från Biblica1Elifas tar till orda Elifas från Teman svarade:2Orkar du låta någon säga ett ord till dig? För vem kan tiga nu?3Tänk på hur många du har gett vägledning och styrkt svaga armar.4Dina ord har lyft den som snubblat, du har gett stöd åt vacklande knän.5Men när det nu gäller dig själv blir du missmodig, och när det drabbar dig blir du förskräckt.6Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt och din oförvitlighet ditt hopp?7Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under eller en rättsinnig gått förlorad?8Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd också får skörda det.9De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.10Lejonets[1] rytande och unga lejonets vrål tystnar, det manprydda lejonets tänder bryts.11I brist på rov förgås det kraftiga lejonet och lejonungarna skingras.12Ett ord kom till mig i hemlighet, som en viskning nådde det mitt öra,13i ängslande drömmar på natten, när människorna sov djupt.14Rädsla och bävan föll över mig, och hela min kropp darrade av skräck.15En vindpust[2] drog förbi mitt ansikte och håren på min kropp reste sig.16Den stannade, men jag kunde inte urskilja vad det var. Någonting stod där, framför mig. Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:17”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud och ren inför sin skapare?18Om Gud inte kan lita på sina tjänare, om han till och med hos änglarna finner fel,19hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor, dem som har sitt ursprung i stoftet, som kan krossas lättare än mal!20Mellan morgonen och kvällen bryts de ner, obemärkt blir de borta för alltid.21Deras tältpluggar rycks upp för dem, och de dör utan visdom.”
1Elifas från Teman svarade Job:2"Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?3-4Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.5Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.6Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?7-8Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.9De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.10Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.11Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.12Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.13Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.14Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,15när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.16Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:17'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'18-19Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!20På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.21Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.