1En mann som het Lasarus, lå syk. Han bodde i Betania sammen med sine søstrer Maria og Marta2Det var søsteren hans Maria, som hadde salvet Herren Jesus med aromatisk olje og tørket føttene hans med håret sitt.3De to søstrene sendte nå et nødrop til Jesus og sa: ”Herre, vennen din Lasarus er syk.”4Da Jesus hørte dette, sa han: ”Sykdommen hans vil ikke lede til døden, men den skal tvert om vise Guds herlighet, slik at jeg, Guds sønn, blir opphøyd og æret gjennom dette.”5Til tross for at Jesus var glad i Marta, Maria og Lasarus,6drøyde han ytterligere to dager der han var.7Først da sa han til disiplene: ”La oss gå tilbake til Judea.”8Disiplene protesterte: ”Mester, for bare noen dager siden forsøkte de religiøse lederne i Judea å steine deg. Vil du virkelig gå dit igjen?”9Jesus svarte: ”Det er dagslys tolv timer om dagen. De som nytter dagen til reisene sine, snubler ikke, for lyset skinner for alle.10De derimot som gjør reisene sine i mørke, de snubler etter som ikke lyset får slippe til.”11Han sa: ”Vår venn Lasarus sover, men nå vil jeg gå og vekke ham.”12-13Disiplene trodde at Jesus snakket om naturlig søvn og sa: ”Så bra! Dersom han sover, blir han snart frisk.” Men Jesus mente at Lasarus var død.14Derfor sa Jesus rett ut: ”Lasarus er død.15Og for deres skyld er jeg glad at jeg ikke var der, for døden hans vil hjelpe dere å tro på meg. Nå må vi gå til ham.”16Tomas, som ble kalt Tvillingen, sa da til de andre disiplene: ”Kom, la oss følge med, så kan vi dø sammen med ham.”17Da Jesus kom fram til Betania, fortalte de til ham at Lasarus allerede hadde ligget fire dager i graven.18Betania lå bare noen kilometer fra Jerusalem.19Mange menneskene hadde kommet fra hovedstaden for å trøste Marta og Maria i sorgen deres.20Da Marta nå hørte at Jesus var på vei, gikk hun ut for å møte ham, mens Maria stanset hjemme.21Marta sa til Jesus: ”Herre, dersom du hadde vært her, da hadde ikke broren min behøvd å dø.22Likevel vet jeg at Gud vil gi deg hva du enn ber ham om.”23Jesus svarte: ”Din bror skal bli levende igjen.”24Marta sa: ”Ja, jeg vet at han skal bli levende igjen den dagen alle døde blir vekket opp til et nytt liv og Gud skal dømme menneskene.”25Jesus sa til henne: ”Jeg er den som vekker opp de døde og som gir dem livet på nytt. Den som tror på meg, skal leve, selv om han dør.26Han får evig liv fordi han tror på meg, og han skal aldri noen sinne dø. Tror du dette, Marta?”27”Ja, Herre”, svarte hun. ”Jeg tror at du er Messias, den lovede kongen og Guds sønn, som skulle komme til verden.”28Hun gikk fra Jesus og dro hjem igjen. Der tok hun Maria til siden og hvisket til henne: ”Jesus er her og vil treffe deg.”29Da Maria hørte det, reiste hun seg straks opp og gikk ut for å møte ham.30Jesus hadde stanset utenfor byen på den plassen der Marta hadde møtt ham.31Da alle som var i huset for å trøste Maria, så at hun skyndte seg ut, trodde de at hun ville gå til graven for å gråte der Lasarus lå. De fulgte etter henne.32Da Maria kom fram til Jesus, falt hun ned ved føttene hans og sa: ”Herre, dersom du hadde vært her, da hadde ikke broren min behøvd å dø.”33Da Jesus så hvordan hun gråt og sørget og hvordan de andre som fulgte med henne, også sørget og gråt, ble han heftig opprørt og skalv mens han spurte:34”Hvor har dere begravd ham?” De sa: ”Kom og se.”35Jesus begynte å gråte.36De som sto rundt, sa da: ”Se så høyt han elsket ham.”37Men noen sa: ”Han kunne helbrede en blind, hvorfor kunne han ikke også ha passet på at ikke Lasarus måtte å dø?”38Enda en gang ble Jesus opprørt. Han gikk til graven, som var en grotte med en stein foran åpningen.39Jesus sa: ”Rull bort steinen.” Men Marta, søsteren til den døde, protesterte: ”Lukten kommer til å være fryktelig, for han har vært død i fire dager.”40Jesus sa til henne: ”Sa jeg ikke til deg at dersom du tror på meg, skal du få se Guds herlighet?”41De rullet da steinen bort. Jesus så opp mot himmelen og sa: ”Far i himmelen, takk for at du har hørt meg.42Selv vet jeg at du alltid hører meg, men av hensyn til alle som står her, sier jeg det likevel, slik at de kan tro at du har sendt meg.”43Han ropte med kraftig stemme: ”Lasarus, kom ut!”44Lasarus kom ut inntullet i liksvøpet og med ansiktet dekket av et tørkle. Jesus sa: ”Ta av ham svøpet og la ham gå.”
Det jødiske rådet planlegger å drepe Jesus
45Mange av dem som var sammen med Maria og hadde sett det Jesus gjorde, begynte nå å tro på ham.46Men noen gikk også til fariseerne[1] og rapporterte det Jesus hadde gjort.47Da kalte øversteprestene og fariseerne sammen hele Det jødiske rådet[2] for å diskutere situasjonen. De sa: ”Hva skal vi gjøre? Denne mannen gjør jo mange mirakler.48Dersom vi lar ham fortsette, begynner snart hele folket å tro på ham. Da kommer den romerske armeen til å ødelegge templet og utslette folket vårt.”49En av dem, Kaifas, som var øversteprest det året, sa da: ”Nå er dere desorientert og dumme!50Selvfølgelig kan vi ikke la hele folket gå til grunne. Det er bedre for alle at ett menneske dør for at hele folket kan bli reddet.”51Dette sa ikke Kaifas av seg selv. Nei, etter som han var øversteprest dette året, lot Gud ham forutsi at Jesus skulle dø for hele det jødiske folket,52Ja, ikke bare for det, men også for å samle og forene alle Guds barn som finnes spredt over hele verden.53Fra den stunden av var de religiøse lederne fast bestemt på å drepe Jesus.54Derfor gikk ikke Jesus lenger åpent omkring i Judea, men trakk seg bort til utkanten av ørkenen, til byen Efraim, der han oppholdt seg sammen med disiplene.55Den jødiske påskehøytiden[3] nærmet seg. Mange tilreisende fra alle distriktene kom til Jerusalem flere dager i forveien for å gå gjennom seremoniene for renselse før påsken begynte.56De ville gjerne treffe Jesus, og mens de besøkte templet, spurte de hverandre: ”Hva tror dere? Har han ikke tenkt å komme til påskehøytiden?”57Øversteprestene og fariseerne hadde gitt befaling om at den som visste hvor Jesus holdt hus, straks måtte melde fra om det. De ville arrestere ham.
1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta2(Det var hans syster Maria som smorde Herren Jesus med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).3De två systrarna skickade nu ett meddelande till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän Lasaros är sjuk.”4Men när Jesus hörde det sa han: ”Hans sjukdom ska inte leda till döden utan ska visa Guds härlighet, så att jag, Guds Son, blir upphöjd och ärad genom detta.”5Så trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,6stannade han därför kvar där han var i ytterligare två dagar.7Sedan sa han till sina efterföljare: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”8Men hans efterföljare protesterade: ”Mästare, för bara några dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen att stena dig. Ska du verkligen gå dit igen?”9Då svarade Jesus: ”Det är ljust tolv timmar om dagen. Om man går under dagen snubblar man inte, för då ser man det ljus som lyser för människorna.10Men om man går i mörkret, då snubblar man, eftersom man inte har släppt in ljuset.”11Sedan sa han: ”Vår vän Lasaros sover, men nu ska jag gå och väcka honom.”12-13Hans efterföljare trodde då att Jesus talade om vanlig sömn, så de sa: ”Vad bra! Om han sover så blir han snart frisk.” Men Jesus menade att Lasaros hade dött.14Därför sa Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död.15Och för er skull är jag glad att jag inte var där, för hans död ska hjälpa er att tro på mig. Men nu måste vi gå till honom.”16Tomas, som kallades Tvillingen, sa då till de andra efterföljarna: ”Kom, låt oss gå med, så att vi kan dö tillsammans med honom.”17När Jesus kom fram till Betania berättade man för honom att Lasaros redan hade legat i graven i fyra dagar.18Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,19och många människor hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.20Men när Marta nu hörde att Jesus var på väg gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.21Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.22Men jag vet ändå att Gud ska ge dig vad du än ber honom om.”23Jesus svarade: ”Din bror ska bli levande igen.”24Då sa Marta: ”Ja, jag vet att han ska bli levande igen den dag alla de döda väcks upp och Gud ska döma människorna.”25Men Jesus sa till henne: ”Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.26Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?”27”Ja, Herre”, svarade hon. ”Jag tror att du är Messias, den utlovade kungen och Guds Son, som skulle komma hit till världen.”28Sedan lämnade hon honom och gick hem igen. Där tog hon Maria åt sidan och viskade till henne: ”Jesus är här och vill träffa dig.”29Och när Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom.30Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.31Så när människorna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.32Och då Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.”33När Jesus såg hur hon grät och klagade och hur de andra som följt med henne också sörjde och grät, blev han starkt upprörd och skakad, och han frågade:34”Var har ni begravt honom?”De sa: ”Kom och se.”35Och Jesus började gråta.36Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”37Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha sett till att Lasaros inte behövde dö?”38Och än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.39Jesus sa nu: ”Rulla undan stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, protesterade: ”Lukten kommer att vara fruktansvärd, för han har varit död i fyra dagar.”40Då sa Jesus till henne: ”Sa jag dig inte att om du tror på mig, så ska du få se Guds härlighet?”41Och då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Far i himlen, tack för att du har hört mig.42Själv vet jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.”43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!”44Och Lasaros kom ut inlindad i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Ta av honom svepningen och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45Många av de människor som kommit ut tillsammans med Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom.46Men några av dem gick bort till fariseerna[1] och rapporterade vad Jesus hade gjort.47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet[2] för att diskutera situationen. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många under.48Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer den romerska armén att förstöra vårt tempel och utplåna vårt folk.”49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu är ni allt bra dumma!50Självklart kan vi inte låta hela folket gå under. Det är bättre för er om en enda människa dör, så att folket kan räddas.”51Detta sa inte Kajafas av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året lät Gud honom förutsäga att Jesus skulle dö för hela det judiska folket,52och inte bara för dem, utan också för att samla och förena alla Guds barn som finns spridda över världen.53Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att döda Jesus.54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring i Judeen utan drog sig bort till utkanten av öknen, till staden Efraim, där han stannade med sina efterföljare.55Den judiska påskhögtiden[3] närmade sig nu, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.56De ville gärna träffa Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till påskhögtiden?”57Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.