1Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till HERRENS hus i Jerusalem för att fira HERRENS, Israels Guds, påsk.2Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden.3De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem.4Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så.5De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira HERRENS, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.6Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod: ”Israeliter, vänd tillbaka till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna.7Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot HERREN, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se.8Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under HERREN och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna HERREN, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er.9Om ni vänder er till HERREN igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. HERREN, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”10Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem.11Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem.12I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med HERRENS ord.13Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden.14De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.15Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i HERRENS hus.16De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.17Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt HERREN.18En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må HERREN, den gode, bringa försoning åt19var och en, som helhjärtat söker Gud, HERREN, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.”20HERREN hörde Hiskias bön och helade folket.21Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade HERREN med musikinstrument.22Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i HERRENS tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade HERREN, sina fäders Gud.23Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje.24Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.25Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda.26Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid.27Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.
2.Chronik 30
Nya Levande Bibeln
Hiskia återinför påskfirandet
1Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.2-3Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.4Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.5De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.6Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: "Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.7Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!8Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!9Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom."10Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!11Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.12Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.13Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.14De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.15Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.16De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.17-19Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: "Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid."20Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.21Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.22Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.23Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.24Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.25Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.26Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.27Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.