1Surely God is good to Israel, to those who are pure in heart.2But as for me, my feet had almost slipped; I had nearly lost my foothold.3For I envied the arrogant when I saw the prosperity of the wicked.4They have no struggles; their bodies are healthy and strong.[1]5They are free from common human burdens; they are not plagued by human ills.6Therefore pride is their necklace; they clothe themselves with violence.7From their callous hearts comes iniquity[2]; their evil imaginations have no limits.8They scoff, and speak with malice; with arrogance they threaten oppression.9Their mouths lay claim to heaven, and their tongues take possession of the earth.10Therefore their people turn to them and drink up waters in abundance.[3]11They say, ‘How would God know? Does the Most High know anything?’12This is what the wicked are like – always free of care, they go on amassing wealth.13Surely in vain I have kept my heart pure and have washed my hands in innocence.14All day long I have been afflicted, and every morning brings new punishments.15If I had spoken out like that, I would have betrayed your children.16When I tried to understand all this, it troubled me deeply17till I entered the sanctuary of God; then I understood their final destiny.18Surely you place them on slippery ground; you cast them down to ruin.19How suddenly are they destroyed, completely swept away by terrors!20They are like a dream when one awakes; when you arise, Lord, you will despise them as fantasies.21When my heart was grieved and my spirit embittered,22I was senseless and ignorant; I was a brute beast before you.23Yet I am always with you; you hold me by my right hand.24You guide me with your counsel, and afterwards you will take me into glory.25Whom have I in heaven but you? And earth has nothing I desire besides you.26My flesh and my heart may fail, but God is the strength of my heart and my portion for ever.27Those who are far from you will perish; you destroy all who are unfaithful to you.28But as for me, it is good to be near God. I have made the Sovereign Lord my refuge; I will tell of all your deeds.
1Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.2Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.3Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.4Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.5De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.6Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!7Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.8Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.9De skryter som om de ägde både himmel och jord.10De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.11"Förstår Gud vad som händer?" frågar de.12Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.13Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?14Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.15Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.16Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.17Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.18Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.19I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.20Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.21När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,22då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.23Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!24Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.25Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?26Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.27Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.28Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.