1Når vi nå har blitt skyldfri innfor Gud ved å tro, har vi fred med Gud gjennom det vår Herre Jesus Kristus har gjort for oss.2På grunn av troen har Gud i sin godhet tilgitt oss. Ja, vi bygger nå vårt liv på Guds tilgivelse, og kan med stolthet og glede se fram til den dagen da vi får ta del i Guds herlighet.3Vi gleder oss ikke bare over dette, men også over de lidelsene vi må gå gjennom. Vi vet at lidelsene gjør oss utholdende.4Utholdigheten gjør oss faste i troen, slik at vi konstant klamrer oss til håpet om at vi til slutt blir frelst for evig.5Dette håpet om frelse kommer ikke til å gå over i skuffelse, for vi vet hvor sterkt Gud elsker oss. Han har gitt oss sin Hellige Ånd som fyller våre hjerter med kjærlighet.6Mens vi ennå var hjelpeløse og svake, da kom Kristus. Han innfant seg på det tidspunktet som var i tråd med Guds plan, og døde for alle oss som ikke brydde oss om Gud.7Snaut nok er det vel noen som ville ofre livet sitt selv for et menneske som lever rett? Muligens ville noen ta på seg å dø for en som var god tvers i gjennom.8Men Gud beviste hvor sterkt han elsket oss, ved at Kristus døde for oss, ennå mens vi, var syndere.9Da vi nå har blitt skyldfri innfor Gud ved at Jesus ofret sitt blod for oss, kan vi være helt trygge på at han også vil frelse oss fra å bli dømt av Gud.10Vi var Guds fiender, men ble forsonet med ham gjennom det at Sønnen tok straffen vår da han døde. Derfor kan vi, nå når vi er Guds venner, også være trygge på at Sønnen vil frelse oss fra evig straff, etter som han sto opp fra de døde.11Ikke nok med det, vi gleder oss over det fellesskap vi har med Gud allerede nå, et fellesskap som ble mulig gjennom at vår Herre Jesus forsonet oss med Gud og gjorde oss til vennene hans.
Adam og Kristus
12Gjennom det ene mennesket, som var Adam, kom synden inn i hele menneskeslekten. Straffen for synden var at Adam måtte dø. Etter den dagen dør alle mennesker, etter som alle har syndet.13Ja, menneskene syndet lenge før jødene hadde fått Moseloven[1]. Til tross for at det ikke var noen lov å bryte,14døde alle menneskene som levde i tidsperioden mellom Adam og Moses. De døde selv om de ikke hadde vært direkte ulydige mot Guds befaling, slik som Adam hadde vært. Adam hadde en viss likhet med Jesus, han som skulle komme seinere, og likevel var det en skarp kontrast mellom de to.15For det er en enorm forskjell mellom et menneske som synder, og Gud, som i sin godhet tilgir. Likheten består i at det var et menneske alene som gjennom sin synd gjorde det slik at alle måtte dø. Og at det var et menneske alene, Jesus Kristus, som gjorde det slik at Gud ga alle den tilgivelsen vi ikke fortjener. Denne frie gaven, som Gud i sin godhet ga oss, er uendelig mye større.16Det er også stor forskjell mellom konsekvensene av den ene mannen sin synd og Guds fri gave, tilgivelsen. Synden til den ene mannen førte til at alle menneskene ble dømt til å dø, mens synden hos alle mennesker førte til at Gud viste oss nåde og tilga oss.17Det er sant at det ene menneske sin synd gjorde at døden fikk makt over alle mennesker. Men det er like så sant at det ene menneske, Jesus Kristus, har gjort det slik at livet dominerer i alle som tar imot Guds frie gave. Gud lar oss i sin grenseløse godhet bli skyldfri innfor ham, dersom vi tar imot tilgivelsen hans.18Ja, den ene syndige handlingen av Adam gjorde det slik at alle mennesker ble dømt til å dø, mens den ene rette handlingen av Kristus gjorde det slik at alle kan bli tilgitt av Gud og få leve.19Gjennom det at det ene menneske var ulydig mot Gud, ble vi alle syndere. På samme måten skal vi, ved at det ene menneske var lydig mot Gud, bli skyldfri innfor ham.20Gud ga oss Moseloven for klart å vise at menneskene ikke følger hans vilje. Men da det sto klart at menneskene stadig bryter Guds lov, viste det seg også at hans godhet er uendelig stor, etter som han tilgir.21Før hersket jo synden over alle mennesker og førte døden inn i verden. Nå overtar i stedet Guds kjærlighet og tilgivelse makten, ved at Jesus Kristus, vår Herre, og gjør oss skyldfri innfor Gud og gir oss evig liv.
1När vi nu har blivit skuldfria inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom det som vår Herre Jesus Kristus har gjort för oss.2På grund av vår tro på honom har Gud i sin godhet förlåtit oss. Ja, vi bygger nu vårt liv på Guds förlåtelse, och kan stolta och glada se fram emot den dag då vi får dela Guds härlighet.3Men vi gläder oss inte bara över detta, utan också över det lidande vi får gå igenom, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga.4Och uthålligheten gör oss fasta i vår tro, så att vi ständigt håller fast vid hoppet om att till slut räddas för evigt.5Och detta hopp om räddning kommer inte att bytas i besvikelse, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Han har ju gett oss sin heliga Ande, som fyller våra hjärtan med hans kärlek.6Medan vi fortfarande var hjälplöst förlorade, kom Kristus vid rätt tidpunkt enligt Guds plan och dog för alla oss som struntade i Gud.7Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en människa som lever rätt – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god.8Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss, genom att Kristus dog för oss, medan vi fortfarande var syndare.9Och när vi nu har blivit skuldfria inför Gud genom att Jesus offrade sitt blod för oss, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från att dömas av Gud.10Vi var Guds fiender, men blev försonade med honom genom att hans Son tog vårt straff när han dog. Därför kan vi nu, när vi är Guds vänner, också vara säkra på att Sonen ska rädda oss från evigt straff, eftersom han uppstod från de döda igen.11Men inte nog med det, vi gläder oss dessutom över den gemenskap vi har med Gud just nu, en gemenskap som blev möjlig genom att vår Herre Jesus försonade oss med Gud och gjorde oss till hans vänner.
Adam och Kristus
12Genom en enda människa, Adam, kom synden in i hela människosläktet. Straffet för hans synd var att han skulle dö, och sedan den dagen dör alla människor, eftersom alla syndar.13Ja, människor syndade långt innan judarna hade fått Moses lag[1]. Så trots att det inte fanns någon lag att bryta mot,14dog alla människor som levde i tidsintervallet mellan Adam och Mose. De dog trots att de inte hade varit direkt olydiga mot Guds befallning, som Adam hade varit. Denna Adam hade en viss likhet med Jesus, han som skulle komma senare. Men ändå fanns det en skarp kontrast mellan dem,15för det är en enorm skillnad mellan en människa, som syndar, och Gud, som i sin godhet förlåter. Likheten består i att det var en enda människa som genom sin synd gjorde så att alla måste dö, och att det var en enda människa, Jesus Kristus, som gjorde så att Gud gav oss alla en förlåtelse vi inte förtjänar. Och denna fria gåva, som Gud i sin godhet gav oss, är oändligt mycket större.16Det är också stor skillnad mellan följderna av denna enda mans synd och Guds fria gåva, förlåtelsen. En enda mans synd ledde till att alla människor dömdes till att dö, medan alla människors synd ledde till att Gud visade oss nåd och förlät oss.17Det är sant, att en enda människas synd gjorde så att döden fick makt över alla människor. Men det är lika säkert att en enda människa, Jesus Kristus, har gjort så att livet härskar i alla dem som tar emot Gud fria gåva. Gud låter oss ju i sin oändliga godhet bli skuldfria inför honom, om vi tar emot hans förlåtelse.18Ja, en enda syndig handling av Adam gjorde så att alla människor dömdes till att dö, medan en enda rätt handling av Kristus gjorde så att alla kan bli förlåtna av Gud och få leva.19Genom att en enda människa var olydig mot Gud, blev vi alla syndare, men på samma sätt ska vi, genom att en enda människa var lydig mot Gud, bli skuldfria inför honom.20Gud gav oss Moses lag för att klart visa att människorna inte följer hans vilja. Men när det stod klart att människorna ständigt bryter mot Guds lag, visade det sig också att hans godhet är oändligt stor, eftersom han förlåter.21Förut härskade ju synden över alla människor och förde dem till döden, men nu härskar istället Guds kärlek och förlåtelse, genom att Jesus Kristus, vår Herre, gör oss skuldfria inför Gud och för oss till evigt liv.