Iacov 1

Noua Traducere Românească

1 Iacov, rob al lui Dumnezeu și al Domnului Isus Cristos, către cele douăsprezece seminții care sunt împrăștiate[1] printre neamuri: salutări[2]!2 Frații mei, să considerați ca având parte de cea mai mare bucurie atunci când treceți prin felurite ispite[3],3 știind că testarea credinței voastre lucrează răbdare.4 Dar lăsați răbdarea să‑și facă desăvârșit lucrarea, ca să fiți desăvârșiți[4] și întregi, fără să vă lipsească nimic.5 Dacă vreunuia dintre voi îi lipsește înțelepciunea, s‑o ceară de la Dumnezeu, Care dă tuturor cu generozitate și fără să mustre, și ea îi va fi dată.6 Dar s‑o ceară cu credință, fără să se îndoiască deloc, fiindcă cel ce se îndoiește este ca valul mării, purtat de vânt și împins încoace și încolo.7 Un astfel de om să nu se aștepte să primească ceva de la Domnul,8 fiindcă este un om șovăielnic, nestatornic în toate căile lui.9 Fratele care este într‑o situație smerită să se laude cu înălțarea lui.10 Cel bogat însă să se laude cu smerirea lui, pentru că el va trece ca floarea ierbii.11 Soarele răsare cu căldura lui arzătoare și usucă iarba; floarea ei cade și frumusețea înfățișării ei piere. Așa se va veșteji și cel bogat în căutările lui.12 Fericit este omul care îndură ispita[5]! Căci, după ce a fost dovedit bun[6], va primi coroana vieții, pe care Domnul a promis‑o celor ce‑L iubesc.13 Nimeni, când este ispitit, să nu zică: „Sunt ispitit[7] de Dumnezeu!“ Căci Dumnezeu nu poate fi ispitit de rău și El nu ispitește pe nimeni. (Gen 22:1; Ex 15:25; Ex 16:4; Ex 17:2; Ex 17:7; Mat 4:1; Ev 3:9)14 Ci fiecare este ispitit atunci când este atras de propria lui poftă și momit[8].15 Atunci pofta, concepând[9], dă naștere păcatului, iar păcatul, odată înfăptuit, produce[10] moartea.16 Nu vă înșelați, frații mei preaiubiți!17 Orice dăruire[11] bună și orice dar desăvârșit este de sus, coborând de la Tatăl luminilor, la Care nu există schimbare sau umbră din cauza mișcării[12].18 El ne‑a născut prin Cuvântul adevărului, potrivit cu voia Lui, ca să fim un fel de prim rod între făpturile Lui.19 Frații mei preaiubiți, să știți aceste lucruri: orice om să fie grabnic la ascultare, încet la vorbire și încet la mânie;20 căci mânia omului nu lucrează dreptatea lui Dumnezeu.21 De aceea, dați la o parte orice necurăție și orice revărsare de răutate și primiți cu blândețe Cuvântul sădit în voi, care are putere să vă mântuiască sufletele.22 Fiți împlinitori ai Cuvântului, și nu doar ascultători, înșelându‑vă singuri.23 Căci dacă cineva este ascultător al Cuvântului, dar nu și împlinitor, atunci el se aseamănă cu un om care‑și privește propria față[13] într‑o oglindă:24 s‑a privit, a plecat și a uitat imediat cum era.25 Însă, cel ce‑și apleacă privirea în legea desăvârșită – legea libertății – și perseverează în ea, devenind nu un ascultător uituc, ci un împlinitor prin faptă, acela va fi fericit în lucrarea lui[14]. (Ios 1:8)26 Dacă cineva crede că este religios, dar nu‑și ține în frâu limba, înșelându‑și astfel inima, religia lui este fără folos.27 Religia curată și nepângărită înaintea lui Dumnezeu Tatăl[15] este aceasta: să‑i vizitezi[16] pe orfani și pe văduve în necazul lor și să te păstrezi pe tine însuți neîntinat de lume.

Iacov 1

nuBibeln

1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus[1]. Till de tolv stammarna i förskingringen. Hälsningar!2 Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar[2].3 Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga.4 Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.5 Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om.6 Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden.7 En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren,8 kluven som han är och instabil i allt han gör.9 En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning,10 och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen.11 När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.[3] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.12 Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom.13 Men om någon frestas[4], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon.14 När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom.15 När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död.16 Låt er inte luras, syskon!17 Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker.18 Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.19 Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede.20 En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud.21 Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.22 Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva.23 Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel.24 Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut.25 Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.26 Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös.27 Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.