1Kungen och Haman kom alltså till måltiden hos drottning Ester,2och även denna andra dag, medan de drack av vinet frågade kungen: ”Vad vill du be om, drottning Ester? Du ska få det. Vad önskar du dig? Din önskan ska uppfyllas, om det så är hälften av mitt rike.”3Drottning Ester svarade: ”Om du ser på mig med välvilja, min kung, och om du, o kung, finner det för gott, så rädda mitt liv, det är min bön, och skona mitt folk, det är min önskan.4Jag och mitt folk har nämligen blivit sålda till förintelse, till att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar och slavinnor, skulle jag ha tigit, för en sådan olycka hade inte varit så stor att man hade behövt besvära kungen med den.”5”Vem är det?” frågade kung Xerxes. ”Var är han som vågar göra något sådant?”6”En motståndare och fiende, den onde Haman som sitter här”, svarade Ester. Haman blev skräckslagen inför kungen och drottningen.7Kungen reste sig i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, för han förstod att kungen redan fattat beslutet om hans öde.8Just när kungen kom tillbaka in i festsalen[1] från slottsträdgården kastade sig Haman mot soffan där Ester låg till bords. ”Tänker han till och med ofreda drottningen här i palatset inför mina ögon?” röt kungen, och knappt hade kungen hunnit säga detta innan dödsbindeln sattes för Hamans ansikte.9Då sa Harvona, en av kungens hovmän: ”En tjugofem meter hög påle står redan vid Hamans hus. Den har han rest för Mordokaj, som med sina ord en gång räddade kungen.” ”Häng Haman i den”, befallde kungen.10Så hängde de upp Haman på pålen, som han själv hade rest för Mordokaj, och först då lade sig kungens vrede.
Ester 7
Nya Levande Bibeln
Kungen låter hänga Haman
1Kungen och Haman kom alltså till festen som Ester hade anordnat,2och medan de drack av vinet frågade kungen henne på nytt vad hon önskade: "Berätta nu, drottning Ester! Vad det än är du önskar så ska jag ge dig det, om det så är hälften av mitt rike!"3Till slut svarade Ester honom: "Om Ers Majestät verkligen älskar mig, och om det behagar Ers Majestät, så rädda mitt liv, det är vad jag önskar. Rädda också mitt folk.4Jag och mitt folk har nämligen blivit överlämnade till dem som vill förgöra oss. Vi är dömda till förintelse, att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar, skulle jag ha tigit och inte besvärat Ers Majestät."5"Vad är det du talar om?" frågade kung Ahasveros. "Vem skulle våga göra något sådant mot er?"6"Haman, denne onde man som jag har bjudit till mitt bord, är vår fiende", svarade Ester. Haman blev då alldeles blek av skräck,7men kungen reste sig hastigt och gick ut i trädgården. Haman började då be drottning Ester för sitt liv, för nu förstod han vad som väntade honom.8I sin förtvivlan hade han sjunkit ner framför drottning Ester, och där fick kungen se honom när han återvände från trädgården."Tänker han till och med våldföra sig på drottningen här i palatset inför mina ögon?" röt kungen, och omedelbart sattes dödsbindeln för Hamans ögon.9Då kom Harebona, en av hovmännen, fram till kungen. "Ers Majestät", sa han. "Haman har gett befallning om att en tjugofem meter hög galge ska byggas för att hänga Mordokai, han som räddade kungens liv! Den står hemma hos Haman.""Häng Haman i den", befallde kungen.10Man gjorde som kungen befallt och hängde Haman i galgen, och först då gick kungens vrede över.