från Biblica1Job svarar Elifas Då svarade Job:2O, att min sorg kunde vägas, min bedrövelse läggas i vågskålen!3Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så hätskt.4För den Väldige har träffat mig med sina pilar. Min ande dricker deras gift. Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.5Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.6Inte äter man smaklös mat utan salt, eller finns det någon smak i en äggvita?7Jag vill inte röra vid det, det gör mig sjuk.[1]8O, att min bön blev hörd, att Gud ville uppfylla mitt hopp,9att Gud ville krossa mig, lyfta sin hand och skära av mig!10Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga att jag inte har förnekat den Heliges ord.[2]11Vad är det för kraft jag fortfarande har, vilket hopp att hålla fast vid? Vad har jag för slut, så att jag kan hålla ut?12Har jag en stens styrka? Är min kropp av koppar?13Finns det någon hjälp för mig, nu när framgången har lämnat mig?14Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner, annars fruktar de inte den Väldige.[3]15Mina bröder är lika opålitliga som en bäck, som en sinande bäckfåra.16De är mörka av smältande is och försvinnande snö,17de försvinner när torrtiden kommer, de torkar ut i hettan.18Karavanerna viker av från sin väg, och när de bara träffar på öken går de under.19Karavaner från Tema letar efter dem, köpmän från Saba hoppas på dem.20De blir besvikna i sin förhoppning, de kommer fram, bara för att bli bestörta.21Så har ni blivit till ingenting, ni ser någonting skrämmande och blir rädda.22Har jag någonsin bett er om någonting? Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?23Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand, friköpa mig från våldsmännen?24Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!25Det är smärtsamt att höra sanningen, men vad bevisar era argument?[4]26Tänker ni rätta till vad jag har sagt, betrakta den desperates ord som vind?27Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn eller som att sälja en vän.28Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?29Vänd om! Tillåt ingen orättvisa! Vänd om! Min integritet består.30Finns det någon ondska på mina läppar? Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?
1Då svarade Job:2"Tänk om min sorg och bedrövelse kunde vägas!3Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så obetänksamt.4För Herren har träffat mig med sina pilar. Djupt in i mitt hjärta har han nått med deras gift. Förskräckelse från Gud har kommit över mig.5Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller den oxe som har tillräckligt med foder.6Inte äter man smaklös mat utan krydda eller ett ägg utan salt.7Jag avstår hellre än att äta sådant som gör mig sjuk.8-9Tänk om Gud ville låta mig få göra det jag mest av allt längtar efter, att få dö under hans hand och bli befriad ur hans fruktansvärda grepp.10Det enda som ger mig tröst i all min plåga är att jag inte har förnekat den helige Gudens ord.11Varför har jag fortfarande kraft att uthärda? Hur kan jag ha ett sådant tålamod?12Är jag känslolös som en sten? Är min kropp gjord av koppar?13Finns det något att hoppas på, nu när framgången har tagit slut?14Du borde vara vänlig och barmhärtig mot en förtvivlad vän, även om han inte fruktar Herren.15-18Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.19-21När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.22Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?23Har jag någonsin bett dig om hjälp?24Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!25-26Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?27Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.28Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?29Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!30Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?