For the director of music. For Jeduthun. Of Asaph. A psalm.
1I cried out to God for help; I cried out to God to hear me.2When I was in distress, I sought the Lord; at night I stretched out untiring hands, and I would not be comforted.3I remembered you, God, and I groaned; I meditated, and my spirit grew faint.[1]4You kept my eyes from closing; I was too troubled to speak.5I thought about the former days, the years of long ago;6I remembered my songs in the night. My heart meditated and my spirit asked:7‘Will the Lord reject for ever? Will he never show his favour again?8Has his unfailing love vanished for ever? Has his promise failed for all time?9Has God forgotten to be merciful? Has he in anger withheld his compassion?’10Then I thought, ‘To this I will appeal: the years when the Most High stretched out his right hand.11I will remember the deeds of the Lord; yes, I will remember your miracles of long ago.12I will consider all your works and meditate on all your mighty deeds.’13Your ways, God, are holy. What god is as great as our God?14You are the God who performs miracles; you display your power among the peoples.15With your mighty arm you redeemed your people, the descendants of Jacob and Joseph.16The waters saw you, God, the waters saw you and writhed; the very depths were convulsed.17The clouds poured down water, the heavens resounded with thunder; your arrows flashed back and forth.18Your thunder was heard in the whirlwind, your lightning lit up the world; the earth trembled and quaked.19Your path led through the sea, your way through the mighty waters, though your footprints were not seen.20You led your people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
1-2Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!3Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.4När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.5Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.6Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,7på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.8Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?9Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?10Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?11Jag sa: "Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.12Jag kommer ihåg alla hans stora under.13Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem."14Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?15Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.16Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.17När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!18Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.19Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.20Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!21Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.