1Under sitt andra regeringsår[1], efter att ha blivit kung i Israel, (Apg 13:21)2valde Saul ut 3 000 män ur Israels folk. Av dessa fick 2 000 följa med honom till Mikmas och Betels bergsbygd, medan 1 000 man var hos Jonatan i Giva i Benjamins land. Resten av folket hade han skickat hem.3Jonatan anföll filistéernas utpost i Geva och filistéerna fick höra det. Saul lät blåsa i horn över hela landet för att hebréerna skulle höra det.4Så fick hela Israel höra att Saul anfallit den filistéiska utposten och att Israel på detta sätt dragit över sig filistéernas hat. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal.5Filistéerna samlade en mäktig armé på 3 000 vagnar, 6 000 ryttare och ett oräkneligt antal fotsoldater, liksom sanden på havets strand. De gick och slog sedan läger vid Mikmas öster om Bet Aven.6När Israels män fick se att de var i nöd och att deras armé var hårt pressad, gömde de sig i grottor, skogssnår och gropar, bland klipporna och i gravar och vattenbehållare.7Somliga av hebréerna gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land. Under tiden stannade Saul i Gilgal och de som var med honom darrade av skräck.8I sju dagar väntade sedan Saul där, precis som Samuel tidigare sagt till honom[2]. Men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom, (1 Sam 10:8)9sa Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig!” Sedan offrade han brännoffret.10Just då han hade avslutat offrandet, kom Samuel och Saul gick ut för att möta honom och hälsa på honom.11Men Samuel sa: ”Vad är det du har gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att mina män övergav mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade och att filistéerna stod vid Mikmas klara till strid,12sa jag: ’Filistéerna är beredda att marschera mot oss och jag har inte vädjat till HERREN om hjälp!’ Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret innan du kom.”13”Du har handlat som en dåre!” sa Samuel. ”Du har inte hållit HERRENS, din Guds, bud som han gav dig. Han skulle annars ha befäst din kungamakt över Israel för all framtid,14men nu tas den ifrån dig. HERREN har sökt sig en man efter sitt sinne och han har redan valt ut honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har rättat dig efter HERRENS bud.”
Israels militära underläge
15Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Giva i Benjamins land. Men när Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar.16Saul och hans son Jonatan och deras män slog upp sitt läger i Geva i Benjamins land, medan filistéerna stannade vid Mikmas.17Därifrån sände filistéerna ut tre grupper av plundrare. En grupp gick mot Ofra i Shuals land,18en gick till Bet Horon och en gick närmare ökengränsen ovanför Sevoimdalen.19På den här tiden fanns det inga smeder i Israels land, eftersom filistéerna ville hindra hebréerna från att smida svärd och spjut.20Varje gång de behövde vässa sina plogbillar, skäror, yxor eller liar[3] måste de alltså gå till filistéerna.21Det kostade två tredjedels sikel[4] att slipa en plogbill eller en skära och hälften så mycket för en yxa, högrep eller oxpik.22Därför fanns det inte ett enda svärd eller spjut i hela Israels armé när de skulle kriga mot filistéerna. Det var bara Saul och Jonatan som hade vapen.
Jonatans djärva plan
23Ett förband ur filistéernas armé hade nu gått fram till bergspasset vid Mikmas.
1Saul war. Jahre alt,[1] als er König wurde, und er regierte zwei Jahre über Israel.2Saul wählte von den versammelten Israeliten dreitausend aus. Davon standen zweitausend unter dem Befehl Sauls in Michmas und auf den Höhen bei Bet-El und tausend unter dem Befehl seines Sohnes Jonatan in Gibea, im Gebiet des Stammes Benjamin. Die übrigen Leute hatte Saul nach Hause entlassen.3Jonatan erschlug die Männer, die als Posten der Philister in Geba stationiert waren.[2] Als es bei den Philistern bekannt wurde, ließ Saul im ganzen Land das Widderhorn blasen, denn er dachte: »Die Hebräer sollen es erfahren.«4Überall in Israel wurde ausgerufen: »Saul hat die Wachtposten der Philister erschlagen! Dadurch hat Israel die Wut der Philister herausgefordert.« Daraufhin wurden die waffenfähigen Männer nach Gilgal einberufen, um mit Saul in den Kampf zu ziehen.5Auch die Philister sammelten sich inzwischen zum Kampf gegen Israel. Sie hatten 3000[3] Streitwagen mit 6000 Mann Besatzung und ihr Heer war so unzählbar wie die Sandkörner am Meeresstrand. Sie bezogen ihr Lager bei Michmas, östlich von Bet-Awen. (Jos 17:16)6Als die Israeliten die Übermacht sahen, versteckten sie sich in Höhlen, hinter Dorngestrüpp und in Felsspalten, in Grabkammern und Zisternen.
Saul handelt voreilig
7Ein Teil flüchtete über den Jordan ins Gebiet von Gad und Gilead. Saul war immer noch in Gilgal und alle seine Kriegsleute hatten große Angst.8Samuel hatte verlangt, dass er sieben Tage auf ihn warte; aber als Samuel auch dann noch nicht kam, fingen die Leute an wegzulaufen. (1 Sam 10:8)9Deshalb ordnete Saul an: »Bringt mir die Tiere für das Brandopfer und das Mahlopfer!« Und er begann, selbst die Opferhandlung zu verrichten.10Als er gerade mit dem Brandopfer fertig war, da kam Samuel. Saul ging ihm entgegen und begrüßte ihn.11»Was hast du nur getan!«, sagte Samuel und Saul erwiderte: »Die Leute begannen auseinanderzulaufen, als du zur vereinbarten Zeit nicht hier warst, und die Philister standen schon in Michmas.12Da dachte ich: Nun werden sie nach Gilgal herunterkommen und mich angreifen, und ich habe den HERRN noch nicht um Hilfe angefleht. Deshalb habe ich es gewagt, selbst das Brandopfer darzubringen.«13Samuel aber sagte: »Das war unbesonnen von dir! Warum hast du dich nicht an den Befehl gehalten, den der HERR, dein Gott, dir gegeben hat? Dann hätte er dir und deiner Familie das Königtum über Israel für alle Zeiten zugesprochen.14Nun wird dein Königtum keinen Bestand haben, weil du dem HERRN nicht gehorcht hast. Er hat sich schon einen anderen ausgesucht, einen Mann, an dem er Gefallen hat. Den hat er zum Anführer seines Volkes bestimmt.« (1 Sam 16:1)
Die Unterlegenheit der Israeliten
15Samuel verließ Gilgal und ging seiner Wege. Der Rest der Männer Israels folgte Saul in den Kampf. Sie zogen[4] von Gilgal nach Gibea im Gebiet des Stammes Benjamin. Als Saul seine Leute musterte, waren es nur noch sechshundert.16Saul und Jonatan lagen mit ihren Leuten bei Geba im Gebiet von Benjamin, während die Philister ihr Lager bei Michmas aufgeschlagen hatten.17Die Philister schickten drei Truppenabteilungen aus, die das Land plündern sollten: eine nach Norden in Richtung Ofra in das Gebiet von Schual,18eine andere nach Westen in Richtung Bet-Horon und eine dritte nach Osten zu dem Höhenzug, von dem aus das Hyänental und die dahinter liegende Wüste zu sehen sind.19Es gab zu jener Zeit in ganz Israel keinen Schmied; denn die Philister wollten verhindern, dass die Leute von Israel Schwerter und Speerspitzen herstellen konnten. (Dom 5:8)20Deshalb musste jeder in Israel zu den Philistern gehen, wenn er eine Pflugschar, einen Spaten, eine Axt oder eine Sichel[5] schärfen lassen wollte.21Bei Spaten und Pflugschar kostete das Schärfen zwei Drittel eines Silberstücks und bei einer Axt ein Drittel.[6]22Wenn sie in den Krieg zogen, hatte keiner von den Männern Israels, die Saul und Jonatan folgten, ein Schwert oder einen Speer; nur Saul und sein Sohn waren damit ausgerüstet.
Jonatans Überraschungserfolg
23Die Philister hatten eine Abteilung ausgeschickt, die den Talübergang bei Michmas sichern sollte.