Matteus 20

En Levende Bok

fra Biblica
1 Jesus fortsatte: ”Der Gud regjerer, blir det som i denne fortellingen:[1] En jordeier gikk tidlig på morgenen ut for å leie arbeidere til vingården sin.2 Som betaling ble han enig med dem om en normal daglønn[2], og arbeiderne gikk til vingården.3 Klokken ni gikk jordeieren igjen ut og fikk se noen andre menn stå på torget uten å ha noe å gjøre.4 Også dem sendte han av sted til vingården og lovet at han ved dagens slutt skulle betale det som var rimelig.5 Midt på dagen, og ved tretiden på ettermiddagen, gjorde han det samme.6 Klokken fem, en time før arbeidsdagen var slutt, var han der igjen. Også da sto noen menn ledige på torget. Han spurte dem: ’Hvorfor har dere ikke arbeidet i hele dag?’7 ’Fordi ingen har leid oss’, svarte de. ’Da kan dere gå av sted og arbeide sammen med de andre i vingården min’, sa han til dem.8 Da kvelden kom, ba jordeieren formannen sin om å kalle på arbeiderne for å gi dem lønnen. Han fikk befaling om å begynne med de som hadde kommet sist.9 De mennene som begynte å arbeide klokka fem, kom da fram, og hver og en fikk en hel daglønn.10 Da de som var leid først kom for å få sin lønn, trodde de naturlig nok at de skulle få mye mer. Men de fikk det samme beløpet.11-12 Da begynte de å protestere: ’Disse dagdrivere har bare holdt på en time og likevel betaler du dem like mye som oss, til tross for at vi har arbeidet hele dagen i den intense varmen.’13 ’Min venn’, svarte han, ’jeg har ikke handlet galt mot deg. Kom vi ikke overens om en normal daglønn?14 Ta den og gå. Jeg tenker å gi alle lik lønn.15 Har jeg ikke rett til å gjøre det jeg vil med mine egne penger? Eller blir du misunnelig for at jeg er sjenerøs?’16 Slik skal de som i dag har lav status være blant de fremste i Guds nye verden, mens andre, de som i dag er betydningsfulle, må holde seg i bakgrunnen.”17 Da Jesus var på vei til Jerusalem, samlet han sine tolv disipler rundt seg og sa til dem mens de gikk:18 ”Vi er nå på vei til Jerusalem. Der kommer jeg, Menneskesønnen[3], til å bli forrådt og utlevert til øversteprestene og de skriftlærde[4]. De skal dømme meg til døden19 og overgi meg til de romerske myndighetene[5]. Romerne kommer i sin tur til å håne og piske meg og henrette meg ved å spikre meg fast til et kors, men på den tredje[6] dagen skal jeg stå opp fra de døde igjen.”20 Litt seinere kom moren til Jakob og Johannes, sønnene til Sebedeus, bort til Jesus sammen med sine to sønner og falt på kne for å be om noe.21 ”Hva vil du?” undret han. Hun svarte: ”Jeg vil at du skal la mine sønner få sitte på hedersplassene nærmest deg når du skal regjere som konge, en på høyre side og en på venstre.”[7]22 Men Jesus sa: ”Dere vet ikke hva dere ber om!” Og så vendte han seg mot Jakob og Johannes og spurte: ”Kan dere holde ut de fryktelige lidelsene som jeg må holde ut?” ”Ja”, svarte de. ”Det kan vi!”23 Da sa Jesus til dem: ”Dere kommer nok til å få lide akkurat som jeg, men jeg har ingen rett til å bestemme hvem som skal sitte på min høyre og på min venstre side. De plassene er reservert for dem som min Far i himmelen velger ut.”24 Da de ti andre disiplene hørte det Jakob og Johannes ba om, ble de opprørt.25 Men Jesus samlet dem og sa: ”I denne verden opptrer kongene som tyranner, og herskerne har all makt over dem som står under dem.26 Slik skal det ikke være blant dere. Den av dere som vil være leder, må være de andre sin tjener.27 Den som vil være den første blant dere, må være de andre sin slave.28 Følg mitt eksempel. Jeg, Menneskesønnen[8], har ikke kommet for å bli betjent, men for selv å tjene andre. Jeg har kommet for å gi livet mitt og kjøpe menneskene fri fra slaveriet deres under synden.”29 På vei mot Jerusalem gikk Jesus og disiplene gjennom byen Jeriko. Da de dro fra byen, fulgte mye folk med.30 Akkurat da satt to blinde menn ved kanten av veien. Da de fikk høre at Jesus kom gående, begynte de å rope: ”Herre, du som skal arve kong Davids trone,[9] ha medfølelse med oss!”31 Folket forsøkte å få dem til å holde stille, men de ropte bare enda høyere: ”Herre, du som skal arve kong Davids trone, ha medfølelse med oss!”32 Da Jesus hørte dette, stanset han, kalte dem til seg og spurte: ”Hva vil dere jeg skal gjøre for dere?”33 ”Herre”, sa de, ”at vi kan få se!”34 Da fikk Jesus medfølelse for dem, og rørte ved øynene deres. Straks kunne de se! Etterpå fulgte de med ham.

Matteus 20

Nya Levande Bibeln

fra Biblica
1 Jesus fortsatte: ”Där Gud regerar blir det nämligen som i den här berättelsen:[1] En jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård.2 Han kom överens med dem om en normal dagslön[2], och arbetarna gick iväg till vingården.3 Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra.4 Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han vid dagens slut skulle betala vad som var rimligt.5 Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.6 Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’7 ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de.’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.8 När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men han fick order om att börja med dem som kommit sist.9 De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en hel dagslön.10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men de fick samma belopp.11-12 Då började de protestera: ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en normal dagslön?14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön.15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller blir du avundsjuk för att jag är generös?’16 Så ska de som idag har låg status vara bland de främsta i Guds nya värld, medan andra, som idag är betydelsefulla, måste hålla sig i bakgrunden.”17 När Jesus var på väg till Jerusalem samlade han sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem medan de gick:18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer jag, Människosonen[3], att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och laglärarna, och de ska döma mig till döden19 och överlämna mig till de romerska myndigheterna[4]. Romarna kommer sedan att håna mig och piska mig och avrätta mig genom att spika fast mig på ett kors, men på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda igen.”20 Lite senare kom mamman till Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll på knä för att be om något.21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta på hedersplatserna närmast dig när du börjar regera som kung, en på höger sida och en på vänster.”[5]22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om!” Och så vände han sig till Jakob och Johannes och frågade: ”Kan ni uthärda de fruktansvärda lidanden som jag måste uthärda?””Ja”, svarade de. ”Det kan vi!”23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få lida precis som jag, men jag har ingen rätt att bestämma vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna är reserverade för dem som min Far i himlen väljer ut.”24 När de tio andra närmaste efterföljarna hörde vad Jakob och Johannes bad om, blev de upprörda.25 Men Jesus samlade dem och sa: ”I den här världen uppträder kungarna som tyranner, och härskarna har all makt över dem som står under dem.26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill vara ledare måste vara de andras tjänare,27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav.28 Följ mitt exempel. Jag, Människosonen[6], har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna andra. Jag har kommit för att ge mitt liv och köpa människor fria från deras slaveri under synden.”29 På väg mot Jerusalem gick Jesus och hans efterföljare genom staden Jeriko. Och när de lämnade staden följde mycket folk med.30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron,[7] ha medlidande med oss!”31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med oss!”32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”33 ”Herre”, sa de, ”vi vill kunna se!”34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast kunde de se! Sedan följde de med honom.