Liknelsen om senapsfröet och om surdegen
18Sedan sa han: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska jag använda?19Det är som ett senapsfrö som en man sådde i sin trädgård. Det växte och blev till ett träd, där fåglarna kunde bygga bo bland grenarna.”20Åter frågade han: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med?21Det är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”
Den trånga porten
22På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom olika städer och byar och undervisade.23Och någon frågade honom: ”Herre, är det bara några få som blir räddade?” Jesus sa då till dem:24”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er, att många ska försöka komma in men inte lyckas.25Och när husets herre väl har stigit upp och låst porten och ni då står utanför och bankar och ropar: ’Herre, öppna för oss!’, så ska han svara: ’Jag vet inte vilka eller varifrån ni är!’26Då säger ni: ’Men vi har ju ätit och druckit tillsammans med dig. Och du undervisade på våra gator!’27Men han ska svara: ’Jag känner er inte och vet inte varifrån ni är! Försvinn härifrån, alla ni orättens hantlangare!’28Där ska ni gråta och skära tänder när ni blir utestängda från Guds rike och ser Abraham, Isak och Jakob därinne tillsammans med alla profeterna.29Och människor ska komma från öster och väster, norr och söder och ta plats vid måltiden i Guds rike.30Då ska de som är sist bli först, och de som är först bli sist.”
Jesus sörjer över Jerusalem
31Just då kom några fariseer till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!”32Jesus svarade: ”Hälsa den räven[2] att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål.33Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem.34Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.35Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Jag säger er: ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[3]’ ”
1Zu dieser Zeit kamen Leute zu Jesus und berichteten ihm, dass Pilatus einige Männer aus Galiläa während des Opferdienstes im Tempel hatte umbringen lassen. So hatte sich ihr Blut mit dem ihrer Opfertiere vermischt.2Da sagte Jesus zu ihnen: »Ihr denkt jetzt vielleicht, diese Galiläer seien schlimmere Sünder gewesen als ihre Landsleute, weil sie so grausam ermordet wurden.3Ihr irrt euch! Wenn ihr euch nicht zu Gott hinwendet, dann werdet ihr alle genauso umkommen.4Erinnert euch an die achtzehn Leute, die starben, als der Turm am Teich Siloah einstürzte. Glaubt ihr wirklich, dass ihre Schuld größer war als die aller anderen Leute in Jerusalem?5Nein! Wenn ihr nicht zu Gott umkehrt, wird es euch ebenso ergehen.«6Und dann erzählte Jesus ihnen dieses Gleichnis: »Ein Mann hatte in seinem Weinberg einen Feigenbaum gepflanzt. Jahr für Jahr sah er nach, ob der Baum Früchte trug. Aber vergeblich!7Endlich rief er seinen Gärtner: ›Schon seit drei Jahren komme ich immer wieder und schaue nach Früchten, aber ich finde keine. Hau den Baum um. Warum soll er den Boden weiter aussaugen?‹8Aber der Gärtner bat: ›Herr, lass ihn noch ein Jahr stehen! Ich will den Boden um den Baum herum noch einmal umgraben und ihn gut düngen.9Wenn er dann Früchte trägt, ist es gut; sonst kannst du ihn umhauen.‹«
Was gilt mehr: der Mensch oder die Vorschrift?
10Am Sabbat lehrte Jesus in einer Synagoge.11Eine Frau hörte ihm zu. Sie wurde von einem bösen Geist beherrscht, der sie krank machte: Seit achtzehn Jahren war sie verkrümmt und konnte sich nicht mehr aufrichten.12Als Jesus sie sah, rief er sie zu sich: »Du bist von deinem Leiden erlöst!«13Er legte seine Hände auf sie. Sofort richtete sie sich auf und dankte Gott von ganzem Herzen.14Aber der Vorsteher der Synagoge war empört darüber, dass Jesus die Frau am Sabbat geheilt hatte. Er sagte zu den Versammelten: »Die Woche hat sechs Arbeitstage. An denen könnt ihr kommen und euch heilen lassen, aber nicht ausgerechnet am Sabbat!«15Doch Jesus, der Herr, erwiderte: »Ihr Heuchler! Ihr bindet doch euren Ochsen oder Esel auch am Sabbat vom Futtertrog los und führt ihn zur Tränke.16Und mir verbietet ihr, diese Frau am Sabbat aus der Gefangenschaft des Satans zu befreien! Achtzehn Jahre lang war sie krank. Dabei gehört sie doch wie ihr zu Gottes auserwähltem Volk![1]«17Daraufhin waren seine Gegner beschämt. Aber alle anderen freuten sich über die wunderbaren Taten von Jesus.
Die Gleichnisse vom Senfkorn und vom Sauerteig
18Jesus fragte seine Zuhörer: »Womit kann ich Gottes Reich vergleichen? Wie soll ich es beschreiben? (Matt 13:31; Mark 4:30)19Es ist wie ein Senfkorn, das ein Mann in seinem Garten aussät. Das Samenkorn geht auf, wächst und wird zu einem Baum, in dessen Zweigen die Vögel ihre Nester bauen.«20Jesus fragte noch einmal: »Womit soll ich Gottes Reich vergleichen?21Es ist wie ein Sauerteig, den eine Frau zum Brotbacken nimmt. Obwohl sie nur wenig davon unter eine große Menge Mehl mischt, ist am Ende alles durchsäuert.«
Warum nicht alle in Gottes Reich kommen
22Jesus zog durch die Städte und Dörfer des Landes und sprach dort zu den Menschen. Auf dem Weg nach Jerusalem (Matt 7:13; Matt 7:22; Matt 8:11)23fragte ihn ein Mann: »Herr, stimmt es wirklich, dass nur wenige Menschen gerettet werden?« Jesus antwortete:24»Setzt alles daran, durch das enge Tor in Gottes Reich zu kommen! Denn viele versuchen es, aber nur wenigen wird es gelingen.25Hat der Hausherr erst einmal das Tor verschlossen, werdet ihr draußen stehen. Soviel ihr dann auch klopft und bettelt: ›Herr, mach uns doch auf!‹ – es ist umsonst! Er wird euch antworten: ›Was wollt ihr von mir? Ich kenne euch nicht!‹26Ihr werdet rufen: ›Aber wir haben doch mit dir gegessen und getrunken! Du hast auf unseren Straßen gelehrt!‹27Doch der Herr wird euch erwidern: ›Ich habe doch schon einmal gesagt: Ich kenne euch nicht. Geht endlich weg von mir! Menschen, die Unrecht tun, haben hier nichts verloren.‹28Wenn ihr dann draußen seid und seht, dass Abraham, Isaak, Jakob und alle Propheten in Gottes Reich sind, dann werdet ihr heulen und ohnmächtig jammern[2].29Aus der ganzen Welt, aus Ost und West, aus Nord und Süd, werden die Menschen kommen und in Gottes Reich das Freudenfest feiern.30Ihr werdet sehen: Viele, die jetzt einen großen Namen haben, werden dann unbedeutend sein. Und andere, die heute die Letzten sind, werden dort zu den Ersten gehören.«
Warnung an Jerusalem
31Kurze Zeit später kamen einige Pharisäer zu Jesus. Sie warnten ihn: »Sieh zu, dass du schnell von hier fortkommst. König Herodes will dich töten lassen!« (Matt 23:37)32Jesus antwortete: »Sagt diesem Fuchs: ›Heute und morgen treibe ich Dämonen aus und heile Kranke. Aber am dritten Tag werde ich mein Ziel erreicht haben.‹33Ja, heute, morgen und übermorgen bin ich noch unterwegs. Wo anders als in Jerusalem könnte denn ein Prophet umgebracht werden?34Jerusalem! O Jerusalem! Du tötest die Propheten und steinigst die Boten, die Gott zu dir schickt. Wie oft schon wollte ich deine Bewohner um mich sammeln, so wie eine Henne ihre Küken unter ihre Flügel nimmt! Aber ihr habt es nicht gewollt.35Und nun? Gott wird euren Tempel verlassen, und ich sage euch: Mich werdet ihr erst dann wiedersehen, wenn ihr rufen werdet: ›Gepriesen sei, der im Auftrag des Herrn kommt!‹«