fra Biblica1Jesus gikk ut til Oljeberget.2Tidlig neste morgen var han tilbake i templet, og snart samlet mye folk seg rundt ham. Han satte seg ned for å undervise.3Mens han snakket, kom de skriftlærde[1] og fariseerne[2] slepende med en kvinne som hadde blitt tatt på fersk gjerning da hun var utro mot mannen sin, og de stilte henne opp foran Jesus.4De sa: ”Mester, denne kvinnen ble avslørt mens hun var utro mot mannen sin.5Moseloven[3] sier at hun skal bli steinet. Hva sier du?”6Det de egentlig var ute etter, var å få ham til å si noe de kunne anklage ham for, men Jesus bøyde seg bare ned og skrev i sanden med fingeren.7Da de fortsatte med å kreve et svar, så han til slutt opp og sa: ”Dersom dere tenker å steine henne, da vil jeg at den av dere som aldri har syndet, skal kaste den første steinen.”8Så bøyde han seg på nytt ned og fortsatte å skrive i sanden.9Da snek de religiøse lederne seg bort en etter en. De eldste forsvant først. Da det hadde gått en stund, var det bare kvinnen som alene sto igjen foran Jesus.10Jesus så opp og sa til henne: ”Hvor tok de som anklager deg veien? Var det ingen som dømte deg?”11”Nei, Herre”, svarte hun. Da sa Jesus: ”Jeg tenker heller ikke å dømme deg. Gå nå, men synd ikke mer.”][4]
Jesus er lyset for menneskene
12Jesus talte til folket og sa: ”Jeg er lyset for menneskene. Den som blir min disippel, skal slippe å leve i åndelig mørke, for i ham finnes det lyset som leder til evig liv.”13Fariseerne[5] sa da: ”Nå taler du igjen om deg selv uten at noen bekrefter det du sier. Slikt språk beviser ingenting!”14Jesus svarte: ”Selv om ingen bekrefter det jeg sier om meg selv, så snakker jeg sant. For jeg vet hvor jeg kommer fra og hvor jeg går hen. Men dere vet ikke hvor jeg kommer fra og hvor jeg går hen.15Dere dømmer på menneskelig vis, men jeg dømmer ingen.16Dersom jeg dømmer, da er min dom rettferdig, etter som jeg ikke står alene. Han som har sendt meg, er med meg.17I deres egen lov[6] er det skrevet at dersom to vitner bekrefter de samme opplysningene, står de fast som bevis.18Jeg er det ene vitnet, og min Far i himmelen som har sendt meg, er det andre.”19”Hvor er far din?” spurte de. Jesus svarte: ”Dere vet ikke hvem jeg er, og derfor vet dere heller ikke hvem min Far i himmelen er. Dersom dere kjente meg, ville dere også kjenne ham.”20Dette sa Jesus da han underviste i templet, mens han oppholdt seg nær plassen der tempelkisten står. Ingen grep ham etter som tidspunktet som Gud hadde bestemt for at han skulle bli tatt til fange, ennå ikke var kommet.
Jesus advarer de religiøse lederne
21Jesus sa seinere til de religiøse lederne: ”Jeg går bort, og dere kommer til å lete etter meg, men dere vil dø uten å få tilgivelse for syndene deres. Dit jeg går, kan dere ikke komme.”22De religiøse lederne sa: ”Vil han ta sitt eget liv etter som han sier: ’Dit jeg går, kan dere ikke komme’?”23Jesus sa: ”Dere kommer fra det jordiske, og jeg kommer fra det himmelske. Dere tilhører denne verden, jeg tilhører den ikke.24Det var derfor jeg sa at dere vil dø uten å få tilgivelse for syndene deres, for dersom dere ikke tror at jeg er den jeg er,[7] da får dere ikke tilgivelse for syndene deres.”25”Hvem er du da”, spurte de. Han svarte: ”Jeg er den som jeg alltid har sagt at jeg er.26Jeg har mye å si om dere og mye å dømme dere for, men jeg gjør det ikke. Mitt oppdrag er å fortelle alle mennesker om det jeg har hørt av ham som har sendt meg, og han snakker sant.”27Fortsatt forsto de ikke at han snakket om sin Far i himmelen.28Da sa Jesus: ”Når dere har løftet meg opp[8], Menneskesønnen[9], kommer dere til å forstå at jeg er den jeg er[10] og at jeg aldri gjør noe av meg selv, men bare sier det som min Far i himmelen har lært meg.29Han som har sendt meg, er med meg. Han har ikke latt meg bli alene, for jeg gjør alltid det han vil.”30Da Jesus sa dette, var det mange som begynte å tro at han var sendt av Gud.
Abraham sine barn eller djevelen sine?
31Jesus sa til dem av folket som begynte å tro at han var kommet fra Gud: ”Dersom dere virkelig vil bli disiplene mine, må dere leve etter det jeg har lært dere.32Gjør dere det, kommer dere til å lære Gud å kjenne, og han vil sette dere fri.”33De sa: ”Vi stammer fra Abraham og har aldri vært slaver under noen. Hvorfor sier du da at Gud skal sette oss fri?”34Jesus svarte: ”Jeg forsikrer dere at dere er slaver under synden hver eneste en.35En slave får ikke bli i familien for alltid, men en som er sønn hører alltid til i familien.36Dersom jeg, Sønnen, får sette dere fri fra slaveriet deres, blir dere virkelig fri.37Jeg vet at dere stammer fra Abraham, men likevel forsøker noen av dere å drepe meg, etter som budskapet mitt ikke har nådd inn i hjertene deres.38Jeg forteller dere det jeg selv har sett hos min Far i himmelen, men dere følger de rådene dere har fått fra ham som er deres far.”39”Vi har Abraham til far”, forklarte de på nytt. ”Nei”, sa Jesus, ”for dersom dere var barn av Abraham, da ville dere gjøre de gjerningene som Abraham gjorde.[11]40Nå forsøker dere i stedet å drepe meg, etter som jeg har fortalt det sanne budskapet som jeg har hørt fra Gud. Det ville aldri Abraham ha gjort.41Nei, dere handler på samme viset som han som er deres virkelige far.” De svarte: ”Vi er ikke født utenfor ekteskap. Vår virkelige far er Gud selv.”42Men Jesus sa: ”Dersom Gud var far deres, da ville dere elske meg, for jeg har kommet til dere fra Gud. Det var ikke mitt eget påfunn å komme, men Gud har gitt meg oppdraget mitt og har sendt meg hit.43Hvorfor forstår dere ikke det jeg sier? Jo, fordi dere nekter å høre på budskapet mitt.44Dere er barn til djevelen, og dere elsker å gjøre som han vil. Han var en morder fra begynnelsen av og har aldri sagt noe som er sant. Nei, han er tvers i gjennom falsk. Når han lyver, avslører han det som bor i ham, for han har alltid løyet, og han er den som er far til alle løgner.45Jeg sier sannheten, og derfor nekter dere å tro på meg.46Finnes det noen av dere som kan bevise at jeg har syndet? Hvorfor tror dere ikke på meg, til tross for at jeg sier sannheten?47Den som har Gud til sin far, tar imot Guds budskap. Når dere nå nekter å ta imot budskapet mitt, da beviser det at dere ikke har Gud til far.”
Jesus og Abraham
48Folket som hørte dette, ropte i sinne til Jesus: ”Du er ikke noe annet enn en samaritan[12] som er besatt av en ond Ånd!”49Jesus svarte: ”Nei, jeg er ikke besatt. Jeg ærer min Far i himmelen, men dere håner meg.50Jeg er ikke ute etter å bli æret, det finnes en som vil ære meg, og det er han som avgjør om jeg har rett eller ikke.51Jeg forsikrer dere at den som lever i tråd med min lære, skal aldri dø!”52Da sa folket: ”Nå vet vi at du er besatt av en ond Ånd. Til og med Abraham døde, og også profetene som bar fram Guds budskap[13]. Og enda sier du at alle de som lever i tråd med din undervisning, skal ikke dø.53Du mener altså at du er større enn vår stamfar Abraham? Og større enn profetene, som også døde? Hvem tror du egentlig at du er?”54Da svarte Jesus: ”Dersom jeg opphøyer og ærer meg selv, da betyr mitt skryt ingenting. Men det er min Far i himmelen som opphøyer og ærer meg, han som dere påstår er deres Gud.55Likevel kjenner dere ham ikke, men jeg kjenner ham. Dersom jeg sa noe annet, ville jeg være en like stor løgner som dere er. Men det er sant at jeg kjenner ham og alltid er lydig mot ham.56Deres stamfar Abraham gledet seg til å få se meg komme. Og han fikk se meg og ble glad.”57Folket sa: ”Du er ikke en gang 50 år, hvordan kan du da ha sett Abraham?”58Jesus svarte: ”Jeg forsikrer dere at jeg er[14] og var til før Abraham ennå var født!”59Da tok de opp steiner for å kaste på ham, men Jesus forsvant derfra og dro fra templet.
1men Jesus gick ut till Olivberget.2Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem.3Men under tiden han talade kom laglärarna[1] och fariseerna släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom,4och sa: ”Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man.5Moses lag[2] säger att hon ska stenas. Vad anser du?”6Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret.7När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: ”Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.”8Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden.9Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.10Då tittade Jesus upp och sa till henne: ”Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?”11”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”][3]
Jesus är människornas ljus
12Sedan talade Jesus till folket och sa: ”Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv.”13Fariseerna[4] sa då: ”Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!”14Men Jesus svarade dem: ”Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg.15Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen.16Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig.17I er egen lag[5] står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis.18Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra.”19”Var är din Far?” frågade de då. Jesus svarade: ”Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”20Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.
Jesus varnar de judiska ledarna
21Sedan sa Jesus till de judiska ledarna: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder. Dit jag går, kan ni inte komma.”22De judiska ledarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”23Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte.24Det var därför jag sa att ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,[6] då får ni inte förlåtelse för era synder.”25”Vem är du då”, frågade de. Han svarade: ”Jag är den som jag alltid har påstått mig vara.26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för, men jag gör det inte. Mitt uppdrag är att tala om för människorna det jag har hört av honom som har sänt mig, och han talar sanning.”27Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Far i himlen.28Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[7] mig, Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Far i himlen har lärt mig.29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.”30Och när Jesus sa detta, var det många som började tro att han var sänd av Gud.
Abrahams barn eller djävulens?
31Jesus sa då till dem bland folket som nu började tro att han kom från Gud: ”Om ni verkligen vill bli mina efterföljare, så måste ni leva efter det som jag har lärt er.32Gör ni det kommer ni att lära känna Gud, och han ska befria er.”33Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Varför säger du då att Gud ska befria oss?”34Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att ni är slavar under synden varenda en.35En slav får inte stanna i familjen för alltid, men en son hör alltid till familjen.36Så om jag, Sonen, befriar er från ert slaveri, då blir ni verkligen fria.37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker några av er att döda mig, eftersom mitt budskap inte har nått in i era hjärtan.38Jag berättar för er vad jag har sett hos min Far i himlen, och ni följer de råd ni får från er far.”39”Vi har Abraham till far”, förklarade de då.”Nej”, sa Jesus, ”för om ni var Abrahams barn skulle ni handla på samma sätt som Abraham.[8]40Men nu försöker ni istället döda mig, eftersom jag har berättat det sanna budskap jag har hört från Gud. Så skulle Abraham inte ha gjort.41Nej, ni handlar på samma sätt som er verkliga far.”De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verkliga far är Gud själv.”42Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har kommit till er från Gud. Det var inte min egen idé att komma, utan Gud har gett mig mitt uppdrag och har sänt mig hit.43Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni vägrar att lyssna till mitt budskap.44Ni är barn till djävulen, och ni älskar att göra det som han vill. Han var en mördare från början och har aldrig sagt något som är sant. Nej, han är alltigenom falsk. När han ljuger avslöjar han det som finns inom honom, för han har alltid ljugit och han är den som är far till alla lögner.45Men jag talar sanning, och därför vägrar ni att tro på mig.46Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning?47Men den som har Gud till far tar emot Guds budskap. Så när ni vägrar att ta emot mitt budskap, bevisar det att ni inte har Gud till far.”
Jesus och Abraham
48Folket som hörde detta, ropade då argt till Jesus: ”Du är inget annat än en samarier[9] som är besatt av en ond ande!”49Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Far i himlen, men ni hånar mig.50Jag är inte ute efter att bli ärad, men det finns en som vill ära mig, och det är han som avgör om jag har rätt eller inte.51Jag försäkrar er, att den som lever enligt min undervisning ska aldrig dö!”52Då sa folket: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham dog, och även profeterna som framförde Guds budskap[10]. Och ändå säger du att om man lever enligt din undervisning ska man inte dö.53Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Och större än profeterna, som också dog? Vem tror du att du är egentligen?”54Då svarade Jesus: ”Om jag upphöjer och ärar mig själv, så betyder det ingenting. Men det är min Far i himlen som upphöjer och ärar mig, han som ni påstår är er Gud.55Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa något annat skulle jag vara en lika stor lögnare som ni. Men det är sant att jag känner honom och alltid lyder honom.56Er förfader Abraham gladde sig åt att få se mig komma. Och han fick se mig och blev glad.”57Folket sa: ”Du är inte ens 50 år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”58Jesus svarade: ”Jag försäkrar er, att jag är[11] och fanns till innan Abraham ens var född!”59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.