1Early in the morning, Jerub-Baal (that is, Gideon) and all his men camped at the spring of Harod. The camp of Midian was north of them in the valley near the hill of Moreh.2The Lord said to Gideon, ‘You have too many men. I cannot deliver Midian into their hands, or Israel would boast against me, “My own strength has saved me.”3Now announce to the army, “Anyone who trembles with fear may turn back and leave Mount Gilead.” ’ So twenty-two thousand men left, while ten thousand remained.4But the Lord said to Gideon, ‘There are still too many men. Take them down to the water, and I will thin them out for you there. If I say, “This one shall go with you,” he shall go; but if I say, “This one shall not go with you,” he shall not go.’5So Gideon took the men down to the water. There the Lord told him, ‘Separate those who lap the water with their tongues as a dog laps from those who kneel down to drink.’6Three hundred of them drank from cupped hands, lapping like dogs. All the rest got down on their knees to drink.7The Lord said to Gideon, ‘With the three hundred men that lapped I will save you and give the Midianites into your hands. Let all the others go home.’8So Gideon sent the rest of the Israelites home but kept the three hundred, who took over the provisions and trumpets of the others. Now the camp of Midian lay below him in the valley.9During that night the Lord said to Gideon, ‘Get up, go down against the camp, because I am going to give it into your hands.10If you are afraid to attack, go down to the camp with your servant Purah11and listen to what they are saying. Afterwards, you will be encouraged to attack the camp.’ So he and Purah his servant went down to the outposts of the camp.12The Midianites, the Amalekites and all the other eastern peoples had settled in the valley, thick as locusts. Their camels could no more be counted than the sand on the seashore.13Gideon arrived just as a man was telling a friend his dream. ‘I had a dream,’ he was saying. ‘A round loaf of barley bread came tumbling into the Midianite camp. It struck the tent with such force that the tent overturned and collapsed.’14His friend responded, ‘This can be nothing other than the sword of Gideon son of Joash, the Israelite. God has given the Midianites and the whole camp into his hands.’15When Gideon heard the dream and its interpretation, he bowed down and worshipped. He returned to the camp of Israel and called out, ‘Get up! The Lord has given the Midianite camp into your hands.’16Dividing the three hundred men into three companies, he placed trumpets and empty jars in the hands of all of them, with torches inside.17‘Watch me,’ he told them. ‘Follow my lead. When I get to the edge of the camp, do exactly as I do.18When I and all who are with me blow our trumpets, then from all round the camp blow yours and shout, “For the Lord and for Gideon.” ’19Gideon and the hundred men with him reached the edge of the camp at the beginning of the middle watch, just after they had changed the guard. They blew their trumpets and broke the jars that were in their hands.20The three companies blew the trumpets and smashed the jars. Grasping the torches in their left hands and holding in their right hands the trumpets they were to blow, they shouted, ‘A sword for the Lord and for Gideon!’21While each man held his position round the camp, all the Midianites ran, crying out as they fled.22When the three hundred trumpets sounded, the Lord caused the men throughout the camp to turn on each other with their swords. The army fled to Beth Shittah towards Zererah as far as the border of Abel Meholah near Tabbath.23Israelites from Naphtali, Asher and all Manasseh were called out, and they pursued the Midianites.24Gideon sent messengers throughout the hill country of Ephraim, saying, ‘Come down against the Midianites and seize the waters of the Jordan ahead of them as far as Beth Barah.’ So all the men of Ephraim were called out and they seized the waters of the Jordan as far as Beth Barah.25They also captured two of the Midianite leaders, Oreb and Zeeb. They killed Oreb at the rock of Oreb, and Zeeb at the winepress of Zeeb. They pursued the Midianites and brought the heads of Oreb and Zeeb to Gideon, who was by the Jordan.
1Tidigt nästa morgon slog Gideon, eller Jerubbaal som han nu också kallades, och hans armé läger vid Harodskällan. Midjaniternas läger låg norr om dem nere i dalen vid foten av Morehöjden.2Då sa Herren till Gideon: "Ni är alldeles för många! Jag kan inte låta er allesammans strida mot midjaniterna, för då kommer Israels folk att skryta och säga: 'Vi var tillräckligt många för att klara det själva.'3Skicka därför hem alla som är rädda och oroliga."Tjugotvå tusen man vände då hem igen, och tio tusen blev kvar beredda till strid.4"Det är fortfarande för många", sa Herren till Gideon. "För ner dem till källan, så ska jag visa dig vilka du ska använda i striden och vilka som ska återvända hem."5-6Gideon samlade dem alltså nere vid vattnet, och där sa Herren till honom: "Dela nu upp männen i två grupper. I en grupp ska du placera alla dem som med handen för upp vattnet till munnen och slickar det i sig som en hund. I den andra gruppen placerar du alla som går ner på sina knän och dricker med munnen nere i vattnet."Det var bara tre hundra man som drack ur handen. Alla de övriga föll på knä och drack.7"Jag ska besegra midjaniterna med dessa tre hundra!" sa Herren till Gideon. "Skicka hem alla de andra!"8-9När Gideon hade samlat ihop alla de lerkärl och trumpeter som männen haft med sig, skickade han hem dem. På natten sa Herren till Gideon: "Bryt upp nu! Ta med dig dina soldater och anfall midjaniterna, för nu ska jag låta dig besegra dem!10Men om du är rädd och tvekar ska du först gå ner till deras läger med din tjänare Pura11och lyssna till vad de säger om er. Du kommer att bli mycket uppmuntrad av vad du får höra!"Gideon tog alltså med sig Pura, och i mörkret smög de fram till utkanten av lägret nere i dalen,12-13där fienden höll till. De uppfyllde dalen som gräshoppor, och det var lika omöjligt att räkna deras kameler som sanden på havsstranden. Gideon kröp fram till ett av tälten, just som en man hade vaknat upp ur en dröm och höll på att berätta den för sina kamrater."Jag hade en sådan märklig dröm", sa han. "Jag såg en väldig brödkaka, som rullade in i lägret. Den rullade fram mot vårt tält så att det slogs omkull och blev liggande!"14"Din dröm kan bara betyda en sak!" sa en av de andra soldaterna. "Gideon, Joas' son, israeliten, kommer att anfalla och besegra oss alla!"15När Gideon hörde om drömmen och dess uttydning kunde han inte annat än tacka Gud. Han återvände till sina män och ropade: "Gör er genast i ordning, för Herren tänker låta er besegra midjaniterna!"16Han delade upp de tre hundra männen i tre grupper och gav varje man en trumpet och en lerkruka med en fackla i.17Sedan avslöjade han sin plan:"När vi kommer till de första vakterna vid förposten, ska ni göra som jag gör.18Så snart jag och männen i min grupp blåser i trumpeterna, ska ni också blåsa i era trumpeter från alla håll runt lägret och sedan ropa: 'För Herren och för Gideon!' "19-20Gideon och hans ett hundra män nådde lägrets utkant strax efter vaktavlösningen vid midnatt. Plötsligt blåste de i sina trumpeter och slog sönder lerkrukorna så att facklorna kunde sprida sitt sken. Då gjorde de två andra grupperna likadant. De blåste i trumpeterna, som de höll i höger hand, medan de lyfte upp facklorna med den vänstra och ropade: "För Herren och för Gideon!"21Sedan stod de där bara och såg på medan den väldiga fiendearmén sprang fram och tillbaka i panik och sedan flydde.22I den förvirring som uppstod lät Herren dem börja slåss mot varandra överallt i hela lägret. De flydde ända bort till Bet-Hasitta, nära Serera och förbi Tabbat till stranden vid Abel-Mehola.23Gideon sände då bud till trupperna i Naftali, Aser och Manasse med order att förfölja de flyende.24Gideon skickade också ut budbärare över hela Efraims bergsbygd med order att besätta övergångsställena vid Jordan ända upp till Bet-Bara, för att hindra midjaniterna att ta sig över.25Oreb och Seeb, midjaniternas två generaler, blev tillfångatagna. Oreb dödades vid den klippa som nu bär hans namn, och Seeb blev dödad vid det som numera kallas Seebs vinpress. Och Israeliterna tog med sig Orebs och Seebs huvuden över Jordan och gav dem till Gideon.