Judges 9 | New International Version

New International Version

Abimelek

1 Abimelek son of Jerub-Baal went to his mother’s brothers in Shechem and said to them and to all his mother’s clan, 2 ‘Ask all the citizens of Shechem, “Which is better for you: to have all seventy of Jerub-Baal’s sons rule over you, or just one man?” Remember, I am your flesh and blood.’ 3 When the brothers repeated all this to the citizens of Shechem, they were inclined to follow Abimelek, for they said, ‘He is related to us.’ 4 They gave him seventy shekels^[1] of silver from the temple of Baal-Berith, and Abimelek used it to hire reckless scoundrels, who became his followers. 5 He went to his father’s home in Ophrah and on one stone murdered his seventy brothers, the sons of Jerub-Baal. But Jotham, the youngest son of Jerub-Baal, escaped by hiding. 6 Then all the citizens of Shechem and Beth Millo gathered beside the great tree at the pillar in Shechem to crown Abimelek king. 7 When Jotham was told about this, he climbed up on the top of Mount Gerizim and shouted to them, ‘Listen to me, citizens of Shechem, so that God may listen to you. 8 One day the trees went out to anoint a king for themselves. They said to the olive tree, “Be our king.” 9 ‘But the olive tree answered, “Should I give up my oil, by which both gods and humans are honoured, to hold sway over the trees?” 10 ‘Next, the trees said to the fig-tree, “Come and be our king.” 11 ‘But the fig-tree replied, “Should I give up my fruit, so good and sweet, to hold sway over the trees?” 12 ‘Then the trees said to the vine, “Come and be our king.” 13 ‘But the vine answered, “Should I give up my wine, which cheers both gods and humans, to hold sway over the trees?” 14 ‘Finally all the trees said to the thorn-bush, “Come and be our king.” 15 ‘The thorn-bush said to the trees, “If you really want to anoint me king over you, come and take refuge in my shade; but if not, then let fire come out of the thorn-bush and consume the cedars of Lebanon!” 16 ‘Have you acted honourably and in good faith by making Abimelek king? Have you been fair to Jerub-Baal and his family? Have you treated him as he deserves? 17 Remember that my father fought for you and risked his life to rescue you from the hand of Midian. 18 But today you have revolted against my father’s family. You have murdered his seventy sons on a single stone and have made Abimelek, the son of his female slave, king over the citizens of Shechem because he is related to you. 19 So have you acted honourably and in good faith towards Jerub-Baal and his family today? If you have, may Abimelek be your joy, and may you be his, too! 20 But if you have not, let fire come out from Abimelek and consume you, the citizens of Shechem and Beth Millo, and let fire come out from you, the citizens of Shechem and Beth Millo, and consume Abimelek!’ 21 Then Jotham fled, escaping to Beer, and he lived there because he was afraid of his brother Abimelek. 22 After Abimelek had governed Israel for three years, 23 God stirred up animosity between Abimelek and the citizens of Shechem so that they acted treacherously against Abimelek. 24 God did this in order that the crime against Jerub-Baal’s seventy sons, the shedding of their blood, might be avenged on their brother Abimelek and on the citizens of Shechem, who had helped him murder his brothers. 25 In opposition to him these citizens of Shechem set men on the hilltops to ambush and rob everyone who passed by, and this was reported to Abimelek. 26 Now Gaal son of Ebed moved with his clan into Shechem, and its citizens put their confidence in him. 27 After they had gone out into the fields and gathered the grapes and trodden them, they held a festival in the temple of their god. While they were eating and drinking, they cursed Abimelek. 28 Then Gaal son of Ebed said, ‘Who is Abimelek, and why should we Shechemites be subject to him? Isn’t he Jerub-Baal’s son, and isn’t Zebul his deputy? Serve the family of Hamor, Shechem’s father! Why should we serve Abimelek? 29 If only this people were under my command! Then I would get rid of him. I would say to Abimelek, “Call out your whole army!” ’^[2] 30 When Zebul the governor of the city heard what Gaal son of Ebed said, he was very angry. 31 Under cover he sent messengers to Abimelek, saying, ‘Gaal son of Ebed and his clan have come to Shechem and are stirring up the city against you. 32 Now then, during the night you and your men should come and lie in wait in the fields. 33 In the morning at sunrise, advance against the city. When Gaal and his men come out against you, seize the opportunity to attack them.’ 34 So Abimelek and all his troops set out by night and took up concealed positions near Shechem in four companies. 35 Now Gaal son of Ebed had gone out and was standing at the entrance of the city gate just as Abimelek and his troops came out from their hiding-place. 36 When Gaal saw them, he said to Zebul, ‘Look, people are coming down from the tops of the mountains!’ Zebul replied, ‘You mistake the shadows of the mountains for men.’ 37 But Gaal spoke up again: ‘Look, people are coming down from the central hill,^[3] and a company is coming from the direction of the diviners’ tree.’ 38 Then Zebul said to him, ‘Where is your big talk now, you who said, “Who is Abimelek that we should be subject to him?” Aren’t these the men you ridiculed? Go out and fight them!’ 39 So Gaal led out^[4] the citizens of Shechem and fought Abimelek. 40 Abimelek chased him all the way to the entrance of the gate, and many were killed as they fled. 41 Then Abimelek stayed in Arumah, and Zebul drove Gaal and his clan out of Shechem. 42 The next day the people of Shechem went out to the fields, and this was reported to Abimelek. 43 So he took his men, divided them into three companies and set an ambush in the fields. When he saw the people coming out of the city, he rose to attack them. 44 Abimelek and the companies with him rushed forward to a position at the entrance of the city gate. Then two companies attacked those in the fields and struck them down. 45 All that day Abimelek pressed his attack against the city until he had captured it and killed its people. Then he destroyed the city and scattered salt over it. 46 On hearing this, the citizens in the tower of Shechem went into the stronghold of the temple of El-Berith. 47 When Abimelek heard that they had assembled there, 48 he and all his men went up Mount Zalmon. He took an axe and cut off some branches, which he lifted to his shoulders. He ordered the men with him, ‘Quick! Do what you have seen me do!’ 49 So all the men cut branches and followed Abimelek. They piled them against the stronghold and set it on fire with the people still inside. So all the people in the tower of Shechem, about a thousand men and women, also died. 50 Next Abimelek went to Thebez and besieged it and captured it. 51 Inside the city, however, was a strong tower, to which all the men and women – all the people of the city – had fled. They had locked themselves in and climbed up on the tower roof. 52 Abimelek went to the tower and attacked it. But as he approached the entrance to the tower to set it on fire, 53 a woman dropped an upper millstone on his head and cracked his skull. 54 Hurriedly he called to his armour-bearer, ‘Draw your sword and kill me, so that they can’t say, “A woman killed him.” ’ So his servant ran him through, and he died. 55 When the Israelites saw that Abimelek was dead, they went home. 56 Thus God repaid the wickedness that Abimelek had done to his father by murdering his seventy brothers. 57 God also made the people of Shechem pay for all their wickedness. The curse of Jotham son of Jerub-Baal came on them.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Abimelek försöker bli kung

1 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder. 2 "Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! " sa han till dem. 3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom. 4 De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om. 5 Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig. 6 Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem. 7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: "Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig. 8 En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet, 9 men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?' 10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?' 11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?' 12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?' 13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?' 14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de. 15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!' 16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar? 17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna, 18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er. 19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans. 20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!" 21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek. 22-23 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom. 24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner. 25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning. 26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden. 27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek. 28 "Vem är egentligen Abimelek?" frågade Gaal. "Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek! 29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!' " 30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande. 31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. "Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror. 32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten 33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!" 34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den. 35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden. 36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: "Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån?""Nej", svarade Sebul. "Det är bara skuggor av morgonsolen." 37 "Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss", fortsatte Gaal. "Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!" 38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. "Hur är det nu med alla dina stora ord?" frågade han. "Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!" 39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem. 40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten. 41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där. 42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek 43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack. 44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten. 45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen. 46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel. 47-48 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. "Skynda er nu och gör precis som jag!" sa han till sina män. 49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer. 50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den. 51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända. 52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet, 53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet. 54 "Döda mig!" ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. "Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!"Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom, 55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt. 56 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.