1Dessa var Davids sista ord: ”David, Jishajs son, talar, han som Gud upphöjde, han som smordes till kung av Jakobs Gud, han som är sångaren av Israels sånger.2HERRENS Ande talade genom mig, och hans ord var på min tunga.3Israels Gud, Israels klippa, sa till mig: ’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,4han ska vara som morgonens ljus,[1] ja, som en klar morgon utan minsta moln, som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.5Det är väl så med min ätt inför Gud? Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig. Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften. Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.6Men onda män är som törnen som kastas bort, man tar inte i dem med händerna.7Den som vill röra vid dem måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft, och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
8Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”[2], han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut. (1 Krön 11:10)9Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka.10Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde HERREN en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.11Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.[3] Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna,12men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde HERREN en stor räddning.13En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen.14David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.15David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!”16De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till HERREN.17”Nej, HERREN förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.18Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio[4]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”.19Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.20Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[5]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag.21En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det.22Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna.23Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.24Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom: Elchanan, Dodos son, från Betlehem,25Shamma från Harod, Elika från Harod,26Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,27Avieser från Anatot, Mebunnai[6] från Hushas släkt,28Salmon från Achoachs släkt, Mahraj från Netofa,29Helev, Baanas son, från Netofa, Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin30Benaja från Piraton, Hiddaj från Nachale Gaash,31Avi-Alvon från Arava, Asmavet från Bachurim,32Eljachba från Shaalvon, Jashens söner, Jonatan,33Shamma från Harar, Achiam, Sharars son, från Arar,34Elifelet, Achasbajs son, från Maaka, Eliam, Achitofels son, från Gilo,35Hesro från Karmel, Paaraj från Arav,36Jigal, Natans son, från Sova, Bani av Gads stam,37Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,38Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt39samt hettiten Uria. Allt som allt var de trettiosju man.
1Dies ist Davids Vermächtnis, es sind seine letzten Worte: »Hört zu, denn David, Isais Sohn, spricht jetzt – zu höchster Ehre hat ihn Gott erhoben, zum König hat ihn Jakobs Gott gesalbt; der Lieblingsdichter ist er seines Volkes Israel.[1]2Der Geist des HERRN ist es, der aus mir spricht; er hat sein Wort in meinen Mund gelegt.3Israels Gott, der starke Fels, auf den sein Volk vertraut, er hat zu mir gesagt: ›Ein König, der sein Volk gerecht regiert, Gott ernst nimmt, seine Weisung stets befolgt,4ist wie die helle Morgensonne, wenn sie vom wolkenlosen Himmel strahlt und nach dem Regen frisches Grün aufsprießen lässt.‹5Ich weiß, mein Königshaus hält treu zu Gott. Er hat mir seinen Bund gewährt für alle Zeiten, so hat er es geordnet und darüber wacht er. Auf seine Hilfe kann ich mich verlassen; gelingen lässt er alles, was ich unternehme. (2 Sam 7:12; Ps 89:4; Jes 55:3)6Doch alle diese gottvergessenen Schurken, sie sind wie abgestorbenes Dorngesträuch, vom Wind entwurzelt und davongeweht. Mit bloßen Händen rührt es niemand an;7mit Eisenhaken, mit dem Schaft des Speers, liest man es auf und wirft es dann ins Feuer. An Ort und Stelle wird’s ein Raub der Flammen.«
Davids berühmte Krieger und ihre Taten
8Hier folgen die Namen der berühmten »Helden« Davids: Jischbaal aus der Sippe Hachmoni[2] war der Anführer der »Dreißig Helden«. Er kämpfte mit dem Speer[3] gegen 800 Feinde und erstach sie alle in einer einzigen Schlacht. (1 Krön 11:10)9An zweiter Stelle steht Eleasar, der Sohn von Dodo aus Ahoach. Er war einer der »Drei«, die David damals bei sich hatte, als die Israeliten die Philister zum Kampf herausforderten, die Philister jedoch zum Angriff übergingen und die Männer von Israel sich zurückzogen.10Eleasar aber hielt stand. Er hieb auf die Philister ein, bis sein Arm erlahmte und die Hand sich um den Schwertgriff zusammenkrampfte. So schenkte der HERR damals den Israeliten einen großen Sieg. Eleasars Beispiel ermutigte die Männer von Israel, wieder vorzurücken, aber es blieb ihnen nur noch, die Besiegten zu plündern.11Der Dritte war Schamma aus Harar, der Sohn von Age. Als die Philister auf einem Linsenfeld bei Lehi[4] gegen die Israeliten kämpften und die Männer Israels flohen,12stellte er sich mitten auf das Feld, hielt dem Angriff stand und schlug die Philister zurück. So schenkte der HERR den Israeliten einen großen Sieg.13Als einmal während der Ernte ein Philisterheer sein Lager in der Ebene Rafaïm aufgeschlagen hatte, gingen drei von Davids »Dreißig Helden« zu David in die Höhle bei Adullam. (1 Sam 22:1; 1 Sam 22:4)14Dort hatte er seine Bergfestung, in der er sich gerade aufhielt. Eine Abteilung der Philister lag zur gleichen Zeit in Betlehem.15Aus einer Laune heraus sagte David: »Ich habe Durst! Wer bringt mir Wasser aus der Zisterne beim Tor von Betlehem?«16-17Darauf brachen die drei in das Lager der Philister ein, schöpften Wasser aus der Zisterne beim Tor von Betlehem und brachten es David. Der aber weigerte sich, es zu trinken. »Der HERR bewahre mich davor, ein solches Unrecht zu tun!«, sagte er. »Das wäre gerade so, wie wenn ich das Blut dieser Männer hier trinken würde, die ihr Leben dafür aufs Spiel gesetzt haben.« Er goss das Wasser als Trankopfer für den HERRN auf die Erde. Diese Tat vollbrachten die drei tapferen Helden.18Abischai, Joabs Bruder, der Sohn der Zeruja, war der Anführer der »Dreißig Helden«. Er tötete mit dem Speer 300 Feinde und wurde so berühmt wie einer der »Drei«. (1 Sam 26:6)19Er war angesehener als die »Dreißig Helden«[5] und wurde deren Anführer; doch an die »Drei« reichte er nicht heran.20Benaja aus Kabzeel war der Sohn des tapferen Jojada und vollbrachte große Taten. Er tötete die beiden mächtigen Helden, die als »Löwen von Moab« bekannt waren. Als an einem Schneetag ein Löwe in eine Grube fiel, stieg er allein hinunter und erschlug ihn. (2 Sam 8:18)21Er tötete auch einen stattlichen Ägypter, der mit einem Speer bewaffnet war. Er selbst hatte nichts als einen Stock; aber er ging auf den Ägypter los, riss ihm den Speer aus der Hand und durchbohrte ihn damit. (1 Sam 17:43; 1 Sam 17:51)22Durch solche Taten wurde Benaja so berühmt wie einer der »Drei«.23Er war angesehener als die »Dreißig Helden«, doch an die »Drei« reichte er nicht heran. David machte ihn zum Anführer seiner Leibgarde.24Zu den »Dreißig Helden« gehörten: Asaël, der Bruder von Joab Elhanan, der Sohn von Dodo, aus Betlehem (2 Sam 2:18)25Schamma aus Harod Elika aus Harod26Helez aus Bet-Pelet Ira, der Sohn von Ikkesch, aus Tekoa27Abiëser aus Anatot Sabeni aus Huscha[6]28Zalmon aus Ahoach Mahrai aus Netofa29Heled, der Sohn von Baana, aus Netofa Ittai, der Sohn von Ribai, aus Gibea im Gebiet Benjamins30Benaja aus Piraton Hiddai aus Nahale-Gaasch31Abialbon aus Bet-Araba Asmawet aus Bahurim32Eljachba aus Schaalbon Jaschen aus Gun[7] Jonatan,33der Sohn von Schamma,[8] aus Harar Ahiam, der Sohn von Scharar, aus Arar34Elifelet, der Sohn von Ahasbai, aus Maacha Eliam, der Sohn von Ahitofel, aus Gilo35Hezro aus Karmel Paarai aus Arab36Jigal, der Sohn von Natan, aus Zoba Bani aus Gad37der Ammoniter Zelek Nachrai aus Beerot, der Waffenträger Joabs38Ira aus Jattir Gareb aus Jattir39der Hetiter Urija Insgesamt waren es siebenunddreißig. (2 Sam 11:3)