1En vallfartssång. Av David. Jag blev glad när man sa till mig: ”Kom, så går vi till HERRENS hus.”2Nu står vi i dina portar, Jerusalem,3Jerusalem, du väluppförda stad, där husen står tätt intill varandra.[1]4Dit går stammarna upp, HERRENS stammar – det är en förordning åt Israel – för att prisa HERREN.5För där står domstolar, troner för Davids kungahus.6Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.7Låt friden härska innanför dina murar och tryggheten i dina palats.8För mina bröders och vänners skull ber jag om fred för dig.9För HERRENS, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt bästa.
1Jag blev glad när man sa till mig: "Kom, så går vi till Herrens tempel."2Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.3Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.4Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.5Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.6Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.7Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.8Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.9Må det också bli fred för Herrens tempels skull!