Markus 1

En Levende Bok

fra Biblica
1 Her begynner det glade budskapet om Jesus Kristus[1], den lovede kongen, Guds sønn.2 Gud hadde forutsagt ved profeten Jesaja da han skrev: ”Lytt! Jeg sender min budbærer foran deg, han skal rydde veien for deg.[2]3 En stemme roper i ødemarken: ’Rydd vei for Herren! Gjør stiene rette for ham![3] ’ ”4 Og nå viste denne budbæreren seg. Det var døperen Johannes. Han levde i ødemarken og underviste folk om at de kunne få syndene sine tilgitt dersom de vendte seg bort fra det onde, søkte Gud og lot seg døpe.5 Mennesker fra hele Judea og Jerusalem gikk ut i ødemarken for å høre hva han hadde å si. Da de hadde bekjent syndene sine, døpte han dem i elven Jordan.6 Johannes hadde klær som var laget av hår fra kamelene, og rundt midjen bar han et lærbelte. Maten han spiste, var gresshopper og honning fra ville bier.7 Han talte til folket og sa: ”Snart kommer en mann som er større enn meg. Han er så mektig at jeg ikke en gang er verdig til å bøye meg ned og løste opp remmene på sandalene hans.[4]8 Jeg døper dere med vann, men han skal døpe dere med Guds Hellige Ånd!”9 Mens Johannes holdt på å døpe, dro Jesus fra hjembyen sin, Nasaret i Galilea. Han kom til elven Jordan og ble døpt av Johannes.10 Da Jesus steg opp av vannet, fikk han[5] se himmelen åpne seg og Guds Ånd dale ned over ham som en due.11 En stemme fra himmelen sa: ”Du er min elskede Sønn, du er min glede.”12-13 Straks etter dette førte Guds Ånd Jesus ut i ødemarken. Der oppholdt han seg i 40 dager og ble fristet av Satan. Han levde blant de ville dyrene[6], og englene tjente ham.14 Da kong Herodes litt seinere satte Johannes i fengsel, gikk Jesus tilbake til Galilea for å spre det glade budskapet fra Gud.15 Han sa: ”Tiden er kommet da Gud vil frelse menneskene og gjøre dem til sitt eget folk.[7] Vend dere bort fra synden, vend om til Gud og tro på det glade budskapet!”16 En dag da Jesus gikk langs Genesaretsjøen, fikk han se Simon og broren hans Andreas stå og kaste not i sjøen. De var fiskere.17 Jesus ropte: ”Kom og bli disiplene mine, så skal jeg lære dere å fiske mennesker!”18 De gikk straks fra fiskeutstyret sitt og fulgte ham.19 Da han gikk litt lenger langs stranden, fikk han se sønnene til Sebedeus, Jakob og Johannes. De satt i en båt og gjorde i stand garna sine.20 Han kalte også på dem, og de forlot faren Sebedeus og mannskapet hans for å bli med Jesus.21 Jesus og disiplene kom til byen Kapernaum. Da det ble hviledag[8], gikk de til synagogen[9] der Jesus underviste folket.22 Alle var overrasket over undervisningen hans, for han lærte med autoritet, og ikke som de skriftlærde[10].23 I synagogen var det denne dagen en mann som var besatt av en ond Ånd. Han begynte å skrike mot Jesus:24 ”Hva har du med oss å gjøre, Jesus fra Nasaret? Har du kommet for å ta knekken på oss? Jeg vet hvem du er, du Guds Hellige tjener!”25 Men Jesus snakket strengt til den onde ånden og sa: ”Ti! Far ut av ham!”26 Da begynte ånden å rykke og slite i mannen og for ut av ham med et voldsomt skrik.27 Folket som var i synagogen, ble helt forskrekket, begynte å diskutere med hverandre og stilte spørsmål: ”Hva er dette for en ny lære? Hvilken makt! Til og med de onde åndene lyder det han sier!”28 Ryktet om ham gikk som en løpeild over hele Galilea.29 Da Jesus og disiplene hadde forlatt synagogen, gikk de hjem til Simon og Andreas, sammen med Jakob og Johannes.30 Der lå svigermoren til Simon syk med høy feber. Dette fortalte de straks til Jesus.31 Han gikk da bort til henne, tok henne i hånden og reiste henne opp. Feberen forlot henne, og hun sto opp og laget mat til gjestene.32 På kvelden, etter at solen hadde gått ned, kom de til ham med alle som var syke og besatte.33 Hver eneste innbygger i Kapernaum hadde samlet seg utenfor døren.34 Jesus helbredet mange syke som led av ulike slags sykdommer, og han drev ut mange onde ånder. Men han forbød åndene å si noe etter som de visste hvem han var.35 Neste morgen, lenge før det lysnet, gikk Jesus bort til en skjermet plass for å kunne be i ro og fred.36 Simon og de andre skyndte seg ut for å finne ham.37 Da de hadde funnet ham sa de: ”Alle spør etter deg.”38 Men han svarte: ”Vi må gå til de andre byene her i nærheten, slik at jeg kan spre budskapet mitt også der. Det er derfor jeg er kommet hit.”39 I tiden som fulgte, gikk de over hele Galilea og talte budskapet i synagogene[11] og drev ut mange onde ånder.40 En gang kom en spedalsk[12] mann og falt ned på kne for ham og ba: ”Om du vil, da kan du gjøre meg frisk.”41 Jesus ble grepet av medfølelse, rakte ut hånden, rørte ved ham og sa: ”Det vil jeg. Du er frisk!”42 Straks forsvant spedalskheten, og mannen var frisk.43 Jesus sendte ham av sted og sa strengt til ham:44 ”Ikke fortell dette til noen, men gå til presten og la han undersøke deg. Ta med deg det offeret som Moses har bestemt at de som blir friske fra spedalskhet, skal gi.[13] Da vil alle forstå at Gud har helbredet deg.”45 Men mannen gikk straks av sted og fortalte til alle han møtte, at han hadde blitt frisk. Jesus kunne ikke vise seg åpent lenger i noen by, men måtte holde seg diskré ute i ødemarken. Likevel fant folk ham, og kom til ham fra alle kanter.

Markus 1

Nya Levande Bibeln

fra Biblica
1 Här börjar det glada budskapet om Jesus Kristus[1], den utlovade kungen, Guds son.2 Gud hade förutsagt genom det som profeten Jesaja skrev:”Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig.[2]3 En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![3]’ ”4 Och denna budbärare visade sig nu. Det var Johannes döparen. Han levde i ödemarken och undervisade människorna om att de kunde få sina synder förlåtna om de lämnade synden, vände om till Gud och lät döpa sig.5 Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut i ödemarken för att höra honom tala, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.6 Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.7 Han talade till folket och sa:”Snart kommer en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.[4]8 Jag döper er med vatten, men han ska döpa er med Guds heliga Ande!”9 Medan Johannes höll på med att döpa, lämnade Jesus sin hemstad Nasaret i Galileen och kom och blev döpt av honom i Jordanfloden.10 När Jesus sedan steg upp ur vattnet, fick han[5] se himlen öppna sig och Guds Ande sänka sig ner över honom som en duva.11 Och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”12-13 Genast efter detta förde Guds Ande ut Jesus i ödemarken, och där stannade han under 40 dagar och blev frestad av Satan. Han levde bland de vilda djuren[6], och änglarna betjänade honom.14 När kung Herodes lite senare satte Johannes i fängelse, gick Jesus tillbaka till Galileen för att sprida det glada budskapet från Gud.15 Jesus sa: ”Tiden har nu kommit då Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[7] Lämna därför synden, vänd om till Gud och tro på det glada budskapet!”16 En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.17 Jesus ropade till dem: ”Kom och bli mina efterföljare, så ska jag visa er hur man fiskar människor istället!”18 Och de lämnade genast sina nät och följde honom.19 När han gick lite längre bort på stranden fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät.20 Han kallade på dem också, och de lämnade då sin pappa Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.21 Jesus och hans efterföljare kom nu till staden Kafarnaum, och när det blev vilodag[8] gick de till synagogan, där Jesus undervisade.22 Alla var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som laglärarna[9].23 I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en ond ande, och han började skrika:24 ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds heliga tjänare!”25 Men Jesus befallde strängt den onda anden: ”Tig! Far ut ur honom!”26 Och då började anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.27 Människorna i synagogan blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de onda andarna lyder hans order!”28 Och ryktet om honom spred sig som en löpeld genom hela Galileen.29 När Jesus och hans efterföljare hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes.30 Där låg Simons svärmor sjuk i hög feber och det berättade de genast för Jesus.31 Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon lagade mat åt dem.32 På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta.33 Varenda människa i Kafarnaum hade samlats utanför dörren.34 Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.35 Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att kunna be.36 Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom,37 och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”38 Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan sprida mitt budskap där också. Det var därför jag kom hit.”39 Han vandrade sedan genom hela Galileen och talade i synagogorna[10] och drev ut många onda andar.40 En gång kom en spetälsk[11] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig frisk.”41 Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!”42 Och genast försvann spetälskan, och mannen var frisk.43 Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom:44 ”Berätta inte detta för någon, utan gå till prästen och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt för spetälska personer som blivit friska.[12] Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig.”45 Men mannen gick genast iväg och berättade för alla han mötte att han hade blivit frisk. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.