Hebreerbrevet 6:17 | nuBibeln

nuBibeln

1 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar^[1], om handpåläggning,^[2] de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Så vill vi göra, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

4 För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5 och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6 men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom. 7 En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8 Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av. 9 Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10 Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11 Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12 Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.

Gud håller sina löften

13 Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14 och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande^[3] talrika.”^[4] 15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat. 16 Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17 Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18 Båda dessa bekräftelser^[5] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss. 19 Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget^[6], 20 dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,^[7] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.