1Den som ska anfalla tågar mot dig. Bemanna dina fästningar, bevaka vägen, rusta dig, samla all din kraft!2HERREN ska återställa Jakobs storhet liksom Israels storhet. Våldsmän har härjat bland dem och ödelagt deras vingårdar.3Hans soldaters sköldar lyser röda, krigarna har klätt sig i purpur. Vagnarnas stål glänser som eld, man svingar sina spjut av cypress.[1]4Vagnarna stormar fram utmed gatorna, i vild jakt över torgen, de ser ut som lysande facklor och far iväg som blixtar.5Han befaller sina hjältar. De stapplar fram på sin väg, störtar mot muren, och skyddstaket sätts upp.[2]6Portarna mot floden öppnas, och palatset rasar samman.7Det är bestämt att hon ska kläs av och föras bort. Hennes slavinnor klagar som duvor och slår sig för bröstet.[3]8Nineve är som en damm vars vatten strömmar ut. ”Stanna, stanna!” Men ingen vänder tillbaka.9Plundra silver, plundra guld! Det finns ändlöst med skatter, ett överflöd av dyrbarheter!10Tömd, plundrad, förödd! Hjärtat orkar inte med, knäna darrar, kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.11Var finns nu lejonkulan, där de unga lejonen matades, där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick utan att behöva frukta för någonting?12Lejonet rev tills hans ungar var mättade, ströp byte åt sina honor, fyllde sina hålor med rov och sina kulor med sönderrivet byte.13”Nu vänder jag mig mot dig, säger härskarornas HERRE. Jag ska låta dina vagnar[4] gå upp i rök och dina unga lejon förtäras av svärd. Jag ska utplåna ditt byte från jorden, och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”
1Nineve, det är slut med dig! Du är redan omringad av fiendearméer. Låt stridssignalen ljuda! Besätt befästningsvallarna! Var beredd på att fienden när som helst kan gå till anfall!2Det land som tillhör Guds folk ligger öde och tomt efter förstörelsen, men Herren ska än en gång återställa det!3Sköldar och soldater lyser röda som scharlakan i solen! Anfallet börjar! Stridsvagnarna glänser, dragna av sina hästar!4Vagnar far fram utmed gatorna och över torgen som lysande facklor.5Kungen känner sina officerare. Men de har förlorat sitt lugn och springer till murarna för att förstärka försvaret.6Det är för sent! Dammluckorna har gett efter! Fienden har kommit in i staden, och i palatset råder fullkomlig panik!7Domen över Nineve verkställs. Dess invånare förs bort och staden plundras. Gråtande tempeltärnor slår sig för bröstet och beklagar sitt öde.8Nineve läcker som ett såll. Försvararna flyr och överger henne, och hon kan inte hindra dem. "Stanna, stanna", ropar hon, men de fortsätter sin flykt.9Silver, guld och alla andra skatter förs bort som krigsbyte,10och snart är staden tömd på allt av värde. Ångesten griper omkring sig. Med skälvande knän och bleka i ansiktet står man där tillintetgjord av skräck.11Var finns nu det stora Nineve, nationernas lejon, staden som representerade mod och styrka, och där alla, både ung och gammal, kunde leva utan fruktan?12Nineve, som en gång var ett sådant mäktigt lejon! Du krossade dina fiender för att ge barn och kvinnor mat och fyllde staden och husen med mängder av krigsbyte och slavar.13Men nu har Herren, den Allsmäktige, vänt sig mot dig. Han förstör dina vapen. Dina vagnar står stilla och kan inte användas. Dina unga ligger döda. Aldrig mer ska du föra hem slavar från besegrade länder, och aldrig mer ska du regera över jorden.