1Judas stam fick sin del, efter sina släkter, söderut intill Edoms gräns och öknen Sin.2Denna gräns började vid södra viken av Döda havet3och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron söder om Kadesh Barnea, sedan upp till Addar och därefter mot Karka4och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet. Detta är deras sydgräns.5Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp. Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet,6sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fortsatte norr om Bet Haarava till Bohans, Rubens sons, sten.7Därifrån gick gränsen upp till Devir från Akors dal i nordlig riktning mot Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Shemeshkällan ut till Rogelkällan8och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal söder om Jevus höjd där Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnoms dal i norra delen av Refaimdalen.9Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoachkällan och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände mot Baala vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim.10Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, dvs. Kesalon, och vidare ner till Bet Shemesh förbi Timna11till Ekrons norra sluttning där den böjde sig mot Shickeron och berget Baala, passerade Javneel och slutade vid Medelhavet.12Detta var Judas släkters gränser.13Josua gav en del av Judas område åt Kalev, Jefunnes son, som HERREN hade befallt och han fick därför staden Kirjat-Arba, som fått sitt namn efter Anaks stamfar Arba men som också kallades Hebron.14Kalev fördrev Anaks tre ättlingar Sheshaj, Achiman och Talmaj15och därifrån tågade han mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.16Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.”17Otniel, son till Kalevs bror Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom.18När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av[1] från sin åsna frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?”19Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev, men ge mig några vattenkällor också!” Då gav Kalev henne de övre och nedre källorna.20Judas stam fick, efter sina släkter, följande område:21De städer och byar som låg utmed gränsen mot Edom i Negev, nämligen Kavseel, Eder, Jagur,22Kina, Dimona, Adada,23Kedesh, Hasor, Jitnan,24Sif, Telem, Bealot,25Hasor Hadatta, Keriot Hesron dvs. Hasor,26Amam, Shema, Molada,27Hasar Gadda, Heshmon, Bet Pelet,28Hasar Shual, Beer Sheva med kringliggande byar,29Baala, Ijim, Esem,30Eltolad, Kesil, Horma,31Siklag, Madmanna, Sansanna,32Levaot, Shilchim, Ajin och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar.33I Låglandet: Eshtaol, Sora, Ashna,34Sanoach och En-Gannim, Tappuach och Enam,35Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,36Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar.37Vidare: Senan, Hadasha, Migdal-Gad,38Dilan, Mispa, Jokteel,39Lakish, Boskat, Eglon,40Kabbon, Lachmas, Kitlish,41Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, sexton städer med kringliggande byar,42Livna, Eter, Ashan,43Jefta, Ashna, Nesiv,44Keila, Aksiv och Maresha, nio städer med kringliggande byar45och Ekrons alla städer och byar,46från Ekron västerut och städerna med kringliggande byar nära Ashdod47mot Ashdod med kringliggande byar och till Gaza med dess byar ända fram till Egyptens bäck och Medelhavet.48I bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko,49Danna, Kirjat-Sanna, dvs. Devir,50Anav, Eshtemoa, Anim,51Goshen, Holon och Gilo, elva städer med kringliggande byar,52Arav, Duma, Eshan,53Janum, Bet-Tappuach, Afeka,54Humta, Kirjat-Arba dvs. Hebron, Sior, nio städer med kringliggande byar,55Maon, Karmel, Sif, Jutta,56Jisreel, Jokdeam, Sanoach,57Kain, Giva, Timna, tio städer med omgivande orter,58Halchul, Bet-Sur, Gedor,59Maarat, Bet-Anot, Eltekon, sex städer med kringliggande byar,[2]60Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, Rabba, två städer med kringliggande byar.61I öknen: Bet Haarava, Middin, Sekaka,62Nivshan, Ir-Hammelach och Levo-Hamat, sex städer med kringliggande byar.63Men Judas stam kunde inte driva ut jevuséerna som bodde i staden Jerusalem och därför bor jevuséerna bland Judas folk i Jerusalem än idag.
1Als das Land durch das Los verteilt wurde, erhielten die Sippen des Stammes Juda das südliche Kanaan. Ihr Gebiet reichte bis an das Land Edom und an die Wüste Zin im äußersten Süden.2Die Südgrenze Judas verlief vom unteren Ende des Toten Meeres3in südlicher Richtung bis zum Skorpionensteig. Von dort führte sie hinüber nach Zin, südlich um Kadesch-Barnea herum und durch Hezron hinauf nach Addar, wo sie einen Bogen nach Karka machte.4Sie ging weiter durch Azmon bis an den Bach an der Grenze zu Ägypten, dem sie bis zur Mündung ins Mittelmeer folgte. Dies war die südliche Landesgrenze.5Im Osten verlief die Grenze Judas am Toten Meer entlang bis zur Jordanmündung. Die Nordgrenze führte von der Jordanmündung6hinauf nach Bet-Hogla, dann nördlich von Bet-Araba weiter bergauf zum Stein von Bohan, dem Rubeniter,7abwärts in das Achor-Tal und wieder aufwärts nach Debir. Hier wandte sie sich in nördlicher Richtung nach Gilgal, gegenüber dem Pass von Adummim, der südlich des Baches verläuft. Dann erreichte die Grenze die Quellen Schemesch und Rogel.8Sie führte durch das Hinnomtal, südlich um den Abhang, auf dem die Jebusiterstadt – also Jerusalem – liegt, zur Spitze des Berges, der sich westlich des Hinnomtals am Nordrand der Refaïm-Ebene erhebt.9Dort machte die Grenze einen Bogen in Richtung der Quelle Neftoach, führte dann zu den Städten des Berglandes Efron und weiter nach Baala, dem heutigen Kirjat-Jearim.10Von Baala wandte sie sich westlich zum Gebirge Seïr, zog dann am Nordhang des Berges Jearim – auch Kesalon genannt – hinab nach Bet-Schemesch und hinüber nach Timna.11Sie verlief an der nördlichen Seite von Ekron in einem Bogen nach Schikkaron, hinüber zum Berg Baala, und endete bei Jabneel an der Küste des Mittelmeeres.12Das Meer bildete die Westgrenze des Landes Juda. Dies war das Gebiet, das der Stamm Juda für seine Sippen erhielt.
Die Eroberung von Hebron und Debir
13Kaleb, dem Sohn von Jefunne, überließ Josua einen Teil des Stammesgebiets von Juda. Der HERR hatte Josua befohlen, Kaleb die Stadt Hebron zu geben. Sie hieß damals noch Kirjat-Arba (»Stadt des Arba«), nach dem Stammvater der Anakiter.14Dort lebten die Sippen Scheschai, Ahiman und Talmai vom Volk der Anakiter. Kaleb vertrieb sie aus der Stadt.15Dann zog er zur Stadt Debir, die man damals noch Kirjat-Sefer nannte.16»Wer Kirjat-Sefer erobert«, versprach er seinen Männern, »der erhält meine Tochter Achsa zur Frau!«17Kalebs Bruder Otniël, dem Sohn von Kenas, gelang es, die Stadt einzunehmen. Dafür sollte er Achsa zur Frau bekommen.18Achsa drängte Otniël, Kaleb um einen Acker zu bitten. Als sie am Tag der Hochzeit mit ihrem Vater auf dem Weg zu Otniël war, sprang sie plötzlich vom Esel ab. »Was ist los?«, fragte Kaleb.19»Gib mir zum Abschied deinen Segen und ein Geschenk!«, bat sie. »Du lässt mich in das trockene Südland ziehen, darum gib mir doch bitte auch ein paar Wasserstellen!« Da schenkte er ihr von seinem Besitz die oberen und unteren Quellen.
Die Städte des Stammes Juda
20Zum Land, das dem Stamm Juda und seinen Sippen zugeteilt wurde,21gehörten die folgenden Städte: Im Süden in Richtung der Grenze von Edom: Kabzeel, Eder, Jagur,22Kina, Dimona, Adada[1],23Kedesch, Hazor, Jitnan,24Sif, Telem, Bealot,25Hazor-Hadatta, Kerijot-Hezron – das heutige Hazor –,26Amam, Schema, Molada,27Hazar-Gadda, Heschmon, Bet-Pelet,28Hazar-Schual, Beerscheba und Bisjotja,[2]29Baala, Ijim, Ezem,30Eltolad, Kesil, Horma,31Ziklag, Madmanna, Sansanna,32Bet-Lebaot, Schilhim[3], Ajin und Rimmon[4]. Es waren insgesamt 29 Städte mit den dazugehörigen Dörfern. (Jos 19:6; Neh 11:29)33In der Gegend zwischen dem Mittelmeer und dem Bergland: Eschtaol, Zora, Aschna,34Sanoach, En-Gannim, Tappuach, Enam,35Jarmut, Adullam, Socho, Aseka,36Schaarajim, Aditajim, Gedera und Gederotajim. Es waren 14 Städte mit ihren Dörfern.37Zum Besitz des Stammes Juda gehörten auch Zenan, Hadascha, Migdal-Gad,38Dilan, Mizpe, Jokteel,39Lachisch, Bozkat, Eglon,40Kabbon, Lachmas, Kitlisch,41Gederot, Bet-Dagon, Naama und Makkeda. Es waren 16 Städte mit den umliegenden Dörfern.42Außerdem Libna, Eter, Aschan,43Jiftach, Aschna, Nezib,44Keïla, Achsib und Marescha – neun Städte mit ihren Dörfern.45Dazu kamen Ekron mit ihren Tochterstädten und Dörfern46und von dort an alle Städte und Dörfer westwärts in Richtung Aschdod:47Aschdod selbst und Gaza mit ihren Tochterstädten und Dörfern, bis hinab an den Bach an der Grenze zu Ägypten und an die Mittelmeerküste.48Im Bergland: Schamir, Jattir, Socho,49Danna, Kirjat-Sanna[5] – das heutige Debir –,50Anab, Eschtemo, Anim,51Goschen[6], Holon und Gilo; insgesamt elf Städte mit ihren Dörfern. (Jos 10:41)52Dazu noch Arab, Duma, Eschan,53Janum, Bet-Tappuach, Afeka,54Humta, Kirjat-Arba – das jetzige Hebron – und Zior: neun Städte mit den dazugehörigen Dörfern.55Dann Maon, Karmel, Sif, Jutta,56Jesreel, Jokdeam, Sanoach,57Kajin, Gibea und Timna. Es waren zehn Städte mit ihren Dörfern.58Dann Halhul, Bet-Zur, Gedor,59Maarat, Bet-Anot und Eltekon: sechs Städte und ihre Dörfer.60Außerdem Kirjat-Baal – das heutige Kirjat-Jearim – sowie Rabba: zwei Städte mit ihren Dörfern.61In der Steppe: Bet-Araba, Middin, Sechacha,62Nibschan, Ir-Hammelach – die Salzstadt – und En-Gedi; sechs Städte samt ihren Dörfern.63Die Judäer konnten jedoch die Jebusiter nicht aus Jerusalem vertreiben. Ihre Nachkommen wohnen noch heute dort inmitten des Stammes Juda.