1Samma dag gav kung Xerxes drottning Ester det hus som hade tillhört judarnas fiende Haman. Mordokaj fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom om deras släktskap.2Kungen tog då av sig den sigillring som han tagit tillbaka från Haman, och gav den till Mordokaj. Ester gav i uppdrag åt Mordokaj att ta hand om Hamans hus.3Ester vädjade ännu en gång till kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att stoppa det onda mot judarna som agagiten Haman hade planerat.4Kungen räckte ut guldspiran mot Ester, som reste sig och ställde sig inför kungen.5Hon sa: ”Om du, o kung, finner det för gott, och om du ser på mig med välvilja, och om du anser det vara rätt och finner behag i mig, så låt det utfärdas en skrivelse som återkallar Hamans, agagiten Hammedatas sons, brev med order att döda alla judar i alla kungens provinser.6Hur skulle jag kunna se denna olycka drabba mitt folk och uthärda att se mina landsmän förintas?”7Kung Xerxes sa till Ester och juden Mordokaj: ”Jag har gett Ester Hamans hus, och honom själv har jag hängt upp på pålen, därför att han ville döda judarna.8Utfärda en ny order om judarna, så som ni finner det bäst, i mitt namn och försegla den med min sigillring, för ingen skrivelse som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan återkallas.”9Kungens alla sekreterare inkallades på den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden sivan. Man skrev enligt Mordokajs befallning en skrivelse till judarna, likaså till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien till Kush, 127 provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, så också till judarna med deras egen skrift och på deras eget språk.10Mordokaj skrev i kung Xerxes namn och förseglade skrivelsen med hans sigillring, och sedan skickades den iväg med ilbud som red på travhästar från kungens stall.11I breven gav kungen judarna tillåtelse att i varje stad samlas för att försvara sig och att förgöra, döda och utplåna varje väpnad styrka hos ett folk eller i en provins som anföll dem och deras barn och kvinnor, och att även ta deras tillhörigheter som byte.12Detta skulle ske på en och samma dag i alla kung Xerxes provinser, den trettonde dagen i månaden adar, den tolfte månaden.13Vidare skulle en kopia av skrivelsen gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att judarna kunde förbereda sig för att den dagen hämnas sina fiender.14Ilbuden gav sig ut på kungens befallning i stor hast, ridande på kungens travhästar. Förordningen var utfärdad i Susas borg.15Mordokaj gick från kungen klädd i kunglig skrud i blått och vitt, med en krona av guld på huvudet och en mantel av fint purpurrött linne. Staden Susa jublade och gladde sig.16Bland judarna rådde ljus, glädje, fröjd och härlighet.17I varje provins och stad dit kungens befallning och förordning nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firanden. Många i landet blev[1] judar av rädsla för judarna.
Ester 8
Nya Levande Bibeln
Kungen ingriper för judarna
1Samma dag gav kung Ahasveros drottning Ester det palats som judarnas fiende Haman hade bott i. Mordokai fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom att Mordokai var hennes kusin och adoptivfar.2Kungen tog då av sig den ring som han tagit tillbaka från Haman och gav den till Mordokai. Ester utsåg också Mordokai att ta hand om den egendom hon fått överta efter Haman.3Nu kom Ester ännu en gång inför kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att förhindra den kupp mot judarna som Haman planerat.4På nytt räckte kungen ut guldspiran mot Ester, som reste sig och sa:5"Om det behagar Ers Majestät och om Ers Majestät är nöjd med mig, sänd då ut en skrivelse som återkallar Hamans order att döda alla judar i alla rikets provinser,6för hur skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förintas?"7"Jag har låtit Ester få Hamans palats, och honom själv har jag hängt upp i galgen, därför att han ville döda er", sa kungen till Ester och Mordokai.8"Utfärda en ny order i mitt namn och försegla den med min ring, för inget som är skrivet i mitt namn och förseglat med min ring kan återkallas."9-10Kungens alla sekreterare inkallades omedelbart. Det var nu den tjugotredje dagen i tredje månaden. Man skrev på Mordokais diktamen ett meddelande riktat till judarna, och till tjänstemän och furstar i alla de 127 provinserna, från Indien till Etiopien. Skrivelsen översattes till alla språk i riket. Mordokai skrev i kung Ahasveros namn och satte hans ring på skrivelsen, och sedan skickades den iväg med kungens kurirer som hade tillgång till särskilt snabba hästar, framavlade för detta ändamål.11Kungörelsen gav judarna tillåtelse att försvara sina liv och sin egendom och döda alla dem som anföll dem och att även ta deras tillhörigheter.12Den utsatta dagen var den trettonde i månaden Adar, den tolfte månaden.13Vidare skulle kopior av skrivelsen, som skulle gälla som lag, sändas till alla folk och kungöras så att judarna kunde förbereda sitt försvar.14Denna kungörelse gick på kungens befallning med ilbud över hela riket. Samma befallning upplästes också i Susans borg.15Mordokai klädde sig i sin kungliga dräkt i blått och vitt, satte en krona av guld på sitt huvud och svepte sig i en purpurröd mantel, innan han lämnade palatset. Hela staden jublade och alla var glada.16Judarna blev hedrade överallt.17I varje stad och provins dit kungörelsen nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firade det som hänt. Många i landet utgav sig för att vara judar av rädsla för judarnas makt och för vad de kunde tänkas göra med dem.