1Lyssna, alla präster, hör, ni israeliter! Hör, kungahuset! Domen gäller er! Ni har varit en snara för Mispa och ett nät utbrett på Tabor.2Upprorsmännen[1] har gått djupt in för blodsdåd. Men jag ska tillrättavisa dem alla.3Jag känner Efraim, och Israel är inte dolt för mig. Du, Efraim, har blivit otuktigt, Israel är orent.4Deras gärningar låter dem inte vända tillbaka till Gud igen, för inom dem bor en ande av otukt, och de känner inte HERREN.5Israels stolthet vittnar mot honom. Israel och Efraim faller för sin synd, och Juda faller tillsammans med dem.6Med sina flockar och hjordar går de för att söka HERREN, men de finner honom inte. Han har dragit sig bort ifrån dem.7De har svikit HERREN genom att föda barn som inte är hans. Deras nymånadsfester ska förtära dem tillsammans med deras åkerfält.[2]8Stöt i horn i Giva, i trumpet i Rama! Höj stridsrop i Bet Aven! Efter dig, Benjamin!9Efraim ska läggas öde på straffets dag. Bland Israels stammar förkunnar jag det som är sant.10Furstarna i Juda är som de som flyttar gränsstenar. Jag ska låta min vrede komma över dem som en flodvåg.11Efraim är förtryckt, krossad av domen. Han valde att följa människobud[3].12Jag är som en mal för Efraim och som röta för Judas folk.13När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assyrien och sände bud till storkungen. Men han kan inte hela er, inte bota ert sår.14Jag är som ett lejon mot Efraim, som ett stort lejon mot Juda. Jag sliter dem i stycken och går, jag för dem bort, bortom all räddning.15Jag går och återvänder hem tills de inser sin skuld och söker mig. I sin nöd kommer de att söka mig.”
1Lyssna, alla ni präster och ledare i Israel! Hör upp, ni medlemmar av den kungliga familjen: Domen gäller er! Ni har vilselett mitt folk med avgudar vid Mispa och Tabor2och fångat dem i en snara. Men glöm inte att jag kommer att gå till rätta med er för vad ni gjort!3Jag har sett era onda gärningar: Israel, du har lämnat mig som en prostituerad kvinna som överger sin man. Du har verkligen svikit mig!4Dina handlingar leder dig inte tillbaka till Gud igen, för en ande av otrohet är djupt rotad i dig, och du vill inte kännas vid Herren.5Israels stolthet vittnar mot henne. Hon kommer att digna under sin skuldbörda, och Juda ska falla tillsammans med henne.6När de till slut kommer med sina hjordar och herdar för att frambära offer till Gud kommer det att vara för sent - de ska inte finna honom. Han har dragit sig bort ifrån dem, och de är lämnade åt sitt öde.7De har nämligen fläckat Herrens ära genom att föda barn som inte är hans. Plötsligt ska både de och all deras rikedom försvinna.8Slå larm! Varna med trumpetstötar i Gibea, Rama och Bet-Aven! Bäva du Benjamins land!9Lyssna Israel: När straffets dag kommer ska ditt land jämnas med marken!10Ledarna i Juda är bedragare. Därför ska min vrede drabba dem som en flodvåg,11och Israel ska krossas som straff för sitt avguderi. Jag har blivit som ett infekterat sår för Israel, och12jag ska bryta ner Judas kraft som benröta försvagar benen i kroppen.13När Israel och Juda ser hur sjuka de är ska Israel vända sig till den mäktige kungen i Assyrien, men han ska inte kunna ge dem någon hjälp.14Jag ska slita sönder Israel och Juda som ett lejon sitt byte. Jag ska föra dem långt bort, bortom varje hopp om räddning.15Jag ska överge dem och återvända hem tills de inser sin skuld och söker upp mig igen för att få hjälp. Jag vet att så snart det blir besvärligheter, kommer de att söka upp mig.