Psalm 22

New International Version

from Biblica
1 My God, my God, why have you forsaken me? Why are you so far from saving me, so far from my cries of anguish?2 My God, I cry out by day, but you do not answer, by night, but I find no rest.[1]3 Yet you are enthroned as the Holy One; you are the one Israel praises.[2]4 In you our ancestors put their trust; they trusted and you delivered them.5 To you they cried out and were saved; in you they trusted and were not put to shame.6 But I am a worm and not a man, scorned by everyone, despised by the people.7 All who see me mock me; they hurl insults, shaking their heads.8 ‘He trusts in the Lord,’ they say, ‘let the Lord rescue him. Let him deliver him, since he delights in him.’9 Yet you brought me out of the womb; you made me trust in you, even at my mother’s breast.10 From birth I was cast on you; from my mother’s womb you have been my God.11 Do not be far from me, for trouble is near and there is no-one to help.12 Many bulls surround me; strong bulls of Bashan encircle me.13 Roaring lions that tear their prey open their mouths wide against me.14 I am poured out like water, and all my bones are out of joint. My heart has turned to wax; it has melted within me.15 My mouth[3] is dried up like a potsherd, and my tongue sticks to the roof of my mouth; you lay me in the dust of death.16 Dogs surround me, a pack of villains encircles me; they pierce[4] my hands and my feet.17 All my bones are on display; people stare and gloat over me.18 They divide my clothes among them and cast lots for my garment.19 But you, Lord, do not be far from me. You are my strength; come quickly to help me.20 Deliver me from the sword, my precious life from the power of the dogs.21 Rescue me from the mouth of the lions; save me from the horns of the wild oxen.22 I will declare your name to my people; in the assembly I will praise you.23 You who fear the Lord, praise him! All you descendants of Jacob, honour him! Revere him, all you descendants of Israel!24 For he has not despised or scorned the suffering of the afflicted one; he has not hidden his face from him but has listened to his cry for help.25 From you comes the theme of my praise in the great assembly; before those who fear you[5] I will fulfil my vows.26 The poor will eat and be satisfied; those who seek the Lord will praise him – may your hearts live for ever!27 All the ends of the earth will remember and turn to the Lord, and all the families of the nations will bow down before him,28 for dominion belongs to the Lord and he rules over the nations.29 All the rich of the earth will feast and worship; all who go down to the dust will kneel before him – those who cannot keep themselves alive.30 Posterity will serve him; future generations will be told about the Lord.31 They will proclaim his righteousness, declaring to a people yet unborn: He has done it!

Psalm 22

Nya Levande Bibeln

from Biblica
1-2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Varför vägrar du att hjälpa mig eller att ens lyssna till mina suckar?3 Dag och natt har jag gråtit och bett om din hjälp, men jag får inget svar,4-5 och ändå är du helig. Våra förfäders lovsång omgav din tron. De litade på dig, och du befriade dem.6 Du hörde deras rop om hjälp och räddade dem. De blev aldrig besvikna när de sökte din hjälp.7 Men jag är en mask och inte en människa, hånad och föraktad av mitt eget folk och av hela mänskligheten.8 Alla som ser mig räcker ut tungan och skakar på huvudet.9 "Är det han som litar på Gud?" säger de och skrattar hånfullt. "Är det han som påstår att Gud älskar honom? Varför befriar Herren honom då inte?"10-12 Herre, du har hjälpt mig förr! Du har skyddat mig ända sedan jag föddes och vakat över mig medan jag växte upp. Sedan barndomen har jag litat på dig. Du har alltid varit min Gud. Lämna mig inte nu när svårigheterna är nära. Det finns ingen annan som kan hjälpa mig!13 Jag är omgiven av fruktansvärda fiender, starka som Basans tjurar.14 De kommer mot mig med öppna gap, ja, som rytande lejon som anfaller sitt byte.15 Min styrka har runnit bort som vatten, och alla mina ben är ur led. Mitt hjärta smälter som vax,16 min styrka har torkat ihop som lera i solen. Min tunga klibbar fast i munnen, och du har lämnat mig att dö på marken.17 Onda människor omger mig som en flock vilda hundar. De har genomborrat mina händer och fötter,18 och jag kan räkna varje ben i min kropp. Titta, hur dessa onda män stirrar på mig och njuter!19 De kastar tärning om mina kläder.20 Herre, håll dig inte undan! Gud, min styrka, skynda dig och hjälp mig!21 Rädda mig från döden! Skona mitt dyrbara liv så att dessa onda människor inte tar det!22 Rädda mig från lejonens gap och från de vilda tjurarnas horn. Ja, Gud, du kommer att svara mig och befria mig.23 Jag ska göra ditt namn känt bland mitt folk. Jag ska stå upp inför församlingen och vittna om allt det underbara som du har gjort.24 "Prisa Herren, alla ni som fruktar honom", kommer jag att säga. "Frukta och ära hans namn, ni ättlingar till vår stamfar Jakob! Låt hela Israel sjunga lovsånger till Herren,25 för han har inte slagit dövörat till för mina nödrop. Han har inte vänt sig bort ifrån mig. När jag ropade till honom svarade han mig."26 Ja, jag ska stå upp och ära dig inför allt folket. Jag ska offentligt uppfylla mina löften inför alla dem som ärar och fruktar ditt namn.27 De fattiga ska äta och bli mätta. Och alla som söker Herren ska finna honom och prisa hans namn. Så länge de lever ska de ha framgång.28 Hela jorden ska se det och återvända till Herren, ja, folken i varje land ska tillbe honom.29 Herren är kung och regerar över alla folk.30 Ja, alla dödliga både stolta och ödmjuka ska tillsammans tillbe honom.31 Våra barn ska också tjäna honom, och de ska få höra om Herren och hans under.32 Och kommande generationer ska också få höra vad han har gjort för oss.