1När Efraim talade bävade man, för han var upphöjd i Israel. Men han gjorde sig skyldig till baalsdyrkan och dog.2Nu syndar de mer och mer och gjuter åt sig gudabilder av sitt silver, skickligt formade avgudar, hantverkares verk alltsammans. Man säger till dem som offrar att de ska kyssa kalvar.[1]3Därför ska de bli som morgondimman, dagg som snabbt dunstar bort, agnar som blåser bort från tröskplatsen, rök ur en fönsteröppning.4”Jag är HERREN, din Gud, alltsedan Egypten. Du ska inte veta av någon annan Gud, för det finns ingen annan som räddar utom jag.5Jag tog hand om dig i öknen, i den brännande hettans land.6När de betade blev de mätta, och när de blev mätta blev de övermodiga och glömde bort mig.7Så har jag blivit för dem som ett lejon, som en leopard lurar jag längs vägen.8Jag anfaller dem som en björnhona som berövats sina ungar, ja, som en lejonhona uppslukar jag dem, som ett vilddjur sliter jag dem i stycken.9Du förgörs, Israel, eftersom du är emot mig, din hjälpare.10Var är din kung, han som skulle rädda dig? Var är dina domare i alla dina städer, de om vilka du sa: ’Ge mig en kung och furstar!’?11I min vrede gav jag dig en kung, och i min förbittring tog jag bort honom.12Efraims skuld har bevarats, hans synd är i förvar.13Födslovärkarna kommer över honom, men han är en son utan visdom; när tiden är inne kommer han inte fram till öppningen.14Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp, rädda dem från döden.[2] Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din ödeläggelse? Jag kommer inte att visa något medlidande.15Även om han blomstrar bland sina bröder,[3] ska östanvinden komma, HERRENS vind blåsa från öknen. Hans brunn ska torka upp, hans källa sina. Ur hans förrådshus ska alla skatter plundras.
Hosea 13
Nya Levande Bibeln
Herrens vrede mot Israel
1Det brukade vara så att nationerna bävade av fruktan när Israel talade, för han var en mäktig furste. Men han började tillbe Baal och bekräftade därmed sin undergång.2Nu blir folket mer och mer olydigt. Det smälter ner sitt silver för att gjuta avgudabilder, formade av människohänder. Man säger om dem att de offrar människooffer och kysser guldkalvarna i tillbedjan.3Därför ska de upplösas som morgondimman och dunsta bort som dagg. De ska föras bort som agnar av vinden och försvinna som en rök över fälten.4Jag ensam är er Gud och Herre, och så har det varit ända sedan jag förde er ut ur Egypten. Ni har ingen annan Gud, för det finns inte någon annan Frälsare.5Jag tog hand om er i den brännande ökenhettan.6Men när ni hade ätit vad jag gav er och blivit mätta, blev ni stolta och glömde bort mig.7Därför ska jag komma över er som ett lejon, som en leopard på pass längs vägen.8Jag ska slita er i stycken som en björnhona, ilsken över att man tagit hennes ungar, ja, som ett lejon ska jag uppsluka er.9Israel, om jag gör slut på dig, vem ska då kunna rädda dig?10Var är din kung? Varför ropar du inte till honom för att få hjälp? Var är alla landets ledare? Du bad själv om dem!11I vrede gav jag dig en kung och i vrede tog jag bort honom.12Israel har samlat på synd och förtjänar att bli straffat.13En ny födelse erbjuds honom, men han liknar ett foster som blir kvar i moderlivet. Så oförnuftigt! Så dåraktigt!14Ska jag rädda honom från dödsriket? Ska jag befria honom från döden? O död, låt honom få smaka din bitterhet! Du dödsrike, visa dina plågor! Jag kommer inte att visa något medlidande.15Han var den mest framstående av alla sina bröder, men östanvinden, Herrens vind från öknen, ska blåsa stark mot honom och förtorka hans land. Alla hans vattenkällor ska sina och oaserna torka bort.16Samarien måste bära sin skuld för upproret mot Gud. Dess folk ska dödas av den framstormande armén, nyfödda barn ska krossas mot marken och på havande kvinnor ska man sprätta upp magen.