1För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[1]2Gud, var nådig mot mig! Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.3Mina fiender förföljer mig dagen lång, många strider mot mig i högmod.4Men när jag är rädd, förtröstar jag på dig.5På Gud, vars ord jag prisar, på Gud förtröstar jag, jag är inte rädd. Vad kan dödliga göra mig?6De försöker alltid förvränga vad jag säger. Alla deras planer går ut på att skada mig.7De gör en konspiration och lägger sig på lur, de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.8Skulle de slippa undan med sin orätt? Slå ner folken i din vrede, Gud!9Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring. Samla alla mina tårar i din säck, du har ju antecknat dem i din bok.10Mina fiender ska vända när jag ropar till dig. Därför vet jag att Gud är på min sida.11På Gud, vars ord jag prisar, på HERREN, vars ord jag prisar,12på Gud förtröstar jag. Jag är inte rädd, för vad kan människor göra mig?13Gud, jag har gett dig löften, och jag vill ge dig tackoffer.14För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall. Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.
1Ein Lied Davids, nach der Melodie »Verstummte Taube in der Ferne«. Er dichtete es, als ihn die Philister in Gat festgenommen hatten. (1 Sam 21:11)2Gott, hab Erbarmen mit mir, denn man stellt mir nach, unaufhörlich werde ich bedrängt und angefeindet!3Meine Feinde dringen ständig auf mich ein; viele kämpfen gegen mich, du Höchster.4Doch wenn ich Angst bekomme, setze ich mein Vertrauen auf dich.5Ich preise Gott für sein helfendes Wort. Ich vertraue ihm und habe keine Angst: Was könnte ein Mensch mir schon tun? (Ps 27:1; Ps 118:6; Jes 51:12; Matt 10:28)6Ständig verdrehen sie meine Worte; alles, was sie planen, soll mir schaden. (Ps 35:20)7Sie liegen überall auf der Lauer, sie bespitzeln mich auf Schritt und Tritt, sie haben es auf mein Leben abgesehen.8Sollen sie frei ausgehen bei so viel Unrecht? Gott, schlage sie in deinem Zorn zu Boden!9Du weißt, wie oft ich umherirren musste. Sammle meine Tränen in deinen Krug; ich bin sicher, du zählst sie alle!10An dem Tag, an dem ich dich zu Hilfe rufe, müssen meine Feinde den Rückzug antreten. Ich weiß es: Du, Gott, stehst mir bei!11Ich preise Gott für sein helfendes Wort, ja, ich preise den HERRN für dieses Wort.12Ich vertraue ihm und habe keine Angst: Was könnten mir Menschen schon tun?13Gott, ich will dir meine Dankesschuld bezahlen, so wie ich es versprochen habe. (Ps 50:14)14Denn du hast mich gerettet vom drohenden Tod, meine Füße vom Abgrund zurückgehalten. Ich darf in deiner Nähe weiterleben, weil du mich das Licht noch sehen lässt. (Job 33:30; Ps 30:4)