1After this I saw another angel coming down from heaven. He had great authority, and the earth was illuminated by his splendour.2With a mighty voice he shouted: ‘ “Fallen! Fallen is Babylon the Great!” She has become a dwelling for demons and a haunt for every impure spirit, a haunt for every unclean bird, a haunt for every unclean and detestable animal. (Isa 21:9)3For all the nations have drunk the maddening wine of her adulteries. The kings of the earth committed adultery with her, and the merchants of the earth grew rich from her excessive luxuries.’
Warning to escape Babylon’s judgment
4Then I heard another voice from heaven say: ‘ “Come out of her, my people,” so that you will not share in her sins, so that you will not receive any of her plagues; (Jer 51:45)5for her sins are piled up to heaven, and God has remembered her crimes.6Give back to her as she has given; pay her back double for what she has done. Pour her a double portion from her own cup.7Give her as much torment and grief as the glory and luxury she gave herself. In her heart she boasts, “I sit enthroned as queen. I am not a widow;[1] I will never mourn.” (Isa 47:7; Isa 47:8)8Therefore in one day her plagues will overtake her: death, mourning and famine. She will be consumed by fire, for mighty is the Lord God who judges her.
Threefold woe over Babylon’s fall
9‘When the kings of the earth who committed adultery with her and shared her luxury see the smoke of her burning, they will weep and mourn over her.10Terrified at her torment, they will stand far off and cry: ‘ “Woe! Woe to you, great city, you mighty city of Babylon! In one hour your doom has come!”11‘The merchants of the earth will weep and mourn over her because no-one buys their cargoes anymore –12cargoes of gold, silver, precious stones and pearls; fine linen, purple, silk and scarlet cloth; every sort of citron wood, and articles of every kind made of ivory, costly wood, bronze, iron and marble;13cargoes of cinnamon and spice, of incense, myrrh and frankincense, of wine and olive oil, of fine flour and wheat; cattle and sheep; horses and carriages; and human beings sold as slaves.14‘They will say, “The fruit you longed for is gone from you. All your luxury and splendour have vanished, never to be recovered.”15The merchants who sold these things and gained their wealth from her will stand far off, terrified at her torment. They will weep and mourn16and cry out: ‘ “Woe! Woe to you, great city, dressed in fine linen, purple and scarlet, and glittering with gold, precious stones and pearls!17In one hour such great wealth has been brought to ruin!” ‘Every sea captain, and all who travel by ship, the sailors, and all who earn their living from the sea, will stand far off.18When they see the smoke of her burning, they will exclaim, “Was there ever a city like this great city?”19They will throw dust on their heads, and with weeping and mourning cry out: ‘ “Woe! Woe to you, great city, where all who had ships on the sea became rich through her wealth! In one hour she has been brought to ruin!”20‘Rejoice over her, you heavens! Rejoice, you people of God! Rejoice, apostles and prophets! For God has judged her with the judgment she imposed on you.’
The finality of Babylon’s doom
21Then a mighty angel picked up a boulder the size of a large millstone and threw it into the sea, and said: ‘With such violence the great city of Babylon will be thrown down, never to be found again.22The music of harpists and musicians, pipers and trumpeters, will never be heard in you again. No worker of any trade will ever be found in you again. The sound of a millstone will never be heard in you again.23The light of a lamp will never shine in you again. The voice of bridegroom and bride will never be heard in you again. Your merchants were the world’s important people. By your magic spell all the nations were led astray.24In her was found the blood of prophets and of God’s holy people, of all who have been slaughtered on the earth.’
1Efter allt detta såg jag en ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.2Han ropade med stark röst: ”Den stora staden Babylon har fallit. Hon har blivit en plats där demoner bor, ett tillhåll för alla onda andar, en plats där avskyvärda rovfåglar samlas.3Domen har fallit över den prostituerade, över den stad som drog med sig världens folk i sin sexuella lössläppthet och blev orsak till att de nu får dricka Guds vredes vin. Makthavarna i jordens alla länder har legat med henne, och affärsmän i hela världen har blivit rika på hennes omåttliga lyx och överflöd.”4Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga: ”Gå bort från henne, mitt folk, så att ni inte syndar tillsammans med henne och får samma straff som hon.5För hennes synder har staplats på varandra och når ända upp till himlen, och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.6Behandla henne som hon har behandlat er, ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort. Hon gav andra av sin dryck, så ge henne nu en dryck som är dubbelt så bitter.7Hon omgav sig med lyx och överflöd, så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg. Hon säger till sig själv: ’Jag sitter här som drottning. Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’8Men på en enda dag ska plågorna drabba henne. Hon ska få uppleva död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld, för Herren Gud som dömer henne är mäktig.9Världens makthavare, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och njöt av hennes lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester.10De kommer att stå på långt avstånd av rädsla för att drabbas av samma straff, och de ska ropa: ’Olycka, olycka har drabbat dig Babylon, du starka stad! I ett enda ögonblick har domen kommit över dig.’11Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras varor.12Det finns ingen marknad för deras guld och silver, deras ädelstenar och pärlor, deras tyger av linne och siden, deras mörkröda och lysande röda[1] tyger, deras välluktande trä, deras varor av elfenben och dyrbara träslag, deras koppar, järn och marmor,13deras kryddor, parfymer, salvor och rökelse, deras vin, olivolja, fint mjöl och vete, deras boskap, får och hästar, eller för deras vagnar, slavar och krigsfångar.14’Allt det vackra du längtade efter har gått förlorat’, ropar de. ’All den lyx och prakt som du värderade så högt kommer aldrig att tillhöra dig mer. Alltsammans är borta för alltid.’15Ja, affärsmännen, som blev rika genom att sälja detta till henne, ska stå där på avstånd av rädsla för att drabbas av samma straff, och de ska gråta och jämra sig och säga:16’Olycka, olycka har drabbat dig, du stora stad, som bar kläder av finaste linne och mörkröda och lysande röda tyger, och som hade smycken av guld, ädelstenar och pärlor.17I ett enda ögonblick försvann all din rikedom!’Och alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på långt avstånd,18och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det funnits en stad som denna!’19Och de ska strö jord på huvudet för att visa sin sorg, och de ska klaga och ropa: ’Olycka, olycka har drabbat denna stora stad, som gjorde alla fartygsägare rika genom sin längtan efter lyx. I ett enda ögonblick har allt gått förlorat.’20Men gläd er över hennes öde, du himmel och alla ni som tillhör Gud, och ni Jesus sändebud[2] och profeter som framfört hans budskap, för Gud har äntligen dömt henne för det hon gjorde mot er!”21Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa: ”Med samma kraft ska Babylon, den stora staden, störtas ner i djupet och försvinna för alltid.22Aldrig mer ska ljudet av musik från harpor, flöjter och trumpeter höras i dig. Aldrig mer ska hantverkare av något slag finnas i dig. Aldrig mer ska någon mala säd i dig.23Aldrig mer ska en lampa lysa i dig. Aldrig mer ska några glada röster från brud och brudgum höras i dig. Dina köpmän styrde handeln i hela världen, och du bedrog alla med din magi och ockultism.24På dina gator rann blodet från profeterna som framfört ditt budskap och från dem som tillhör Gud, ja, du såg till att människor mördades över hela världen.”