1Kom, alla folk, och lyssna! Hör på, alla länder! Låt hela jorden och allt som finns på den lyssna, jorden och allt som kommit upp ur den!2HERRENS vrede rasar mot alla folk, den är upptänd mot alla deras härskaror. Han vill förinta dem och utlämna dem till slakt.3Deras slagna ska kastas bort, stanken av deras lik stiga, och bergen ska flyta av deras blod.4Himlens stjärnor ska blekna och himlen rullas ihop som en bokrulle, alla dess stjärnor ska falla till marken som vissna löv från vinrankan, som övermogen frukt från fikonträdet.5Mitt svärd syns på himlen[1] och kommer över Edom, över det folk jag ska straffa och har vigt åt förintelse.6HERRENS svärd dryper av blod. Det är täckt av fett, av blod från lamm och getter och fett från baggars njurar. HERREN har en offerfest i Bosra, en stor slakt i Edoms land.7Vildoxarna faller med dem, stutar och tjurar. Landet ska dränkas i blod och marken mättas av fett.8Det är en hämndens dag för HERREN, ett bestraffningens år för Sions skull.9Bäckarna i Edom omvandlas till tjära och myllan till svavel. Hela dess land blir till brinnande tjära.10Varken natt eller dag ska det slockna, röken ska stiga oupphörligt. Landet ska ligga öde från generation till generation, ingen ska någonsin passera genom det.11Pelikaner och trappfåglar ska ta det i besittning, tornugglor och korpar ska hålla till där. Ett mätsnöre ska dras över landet och ett stenlod sänkas ner, allt ska ligga öde och tomt.[2]12Inget ska finnas kvar för dess förnäma män att bygga ett rike av, och dess furstar ska försvinna.13Törnen ska växa upp i palatsen, nässlor och tistel i fästningarna, och platsen blir ett tillhåll för schakaler, ett hem för berguvar.14Ökendjuren möts där med hyenor, raggiga bockar kallar på varandra. Där bor också nattens varelse Lilit och finner en viloplats.15Där bygger ugglan sitt bo, lägger sina ägg, ruvar och skyddar sina ungar. Där samlas också falkar i par.16Studera HERRENS bok, läs och se efter! Ingen av dem ska utelämnas, ingenting ska saknas. För så har han befallt, och hans Ande samlar dem alla.17Han har delat upp landet åt dem och med mätsnöre gett dem deras del. De ska äga landet för alltid och bo där i alla kommande generationer.
1Kommt herbei, ihr Völker! Versammelt euch und hört zu! Alle Welt soll zuhören, die ganze Erde und alles, was auf ihr lebt!2Der HERR ist zornig auf alle Völker, sein Zorn wendet sich gegen die ganze Heeresmacht seiner Feinde. Er hat sie alle unter den Bann gestellt; sie sollen abgeschlachtet und vernichtet werden.3Die Getöteten bleiben unbegraben liegen, sie verwesen und stinken; von ihrem Blut zergehen die Berge.4Die Gestirne zerfallen und der Himmel rollt sich ein wie eine Buchrolle. Die Sterne fallen herab wie welkes Laub vom Weinstock, wie nicht ausgereifte, verkümmerte Feigen. (Mark 13:25; Upp 6:13)5Im Himmel ist das Schwert des HERRN bereit zum Kampf. Da, es fährt nieder auf Edom, auf das Volk, das der HERR vernichten will. (Jes 63:1; Jer 49:7; Hes 25:12; Hes 35:1; Am 1:11; Ob 1:1; Mal 1:2)6Es trieft von Blut, es ist bedeckt mit Fett, wie beim Schlachten von Lämmern und Böcken, wie vom Fett an den Nieren der Widder. Denn der HERR hält ein Opferfest in Bozra, eine Massenschlachtung im ganzen Land Edom.7Da fallen auch die Büffel, die Rinder und die starken Stiere. Der Boden ist von Blut durchtränkt, die Erde von Fett durchweicht.8Das ist der Vergeltungstag des HERRN, ein Jahr der Abrechnung mit den Feinden der Zionsstadt.9Das Wasser der Bäche verwandelt sich in Pech und der Erdboden wird zu Schwefel. So wird das Edomiterland zu brennendem Pech,10das Tag und Nacht in Flammen steht und nicht gelöscht wird; unaufhörlich steigt der schwarze Qualm zum Himmel. Für alle Zeiten bleibt das Land verwüstet, niemand zieht mehr dort hindurch. (Upp 19:3)11Uhus und Käuze nehmen es in Besitz, Eulen und Raben nisten dort. Der HERR misst das Land mit der Messschnur aus und grenzt es ab, damit es für immer wüst und unbewohnbar bleibt.12Unter den Vornehmen ist keiner mehr, den man zum König ausrufen könnte; von den führenden Männern ist keiner mehr da.13Dornenranken überwuchern die Paläste, Nesseln und Disteln wachsen in den Burgen. Schakale und Strauße bevölkern das Land.14Wildkatzen und Hyänen treffen sich dort, Bocksgeister begegnen einander; selbst die Nachtgespenster finden sich dort ein und ruhen sich aus.15Die Pfeilschlange hat dort ihr Nest, sie legt ihre Eier und brütet sie aus. Auch die Geier kommen und versammeln sich in Scharen.16Was ihr hier im Buch des HERRN lest, lässt sich nachprüfen: Keins von ihnen fehlt, sie alle sind beisammen. So hat es der HERR befohlen,[1] sein Geist hat sie zusammengeführt.17Er hat das Land unter sie durchs Los verteilt und jedem sein Gebiet mit der Messschnur abgegrenzt. Für immer ist es ihr Besitz, für alle Zeiten sollen sie dort wohnen.