från Biblica1Så sa HERREN: ”Gå bort till Judas kungs palats och tala där dessa ord:2’Lyssna till HERRENS ord, du kung av Juda på Davids tron, du och dina tjänare och ditt folk som går in genom dessa portar!3Så säger HERREN: Gör det som är rättvist och rättfärdigt. Rädda den plundrade ur förtryckarens våld. Gör inget orätt mot främlingen, den faderlösa och änkan. Bruka inte våld mot dem, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats.4Om ni verkligen följer dessa ord, ska kungar som sitter på Davids tron komma in med hästar och vagnar genom portarna till detta palats, följda av sina tjänare och sitt folk.5Men om ni inte lyssnar till dessa ord, svär jag vid mig själv, säger HERREN, att det här palatset ska bli en ruinhög.’ ”6För så säger HERREN om Judas kungs palats: ”Du är för mig som Gilead, som Libanons topp. Men jag ska göra dig till en öken, till städer där ingen bor.7Jag ska utse fördärvare att komma emot dig, var och en med sina vapen. De ska hugga ner dina ståtliga cedrar och kasta dem i elden.8Folk från många länder ska gå förbi denna stad och säga till varandra: ’Varför gjorde HERREN så mot denna stora stad?’9Och svaret kommer att bli: ’Därför att de övergav HERREN, sin Guds förbund och tillbad och tjänade andra gudar.’ ”10Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över den som vandrar bort, för han ska aldrig mer återvända och se det land där han föddes.11För så säger HERREN om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit.12Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”13”Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina övre salar med orätt, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom någon lön,14den som säger: ’Jag ska bygga mig ett stort palats med rymliga övre salar och göra många fönster, klä det med cederpanel och måla det rött.’15Är det att vara kung, att stoltsera med cederträ? Tänk på din far: han åt och drack och gjorde det som var rätt och rättfärdigt, och allt gick honom väl.16Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande, och det gick väl för honom. Är inte detta att känna mig? säger HERREN.17Men dina ögon och tankar är bara inriktade på oärlig vinning och att utgjuta oskyldigt blod, och på förtryck och våld.”18Därför säger HERREN så om kung Jojakim, Josias son, Juda kung: ”Ingen ska hålla dödsklagan över honom: ’Min broder, min syster!’ Ingen ska hålla dödsklagan över honom: ’Min herre, all hans prakt!’19Han kommer att begravas som en åsna, släpas ut och kastas utanför Jerusalems portar.”20”Gå upp på Libanon och ropa, höj din röst i Bashan! Ropa högt från Avarim, för alla dina älskare är krossade.21När du levde i fred talade jag till dig, men du svarade: ’Jag vill inte lyssna.’ Sådan var du sedan din ungdom, du har aldrig velat lyssna på mig.22Alla dina herdar ska föras bort av vinden. Dina älskare ska föras bort i exil. Du ska få stå där i skam och förödmjukelse för all din ondskas skull.23Du som bor på ’Libanon’[1] och har ditt näste bland cedrarna, hur ska du inte jämra dig, när värkarna kommer över dig, som en kvinna när hon ska föda.24Så sant jag lever, säger HERREN, även om du Konja, son till kung Jojakim av Juda, var sigillringen på min högra hand, skulle jag slita av den.25Jag ska överlämna dig till dem som är ute efter ditt liv, till dem som du är så rädd för, nämligen Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och kaldéerna.26Dig själv och din mor, som födde dig, ska jag slunga iväg till ett annat land, där ni inte är födda, och där ska ni dö.27De ska aldrig mer återvända till sin längtans land.”28Är då denne Konja ett värdelöst, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför kastas han och hans barn bort till ett land som är okänt för dem?29O, land, land, land! Hör HERRENS ord!30Så säger HERREN: ”Registrera denne man som barnlös, som en man som inte lyckades med något under sin livstid. För inget av hans barn ska lyckas uppnå att sitta på Davids tron och regera i Juda.”
1Der HERR befahl mir, in den Königspalast zu gehen2und dort zu verkünden: »Höre, was der HERR dir zu sagen hat, König von Juda, du Nachkomme von David, dir, deinen obersten Beamten und deinem Volk, das durch diese Tore zum Palast hineingeht!3So spricht der HERR: Sorgt für Recht und Gerechtigkeit! Helft den Menschen, die beraubt und unterdrückt werden! Den Ausländern, Waisen und Witwen tut keine Gewalt an und nutzt sie nicht aus! Hört auf, hier das Blut unschuldiger Menschen zu vergießen!4Wenn ihr euch daran haltet, dann werden in diesem Palast auch weiterhin Könige regieren, die Nachkommen von David sind. Mit Pferden und Wagen werden sie durch die Tore ein- und ausziehen, begleitet von ihren obersten Beamten und ihrem Gefolge.5Doch wenn ihr nicht auf meine Worte hört, wird dieser Palast zum Trümmerhaufen. Das schwöre ich, der HERR.6Prächtig bist du, Palast der Könige von Juda, wie der Wald im Land Gilead und wie der Gipfel des Libanon – und dennoch will ich dich zur Ruine machen, zu einem unbewohnten Ort! Mein Wort gilt!7Ich sende Männer, die dich zerstören sollen. Mit ihren Äxten werden sie deine Zedernsäulen fällen und ins Feuer werfen.8Dann werden fremde Völker hier vorüberziehen und einander fragen: ›Warum hat der HERR dies mit der großen Stadt getan?‹9Und man wird antworten: ›Ihre Einwohner haben den Bund mit dem HERRN, ihrem Gott, gebrochen. Sie haben andere Götter verehrt und ihnen gedient.‹«
König Schallum wird nicht zurückkehren
10»Beweint nicht den Tod von König Josia,[1] trauert nicht um ihn! Weint vielmehr über König Schallum[2], der nun weggeführt wurde! Denn er kehrt nicht mehr zurück und wird seine Heimat nie wiedersehen. (2 Krön 36:1)11Ich, der HERR, sage über Schallum, den Sohn von Josia, der nach dem Tod seines Vaters König von Juda wurde: Er musste fortziehen von hier und wird niemals zurückkehren.12Sterben wird er dort, wohin er als Gefangener verschleppt wurde, und sein Land wird er nie wiedersehen!«
König Jojakim schreckt vor nichts zurück
13»Wehe dem, der seinen Palast ausbaut und dabei Unrecht tut, indem er seine Untertanen unentgeltlich arbeiten lässt und sie um den gerechten Lohn bringt!14Wehe dem, der sich vornimmt: ›Einen großen Palast lasse ich mir errichten, mit geräumigen Zimmern im Obergeschoss. Ich setze große Fenster ein, kleide den Palast mit Zedernholz aus und lasse ihn rot anstreichen.‹15Bist du deshalb ein großer König, weil du prunkvolle Bauten aus Zedernholz errichtest, die schöner sind als andere? Auch dein Vater hat sein Leben genossen, doch er sorgte für Recht und Gerechtigkeit, und darum ging es ihm gut.16Er verhalf den Armen und Bedürftigen zu ihrem Recht und hatte Erfolg bei dem, was er tat. Wer so lebt, hat mich, den HERRN, wirklich erkannt.17Aber du hast nur eins im Sinn: Gewinn um jeden Preis! Du bringst unschuldige Menschen um, wenn du irgendeinen Vorteil davon hast; vor Unterdrückung und Erpressung schreckst du nicht zurück.18Hört darum, was ich, der HERR, über Jojakim sage, den Sohn König Josias von Juda: Man wird um ihn nicht trauern und das Klagelied ›Ach, mein Bruder‹[3] anstimmen. Um ihn wird keiner weinen: ›Ach, unser König und Herrscher!‹19Nein, wie einen toten Esel schleift man ihn fort und wirft ihn weg, draußen vor die Tore von Jerusalem!«
König Jojachin wird seinen Feinden ausgeliefert
20»Steig hinauf auf den Libanon, du Volk von Jerusalem, und schrei! Geh ins Hochland von Baschan und weine laut! Klage auf den Bergen von Abarim, denn all deine Verbündeten sind geschlagen.21Ich habe dich gewarnt, als du noch in Sicherheit lebtest, aber du hast dich geweigert, auf mich zu hören. Von Anfang an war es deine Art, meine Worte zu missachten.22Deine Führer werden weggeführt, weggefegt wie von einem Sturm, und deine Verbündeten werden gefangen genommen und verschleppt. Dann wirst du gedemütigt und musst dich schämen wegen all deiner Bosheit!23Noch wohnst du ungestört im Libanonpalast, du hast dich in Zedernbauten eingenistet – doch wie wirst du stöhnen, wenn dich die Schmerzen überfallen wie Geburtswehen eine Frau!24Ich, der HERR, sage zu Jojachin[4], dem König von Juda, dem Sohn von Jojakim: Ich schwöre dir, so wahr ich lebe: Selbst wenn ich dich als Siegelring an meiner rechten Hand trüge, würde ich dich doch vom Finger reißen!25Ich werde dich deinen Todfeinden ausliefern, vor denen du dich so sehr fürchtest, dem babylonischen König Nebukadnezar und seinen Truppen.26Dich und deine Mutter jage ich fort in ein fremdes Land, aus dem keiner von euch beiden stammt, und dort werdet ihr sterben.27Doch in eure Heimat, nach der ihr euch sehnt, werdet ihr nie mehr zurückkehren!«28Ihr fragt: »Ist König Jojachin wirklich wie ein zerbrochenes Tongefäß, das keiner mehr gebrauchen kann? Warum jagt man ihn und seine Kinder fort in ein unbekanntes Land?«29Hört her, ihr Bewohner des ganzen Landes, hört auf das Wort des HERRN!30So spricht der HERR: »Tragt diesen Mann als kinderlos in die Verzeichnisse ein; sein Leben lang hat er kein Glück! Keinem seiner Kinder wird es gelingen, als Nachkomme von David in Juda zu regieren!«