Römer 15

nuBibeln

1 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och inte bara tänka på oss själva.2 Var och en av oss ska tänka på det som är bäst för andra och bygger upp.3 Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju skrivet: ”Dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.”[1]4 Allt som skrivits förut står där för att undervisa oss, för att vi genom uthållighet och tröst från Skriften ska kunna hålla fast vid hoppet.5 Och må Gud, han som ger uthållighet och tröstar, hjälpa er att leva eniga med varandra, i enlighet med Kristus Jesus vilja.6 Då kan ni alla tillsammans hylla vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader.7 Acceptera därför varandra på samma sätt som Kristus har accepterat er, för då blir Gud ärad.8 Jag menar att Kristus blev de omskurnas tjänare för att visa Guds sanning och bekräfta de löften som gavs till förfäderna.9 Då skulle också de andra folken hylla Gud för hans barmhärtighet. Det står ju skrivet: ”Därför vill jag prisa dig bland folken, och sjunga till din ära!”[2]10 Det står också: ”Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk!”[3]11 Vidare: ”Prisa Herren, alla nationer! Lova honom, alla folk!”[4]12 Jesaja säger också: ”Han som är av Jishajs rot[5] ska komma, och han ska resa sig för att härska över alla folk. De ska hoppas på honom.”[6]13 Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid när ni tror på honom, så att den heliga Andens kraft gör ert hopp allt starkare.14 Jag är själv övertygad om, syskon, att ni är fyllda med godhet och med så mycket kunskap att ni kan vägleda varandra.15 Men jag ville ändå skriva till er för att påminna om allt detta, och ibland har jag varit mycket rakt på sak. Det beror på att Gud i sin nåd gav mig16 uppdraget att tjäna som präst åt Kristus Jesus, för att jag skulle sprida Guds evangelium till andra folk, så att de skulle bli ett offer till Gud, helgat genom den heliga Anden.17 Tack vare Kristus Jesus kan jag vara stolt över det uppdrag Gud har gett mig.18 Något annat än det som Kristus har gjort genom mig för de andra folken vågar jag inte tala om. Han har fått dem att lyda Gud genom mina ord och mina handlingar,19 och genom kraften i tecken och under genom Andens kraft. På detta sätt har jag spridit evangeliet om Kristus, med början i Jerusalem och sedan överallt, ända till Illyrien.[7]20 Hela tiden har min målsättning varit att sprida evangelium på platser där man ännu inte känner Kristus, istället för att bygga vidare på en grund som någon annan har lagt,21 så som det står skrivet: ”De ska se något som ingen har berättat för dem, och förstå något som de inte har hört om.”[8]22 Det är på grund av detta som jag har hindrats så länge från att resa till er.23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området och kan efter många år av väntan komma till er.24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna hos er. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa.25 Men först måste jag resa till Jerusalem för att hjälpa de heliga där.26 Församlingarna i Makedonien och Achaia[9] har nämligen gjort en frivillig insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.27 De var glada att få göra detta, eftersom de står i tacksamhetsskuld till judarna. De andra folken har ju fått del av judarnas andliga goda, och därför är det också rätt att de delar med sig av sitt materiella goda.28 Men så snart jag har avslutat detta uppdrag och lämnat över gåvan till dem tänker jag resa till Spanien och hälsa på er på vägen.29 Och jag vet att när jag kommer till er har jag med mig full välsignelse från Kristus.30 Men jag vädjar till er, syskon, för vår Herre Jesus Kristus skull och för den kärleks skull som Anden ger: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig.31 Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro och att de heliga i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig.32 Då kan jag, om Gud vill, besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad.33 Må fridens Gud vara med er alla. Amen.

Römer 15

Nya Levande Bibeln

1 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och kan inte bara tänka på oss själva.2 Var och en av oss måste hela tiden göra det som är bäst för andra människor, och se till att deras tro blir starkare.3 Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju i Skriften[1]: ”Hånet som riktades mot dig har fallit på mig.”4 Alla dessa budskap från Gud som finns i Skriften, står där för att undervisa oss. De är till för att uppmuntra oss, så att vi utan att tröttna kan hålla fast vid hoppet om att till slut räddas för evigt.5 Och jag ber att Gud, han som uppmuntrar och ger uthållighet, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra, och att Jesus Kristus ska vara ert föredöme.6 Då kan ni alla tillsammans hylla Gud, han som är Far till vår Herre Jesus Kristus.7 Acceptera därför varandra på samma sätt som Kristus har accepterat er, för då blir Gud ärad.8 Låt mig förklara hur vi tillsammans kan hylla Gud: Kristus kom för att hjälpa judarna och visa dem att Gud håller de löften han gav till deras förfäder.9 Men han kom också för att alla andra folk skulle kunna hylla Gud för den nåd han har visat dem. Det står ju i Skriften: ”Därför ska jag hylla dig bland folken, och sjunga till din ära.”[2]10 Det står också: ”Gläd er, alla ni jordens folk, tillsammans med hans folk.”[3]11 På ett tredje ställe i Skriften står det: ”Hylla Herren, alla folk! Sjung till hans ära, alla jordens folk!”[4]12 Profeten Jesaja skriver också: ”Han som ärver kung Davids tron[5]ska komma, och han ska härska över alla folk. Alla ska hoppas på honom.”13 Därför ber jag att Gud, som har gett oss detta hopp, ska fylla er med glädje och frid när ni tror på honom. Ja, jag ber att Guds heliga Andes kraft ska göra er tro på detta hopp allt starkare.14 Jag är själv övertygad om, kära syskon, att Gud har fyllt er med godhet mot andra människor. Och ni vet redan så mycket om dessa saker att ni kan undervisa varandra.15-16 Men jag ville ändå skriva till er för att påminna om allt detta, och ibland har jag varit mycket rakt på sak. Det beror på att Gud gav mig förmånen att få tjäna honom. Han gjorde mig till präst åt Jesus Kristus, för att jag skulle sprida Guds glada budskap till icke-judiska folk och sedan överlämna dessa folk som ett offer till Gud. Och han tar emot dem med glädje, eftersom hans heliga Ande har gjort dem värdiga att tillhöra honom.17 Tack vare min gemenskap med Jesus Kristus kan jag vara stolt över det uppdrag Gud har gett mig.18 Något annat än det som Kristus har gjort genom mig vågar jag inte tala om. Det är han som har fått de icke-judiska folken att lyda Gud genom mina ord och mina handlingar,19 och genom kraften i de tecken och under jag har fått utföra med Guds Andes hjälp. På detta sätt har jag spridit det glada budskapet om Kristus, med början i Jerusalem och sedan överallt, ända till Illyrien.[6]20 Hela tiden har min målsättning varit att sprida det glada budskapet på platser där man aldrig har hört talas om Kristus, istället för att fortsätta arbetet i församlingar som andra hade startat.21 Jag har följt det som står i Skriften: ”De som inte har fått budskapet om honom ska se, och de som inte har hört ska förstå.”[7]22 Det är på grund av denna målsättning som jag har hindrats så länge från att resa till er.23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området, och kan efter många år av väntan komma till er.24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna i Rom. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa.25 Men först måste jag resa till Jerusalem för att hjälpa de troende där.26 Församlingarna i Makedonien och Achaia[8] har nämligen gjort en frivillig insamling för de som är fattiga bland de troende i Jerusalem.27 De var glada att få göra detta, eftersom de står i tacksamhetsskuld till judarna. De icke-judiska folken har ju fått del av allt det andliga goda som Gud har gett judarna, och därför är det också rätt att de icke-judiska folken delar med sig av sitt materiella goda.28 Men så snart jag har avslutat detta uppdrag och lämnat över gåvan till dem, tänker jag resa till Spanien och hälsa på er på vägen.29 Och jag vet att när jag kommer till er, ska jag få vara med och ge er av allt det goda som Kristus har i beredskap åt er.30 Men innan dess vill jag be er om en sak, kära syskon: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig, så att vår Herre Jesus Kristus kan bli ärad. Jag vet ju vilken kärlek Guds Ande har gett er.31 Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro på Kristus och att de troende i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig.32 Då kan jag, om Gud vill, få besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad.33 Jag ber att Gud, han som ger frid, ska vara med er alla. Ja, det är min bön![9]