1Contend, Lord, with those who contend with me; fight against those who fight against me.2Take up shield and armour; arise and come to my aid.3Brandish spear and javelin[1] against those who pursue me. Say to me, ‘I am your salvation.’4May those who seek my life be disgraced and put to shame; may those who plot my ruin be turned back in dismay.5May they be like chaff before the wind, with the angel of the Lord driving them away;6may their path be dark and slippery, with the angel of the Lord pursuing them.7Since they hid their net for me without cause and without cause dug a pit for me,8may ruin overtake them by surprise – may the net they hid entangle them, may they fall into the pit, to their ruin.9Then my soul will rejoice in the Lord and delight in his salvation.10My whole being will exclaim, ‘Who is like you, Lord? You rescue the poor from those too strong for them, the poor and needy from those who rob them.’11Ruthless witnesses come forward; they question me on things I know nothing about.12They repay me evil for good and leave me like one bereaved.13Yet when they were ill, I put on sackcloth and humbled myself with fasting. When my prayers returned to me unanswered,14I went about mourning as though for my friend or brother. I bowed my head in grief as though weeping for my mother.15But when I stumbled, they gathered in glee; assailants gathered against me without my knowledge. They slandered me without ceasing.16Like the ungodly they maliciously mocked;[2] they gnashed their teeth at me.17How long, Lord, will you look on? Rescue me from their ravages, my precious life from these lions.18I will give you thanks in the great assembly; among the throngs I will praise you.19Do not let those gloat over me who are my enemies without cause; do not let those who hate me without reason maliciously wink the eye.20They do not speak peaceably, but devise false accusations against those who live quietly in the land.21They sneer at me and say, ‘Aha! Aha! With our own eyes we have seen it.’22Lord, you have seen this; do not be silent. Do not be far from me, Lord.23Awake, and rise to my defence! Contend for me, my God and Lord.24Vindicate me in your righteousness, Lord my God; do not let them gloat over me.25Do not let them think, ‘Aha, just what we wanted!’ or say, ‘We have swallowed him up.’26May all who gloat over my distress be put to shame and confusion; may all who exalt themselves over me be clothed with shame and disgrace.27May those who delight in my vindication shout for joy and gladness; may they always say, ‘The Lord be exalted, who delights in the well-being of his servant.’28My tongue will proclaim your righteousness, your praises all day long.
1Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!2Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.3Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: "Jag är din räddning!"4Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!5Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.6Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!7Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.8Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.9Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.10Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?11Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.12Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!13När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.14Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.15Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,16för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.17Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!18Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!19Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!20Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.21De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: "Vi har nog sett vad du har gjort."22Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!23Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!24Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig "icke skyldig".25Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: "Nu är vi av med honom, det blev som vi ville".26Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!27Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: "Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!"28Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.