1Dere vet sikkert, kjære søsken, at lovene i et samfunn bare bestemmer over et menneske så lenge det lever. Dere kjenner selv til våre jordiske lover.2La meg bruke et bilde: Når en kvinne gifter seg, er hun på grunn av loven bundet til mannen så lenge han lever. Dersom mannen dør, er hun ikke lenger bundet til ham, men er fri fra loven som regulerer ekteskapet.3Dersom hun går til en annen mens mannen hennes ennå lever, da er hun utro i ekteskapet. Dersom mannen hennes dør, er hun fri fra loven og kan leve med en annen, uten å være utro mot sin første mann.4På samme måten er det med dere, kjære søsken. Dere er ikke lenger bundet til Moseloven[1]. Lovens makt døde dere bort fra da dere døde sammen med Kristus. Nå tilhører dere en annen, han som Gud vakte opp fra de døde. Resultatet blir at dere lever for Gud og gjør det som er godt.5Så lenge vi levde på vanlig menneskelig vis, ble vi fristet til å bryte loven, etter som vi var fylt av syndig begjær. Resultatet var at vi ble lokket til å gjøre det som er ondt og som fører til døden.6Nå er vi frie fra loven, etter som Gud løste oss fra synden da vi døde med Kristus. Vi er ikke lenger bundet av lovens makt, men kan tjene Gud på en ny måte. Det skjer ikke ved at vi i egen kraft forsøker å være lydig mot alt som står i loven, men ved at Guds Ånd hjelper oss.
Moseloven avslører synden
7Hva betyr dette? Er Moseloven$1[2] ond? Nei, naturligvis ikke! Loven oppfordrer ingen til å synde. Det var loven som viste oss hva synd er. Jeg ville ikke ha visst hva det betyr å begjære, dersom ikke loven hadde befalt: ”Du skal ikke begjære.”[3]8Synden utnyttet loven til å friste oss til å gjøre det som var forbudt. Dersom loven ikke hadde eksistert, ville ikke synden våknet i meg.9Det var en periode i livet mitt da jeg ikke visste hva som sto i Moseloven. Da jeg fikk høre rekken av bud i loven, våknet straks synden til live i meg.10Synden fikk meg til å gjøre det som resulterer i at jeg blir dømt til å dø. Guds bud som skulle lede til liv for alle, viste seg altså i stedet å føre meg til død.11Synden utnyttet budene i Moseloven til å friste meg. Den satte meg i en situasjon der jeg fortjente døden.12Selve loven kommer fra Gud, og budene er Hellige, rettferdige og gode.13Var det disse gode budene som førte til at jeg måtte dø? Nei, naturligvis ikke! Det var synden som utnyttet det gode til å sette meg i den situasjonen at jeg måtte dø. Gjennom dette forstår vi hvor fryktelig synden egentlig er, etter som den til og med kan utnytte Guds bud i sine onde hensikter.
Kampen mot synden
14Vi vet altså at Moseloven[4] kommer fra Gud. Derfor er det ikke loven som er selve problemet, men jeg selv, etter som jeg som menneske er slave under synden.15Min egen måte å handle på er en stor gåte for meg: Jeg vil gjøre det som er rett, men gjør det likevel ikke. Jeg avskyr å gjøre det som er galt, men gjør det likevel om igjen og om igjen.16Jeg erkjenner at loven er god og egentlig vil følge den, men likevel gjør jeg galt.17Derfor er det med andre ord ikke min vilje som styrer meg, men synden som bor i meg!18Jeg vet at i meg selv, det vil si i min syndige natur, finnes ikke noe godt. Jeg vil gjøre det som er rett, men klarer det ikke.19Alt det gode jeg hadde bestemt meg for å gjøre, det blir fortsatt ugjort. Alt det onde jeg for enhver pris vil unngå, det gjør jeg likevel.20Dersom jeg stadig handler galt, da er det altså ikke min egen vilje som styrer meg, men synden som bor i meg.21Det synes som om det finnes en slags ufravikelig regel som sier at jeg støtt og stadig må handle galt. Det skjer til tross for at jeg vil gjøre det som er rett.22Av hele mitt hjerte samtykker jeg i alt som står i Guds lov.23Det er likevel en annen lov som styrer kroppen og handlingene mine. Denne syndens lov som finnes i meg, fører krig mot min egen fornuft og tar meg til fange.24Jeg stakkars menneske! Hvem kan frelse meg så grundig at kroppen og handlingene mine ikke fører meg i døden[5]?25Jeg takker Gud for at det finnes et svar: Det er Jesus Kristus, vår Herre. Han kan frelse meg. Ellers ville jeg fortsatt med å streve i egen fornuft for å holde fast på Guds lov, mens jeg i min menneskelige natur var slave under syndens lov.
1Ni vet säkert, kära syskon, att ett samhälles lagar bara styr över en människa så länge hon lever. Ni känner ju själva till våra mänskliga lagar.2Låt mig ta en bild: När en kvinna gifter sig är hon genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap.3Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan leva med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.4På samma sätt är ni, kära syskon, inte längre bundna till Moses lag[1]. Ni dog bort från lagens makt när ni dog tillsammans med Kristus. Och nu tillhör ni en annan, honom som Gud uppväckte från de döda, och resultatet blir att ni lever för Gud och gör det som är gott.5Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, frestade lagen oss att bryta mot den, eftersom vi var fyllda av syndiga begär. Och resultatet blev att vi lockades att göra det som är ont och leder till döden.6Men nu är vi fria från lagen, eftersom Gud befriade oss från synden då vi dog med Kristus. Vi är inte längre bundna av lagens makt, utan kan tjäna Gud på ett nytt sätt, inte genom att i egen kraft försöka lyda allt som står i lagen, utan genom att Guds Ande hjälper oss.
Moses lag avslöjar synden
7Vad betyder då detta? Att Moses lag[2] är ond? Nej, naturligtvis inte! Lagen uppmanar ingen att synda, men det var lagen som visade mig vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”8Synden utnyttjade lagen till att locka mig att göra sådant som var förbjudet. Om lagen inte hade funnits, hade synden aldrig vaknat inom mig.9Det fanns en tid i mitt liv då jag inte visste vad som stod i Moses lag, men när jag fick höra de olika buden i lagen, vaknade synden genast till liv i mig.10Synden fick mig att göra sådant som ledde till att jag blev dömd att dö. Guds bud som skulle leda till liv för alla, visade sig alltså istället leda till min död.11Synden utnyttjade buden i Moses lag till att lura mig och få mig att förtjäna döden.12Själva lagen kommer alltså från Gud, och buden är heliga, rättvisa och goda.13Var det då dessa goda bud som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö. Genom detta förstår vi hur fruktansvärd synden egentligen är, eftersom den till och med kan utnyttja Guds bud för sina onda syften.
Kampen mot synden
14Vi vet alltså att Moses lag[3] kommer från Gud. Därför är det inte lagen som är problemet, utan jag själv, eftersom jag som människa är slav under synden.15Mitt eget sätt att handla är en stor gåta för mig: Jag vill göra det som är rätt, men gör det ändå inte. Och jag avskyr att göra det som är fel, men gör det ändå ständigt.16Jag erkänner alltså att lagen är god och att jag egentligen vill följa den, men ändå gör jag fel.17Därför är det med andra ord inte min vilja som styr mig, utan synden som bor i mig!18Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte.19Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall.20Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.21Det tycks finnas en slags ofrånkomlig regel som säger att jag ständigt måste handla fel, trots att jag vill göra det som är rätt.22Av hela mitt hjärta instämmer jag i allt som står i Guds lag,23men en annan lag styr min kropp och mina handlingar. Denna syndens lag som finns inom mig krigar mot mitt eget förnuft och gör mig till sin fånge.24Jag stackars människa! Vem kan rädda mig, så att min kropp och mina handlingar inte leder mig till döden[4]?25Jag tackar Gud för att det finns ett svar: Jesus Kristus, vår Herre, kan rädda mig. Annars skulle jag ha fortsatt att med mitt förnuft hålla fast vid Guds lag, medan jag i min mänskliga natur var slav under syndens lag.