1The beginning of the good news about Jesus the Messiah,[1] the Son of God,[2]2as it is written in Isaiah the prophet: ‘I will send my messenger ahead of you, who will prepare your way’ – (Mal 3:1)3‘a voice of one calling in the wilderness, “Prepare the way for the Lord, make straight paths for him.” ’ (Isa 40:3)4And so John the Baptist appeared in the wilderness, preaching a baptism of repentance for the forgiveness of sins.5The whole Judean countryside and all the people of Jerusalem went out to him. Confessing their sins, they were baptised by him in the River Jordan.6John wore clothing made of camel’s hair, with a leather belt round his waist, and he ate locusts and wild honey.7And this was his message: ‘After me comes the one more powerful than I, the straps of whose sandals I am not worthy to stoop down and untie.8I baptise you with[3] water, but he will baptise you with[4] the Holy Spirit.’
The baptism and testing of Jesus
9At that time Jesus came from Nazareth in Galilee and was baptised by John in the Jordan.10Just as Jesus was coming up out of the water, he saw heaven being torn open and the Spirit descending on him like a dove.11And a voice came from heaven: ‘You are my Son, whom I love; with you I am well pleased.’12At once the Spirit sent him out into the wilderness,13and he was in the wilderness for forty days, being tempted[5] by Satan. He was with the wild animals, and angels attended him.
Jesus announces the good news
14After John was put in prison, Jesus went into Galilee, proclaiming the good news of God.15‘The time has come,’ he said. ‘The kingdom of God has come near. Repent and believe the good news!’
Jesus calls his first disciples
16As Jesus walked beside the Sea of Galilee, he saw Simon and his brother Andrew casting a net into the lake, for they were fishermen.17‘Come, follow me,’ Jesus said, ‘and I will send you out to fish for people.’18At once they left their nets and followed him.19When he had gone a little farther, he saw James son of Zebedee and his brother John in a boat, preparing their nets.20Without delay he called them, and they left their father Zebedee in the boat with the hired men and followed him.
Jesus drives out an impure spirit
21They went to Capernaum, and when the Sabbath came, Jesus went into the synagogue and began to teach.22The people were amazed at his teaching, because he taught them as one who had authority, not as the teachers of the law.23Just then a man in their synagogue who was possessed by an impure spirit cried out,24‘What do you want with us, Jesus of Nazareth? Have you come to destroy us? I know who you are – the Holy One of God!’25‘Be quiet!’ said Jesus sternly. ‘Come out of him!’26The impure spirit shook the man violently and came out of him with a shriek.27The people were all so amazed that they asked each other, ‘What is this? A new teaching – and with authority! He even gives orders to impure spirits and they obey him.’28News about him spread quickly over the whole region of Galilee.
Jesus heals many
29As soon as they left the synagogue, they went with James and John to the home of Simon and Andrew.30Simon’s mother-in-law was in bed with a fever, and they immediately told Jesus about her.31So he went to her, took her hand and helped her up. The fever left her and she began to wait on them.32That evening after sunset the people brought to Jesus all who were ill and demon-possessed.33The whole town gathered at the door,34and Jesus healed many who had various diseases. He also drove out many demons, but he would not let the demons speak because they knew who he was.
Jesus prays in a solitary place
35Very early in the morning, while it was still dark, Jesus got up, left the house and went off to a solitary place, where he prayed.36Simon and his companions went to look for him,37and when they found him, they exclaimed: ‘Everyone is looking for you!’38Jesus replied, ‘Let us go somewhere else – to the nearby villages – so that I can preach there also. That is why I have come.’39So he travelled throughout Galilee, preaching in their synagogues and driving out demons.
Jesus heals a man with leprosy
40A man with leprosy[6] came to him and begged him on his knees, ‘If you are willing, you can make me clean.’41Jesus was indignant.[7] He reached out his hand and touched the man. ‘I am willing,’ he said. ‘Be clean!’42Immediately the leprosy left him and he was cleansed.43Jesus sent him away at once with a strong warning:44‘See that you don’t tell this to anyone. But go, show yourself to the priest and offer the sacrifices that Moses commanded for your cleansing, as a testimony to them.’45Instead he went out and began to talk freely, spreading the news. As a result, Jesus could no longer enter a town openly but stayed outside in lonely places. Yet the people still came to him from everywhere.
1Här börjar det glada budskapet om Jesus Kristus[1], den utlovade kungen, Guds son.2Gud hade förutsagt genom det som profeten Jesaja skrev:”Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig.[2]3En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![3]’ ”4Och denna budbärare visade sig nu. Det var Johannes döparen. Han levde i ödemarken och undervisade människorna om att de kunde få sina synder förlåtna om de lämnade synden, vände om till Gud och lät döpa sig.5Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut i ödemarken för att höra honom tala, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.6Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.7Han talade till folket och sa:”Snart kommer en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.[4]8Jag döper er med vatten, men han ska döpa er med Guds heliga Ande!”
Jesus blir döpt
9Medan Johannes höll på med att döpa, lämnade Jesus sin hemstad Nasaret i Galileen och kom och blev döpt av honom i Jordanfloden.10När Jesus sedan steg upp ur vattnet, fick han[5] se himlen öppna sig och Guds Ande sänka sig ner över honom som en duva.11Och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”
Jesus frestas av Satan
12-13Genast efter detta förde Guds Ande ut Jesus i ödemarken, och där stannade han under 40 dagar och blev frestad av Satan. Han levde bland de vilda djuren[6], och änglarna betjänade honom.
Jesus talar till folket i Galileen
14När kung Herodes lite senare satte Johannes i fängelse, gick Jesus tillbaka till Galileen för att sprida det glada budskapet från Gud.15Jesus sa: ”Tiden har nu kommit då Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[7] Lämna därför synden, vänd om till Gud och tro på det glada budskapet!”
De första efterföljarna
16En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.17Jesus ropade till dem: ”Kom och bli mina efterföljare, så ska jag visa er hur man fiskar människor istället!”18Och de lämnade genast sina nät och följde honom.19När han gick lite längre bort på stranden fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät.20Han kallade på dem också, och de lämnade då sin pappa Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.
Jesus undervisar med makt
21Jesus och hans efterföljare kom nu till staden Kafarnaum, och när det blev vilodag[8] gick de till synagogan, där Jesus undervisade.22Alla var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som laglärarna[9].23I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en ond ande, och han började skrika:24”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds heliga tjänare!”25Men Jesus befallde strängt den onda anden: ”Tig! Far ut ur honom!”26Och då började anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.27Människorna i synagogan blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de onda andarna lyder hans order!”28Och ryktet om honom spred sig som en löpeld genom hela Galileen.
Jesus botar Simons svärmor och många andra
29När Jesus och hans efterföljare hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes.30Där låg Simons svärmor sjuk i hög feber och det berättade de genast för Jesus.31Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon lagade mat åt dem.32På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta.33Varenda människa i Kafarnaum hade samlats utanför dörren.34Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.
Jesus talar till folket i Galileen
35Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att kunna be.36Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom,37och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”38Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan sprida mitt budskap där också. Det var därför jag kom hit.”39Han vandrade sedan genom hela Galileen och talade i synagogorna[10] och drev ut många onda andar.
Jesus botar en spetälsk man
40En gång kom en spetälsk[11] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig frisk.”41Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!”42Och genast försvann spetälskan, och mannen var frisk.43Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom:44”Berätta inte detta för någon, utan gå till prästen och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt för spetälska personer som blivit friska.[12] Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig.”45Men mannen gick genast iväg och berättade för alla han mötte att han hade blivit frisk. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.