Luke 1 | New International Version

New International Version

Introduction

1 Many have undertaken to draw up an account of the things that have been fulfilled^[1] among us, 2 just as they were handed down to us by those who from the first were eyewitnesses and servants of the word. 3 With this in mind, since I myself have carefully investigated everything from the beginning, I too decided to write an orderly account for you, most excellent Theophilus, 4 so that you may know the certainty of the things you have been taught.

The birth of John the Baptist foretold

5 In the time of Herod king of Judea there was a priest named Zechariah, who belonged to the priestly division of Abijah; his wife Elizabeth was also a descendant of Aaron. 6 Both of them were righteous in the sight of God, observing all the Lord’s commands and decrees blamelessly. 7 But they were childless because Elizabeth was not able to conceive, and they were both very old. 8 Once when Zechariah’s division was on duty and he was serving as priest before God, 9 he was chosen by lot, according to the custom of the priesthood, to go into the temple of the Lord and burn incense. 10 And when the time for the burning of incense came, all the assembled worshippers were praying outside. 11 Then an angel of the Lord appeared to him, standing at the right side of the altar of incense. 12 When Zechariah saw him, he was startled and was gripped with fear. 13 But the angel said to him: ‘Do not be afraid, Zechariah; your prayer has been heard. Your wife Elizabeth will bear you a son, and you are to call him John. 14 He will be a joy and delight to you, and many will rejoice because of his birth, 15 for he will be great in the sight of the Lord. He is never to take wine or other fermented drink, and he will be filled with the Holy Spirit even before he is born. 16 He will bring back many of the people of Israel to the Lord their God. 17 And he will go on before the Lord, in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the parents to their children and the disobedient to the wisdom of the righteous – to make ready a people prepared for the Lord.’ 18 Zechariah asked the angel, ‘How can I be sure of this? I am an old man and my wife is well on in years.’ 19 The angel said to him, ‘I am Gabriel. I stand in the presence of God, and I have been sent to speak to you and to tell you this good news. 20 And now you will be silent and not able to speak until the day this happens, because you did not believe my words, which will come true at their appointed time.’ 21 Meanwhile, the people were waiting for Zechariah and wondering why he stayed so long in the temple. 22 When he came out, he could not speak to them. They realised he had seen a vision in the temple, for he kept making signs to them but remained unable to speak. 23 When his time of service was completed, he returned home. 24 After this his wife Elizabeth became pregnant and for five months remained in seclusion. 25 ‘The Lord has done this for me,’ she said. ‘In these days he has shown his favour and taken away my disgrace among the people.’

The birth of Jesus foretold

26 In the sixth month of Elizabeth’s pregnancy, God sent the angel Gabriel to Nazareth, a town in Galilee, 27 to a virgin pledged to be married to a man named Joseph, a descendant of David. The virgin’s name was Mary. 28 The angel went to her and said, ‘Greetings, you who are highly favoured! The Lord is with you.’ 29 Mary was greatly troubled at his words and wondered what kind of greeting this might be. 30 But the angel said to her, ‘Do not be afraid, Mary, you have found favour with God. 31 You will conceive and give birth to a son, and you are to call him Jesus. 32 He will be great and will be called the Son of the Most High. The Lord God will give him the throne of his father David, 33 and he will reign over Jacob’s descendants for ever; his kingdom will never end.’ 34 ‘How will this be,’ Mary asked the angel, ‘since I am a virgin?’ 35 The angel answered, ‘The Holy Spirit will come on you, and the power of the Most High will overshadow you. So the holy one to be born will be called^[2] the Son of God. 36 Even Elizabeth your relative is going to have a child in her old age, and she who was said to be unable to conceive is in her sixth month. 37 For no word from God will ever fail.’ 38 ‘I am the Lord’s servant,’ Mary answered. ‘May your word to me be fulfilled.’ Then the angel left her.

Mary visits Elizabeth

39 At that time Mary got ready and hurried to a town in the hill country of Judea, 40 where she entered Zechariah’s home and greeted Elizabeth. 41 When Elizabeth heard Mary’s greeting, the baby leaped in her womb, and Elizabeth was filled with the Holy Spirit. 42 In a loud voice she exclaimed: ‘Blessed are you among women, and blessed is the child you will bear! 43 But why am I so favoured, that the mother of my Lord should come to me? 44 As soon as the sound of your greeting reached my ears, the baby in my womb leaped for joy. 45 Blessed is she who has believed that the Lord would fulfil his promises to her!’

Mary’s song

46 And Mary said: ‘My soul glorifies the Lord 47 and my spirit rejoices in God my Saviour, 48 for he has been mindful of the humble state of his servant. From now on all generations will call me blessed, 49 for the Mighty One has done great things for me – holy is his name. 50 His mercy extends to those who fear him, from generation to generation. 51 He has performed mighty deeds with his arm; he has scattered those who are proud in their inmost thoughts. 52 He has brought down rulers from their thrones but has lifted up the humble. 53 He has filled the hungry with good things but has sent the rich away empty. 54 He has helped his servant Israel, remembering to be merciful 55 to Abraham and his descendants for ever, just as he promised our ancestors.’ 56 Mary stayed with Elizabeth for about three months and then returned home.

The birth of John the Baptist

57 When it was time for Elizabeth to have her baby, she gave birth to a son. 58 Her neighbours and relatives heard that the Lord had shown her great mercy, and they shared her joy. 59 On the eighth day they came to circumcise the child, and they were going to name him after his father Zechariah, 60 but his mother spoke up and said, ‘No! He is to be called John.’ 61 They said to her, ‘There is no-one among your relatives who has that name.’ 62 Then they made signs to his father, to find out what he would like to name the child. 63 He asked for a writing tablet, and to everyone’s astonishment he wrote, ‘His name is John.’ 64 Immediately his mouth was opened and his tongue set free, and he began to speak, praising God. 65 All the neighbours were filled with awe, and throughout the hill country of Judea people were talking about all these things. 66 Everyone who heard this wondered about it, asking, ‘What then is this child going to be?’ For the Lord’s hand was with him.

Zechariah’s song

67 His father Zechariah was filled with the Holy Spirit and prophesied: 68 ‘Praise be to the Lord, the God of Israel, because he has come to his people and redeemed them. 69 He has raised up a horn^[3] of salvation for us in the house of his servant David 70 (as he said through his holy prophets of long ago), 71 salvation from our enemies and from the hand of all who hate us – 72 to show mercy to our ancestors and to remember his holy covenant, 73 the oath he swore to our father Abraham: 74 to rescue us from the hand of our enemies, and to enable us to serve him without fear 75 in holiness and righteousness before him all our days. 76 And you, my child, will be called a prophet of the Most High; for you will go on before the Lord to prepare the way for him, 77 to give his people the knowledge of salvation through the forgiveness of their sins, 78 because of the tender mercy of our God, by which the rising sun will come to us from heaven 79 to shine on those living in darkness and in the shadow of death, to guide our feet into the path of peace.’ 80 And the child grew and became strong in spirit^[4]; and he lived in the wilderness until he appeared publicly to Israel.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Inledning

1-2 Käre Theofilos! Många har redan skrivit om Jesus liv och allt det som har hänt ibland oss. Deras berättelser bygger på det vi har hört från de ögonvittnen som var med från början och som sedan spred budskapet om Jesus. 3 Men nu vill också jag skriva ner allt i ordning för dig. Jag har noga gått igenom alla fakta ända från början, 4 för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått. Här är min berättelse:

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

5 När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans fru Elisabet var en ättling till Aron, han som var stamfar till alla präster bland Israels folk. 6 Sakarias och Elisabet var båda mycket noga med att lyda Herren Gud och följa alla hans bud och regler. 7 Tyvärr hade de inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla. 8-9 Men en dag, när Sakarias avdelning tjänade som präster i templet, och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i templet och tända rökelse inför Herren Gud, blev Sakarias utvald. 10 Och under tiden som rökoffret pågick stod folket utanför på tempelplatsen och bad. 11-12 Då plötsligt, medan Sakarias var därinne, fick han se en ängel från Herren stå till höger om altaret, och han blev fruktansvärt rädd. 13 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att meddela dig att Herren ska svara på din bön. Du och din fru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes^[1]. 14 Hans födelse ska göra er mycket glada och lyckliga, och många ska glädja sig över hans födelse. 15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av Guds heliga Ande, redan innan han är född. 16 Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som Elia^[2], och han ska bli en föregångare till Messias, den utlovade kungen, och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära papporna att älska sina barn, och hjälpa de upproriska att göra som Herren vill.” 18 Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på att detta verkligen kommer att hända? Jag är ju en gammal man och Elisabet kan inte få barn längre.” 19 Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står vid Guds tron. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet. 20 Men eftersom du inte trodde på mig, ska du bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För det jag har sagt ska bli verklighet vid den tid Gud har bestämt.” 21 Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge. 22 Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. 23 När Sakarias hade avslutat sin tjänst i templet, vände han tillbaka hem. 24 Och strax efteråt blev hans fru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. 25 ”Tänk vad Herren är god”, jublade hon. ”Han har låtit mig bli gravid, så att jag slipper att skämmas över att inte ha några barn.”

En ängel meddelar att Jesus ska födas

26 När Elisabet var gravid i sjätte månaden, sände Gud ängeln Gabriel till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. 27 Hon hette Maria och var förlovad med en man som hette Josef, och han tillhörde kung Davids släkt. 28 Ängeln Gabriel visade sig nu för henne och sa: ”Jag hälsar dig, Maria! Herren gläder sig över dig, och han är med dig!” 29 Maria blev alldeles förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena. 30 Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Gud har något gott i beredskap åt dig. 31 Du ska bli med barn och föda en son, och du ska låta honom heta Jesus. 32 Han ska bli stor och kallas Guds Son. Och Herren Gud ska göra honom till kung, för han ska ärva sin förfader Davids tron. 33 Han ska regera över Israels folk^[3] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.” 34 Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska jag kunna bli med barn? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.” 35 Ängeln svarade: ”Guds heliga Ande ska komma över dig, och Guds kraft ska omsluta dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son. 36 Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden! 37 Ingenting är omöjligt för Gud!” 38 Maria sa: ”Jag vill lyda Herren Gud och tjäna honom. Låt det bli som du har sagt.” Och sedan försvann ängeln.

Maria besöker Elisabet

39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade. 41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande 42 och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn. 43 Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök. 44 I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage. 45 Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.” 46 Maria svarade:”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta! 47 Jag jublar över Gud, han som räddar mig! 48 Han har vänt sin uppmärksamhet mot mig, och låter en enkel kvinna få tjäna honom. Från den här stunden ska människor i alla tider berätta om min lycka. 49 Han, den helige och mäktige, har gjort fantastiska saker med mig. 50 Han visar ständigt medlidande med alla dem som tillber honom. 51 Hans makt är stor, han är full av kraft! De stolta och självsäkra slår han ner. 52 Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han. 53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer. 54 Han hjälper sitt folk Israel! Han glömmer inte det löfte han gav till våra förfäder, 55 för han lovade vår stamfar Abraham och hans ättlingar att alltid vara god mot dem.” 56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon fick en pojke. 58 Nyheten om hur god Herren Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla var glada för hennes skull. 59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med då man omskar pojken. Alla trodde då att han skulle få heta Sakarias efter sin pappa. 60 Men Elisabet sa: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 ”Varför det?” frågade de. ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Sedan vände de sig till pojkens pappa och försökte att med hjälp av tecken fråga honom vad han ansåg. 63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började hylla Gud. 65 Alla som bodde däromkring blev helt förskräckta, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen mindes det sedan och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn när han växer upp? Herren Gud är ju med honom på ett särskilt sätt.” 67 Och hans pappa Sakarias blev fylld av Guds heliga Ande och framförde ett budskap från Gud och sa: 68 ”Hylla Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det. 69 Han sänder oss en mäktig räddare från sin tjänare kung Davids släkt, 70 precis som han för länge sedan lovade genom sina egna profeter, 71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss. 72-73 Gud har varit god mot våra förfäder, och han håller sitt heliga löfte till Abraham: 74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla, 75 och att vi ska få tillhöra Gud och vara skuldfria inför honom för evigt. 76 Och du, min lilla son, ska kallas en Guds profet, för du ska framföra Guds budskap om Herren innan han kommer och bana väg för honom. 77 Du ska visa hans folk att räddningen är här och att de kan få förlåtelse för sina synder. 78-79 För på grund av Guds kärlek och omsorg om oss, ska ett ljus komma ner till oss från höjden och lysa över alla som lever i mörker och dödsfruktan. Och detta ljus ska leda oss på fridens väg.” 80 Johannes växte sedan upp och blev andligt stark. Och han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle börja tala till Israels folk.