Judges 5 | New International Version

New International Version

The song of Deborah

1 On that day Deborah and Barak son of Abinoam sang this song: 2 ‘When the princes in Israel take the lead, when the people willingly offer themselves – praise the Lord! 3 ‘Hear this, you kings! Listen, you rulers! I, even I, will sing to^[1] the Lord; I will praise the Lord, the God of Israel, in song. 4 ‘When you, Lord, went out from Seir, when you marched from the land of Edom, the earth shook, the heavens poured, the clouds poured down water. 5 The mountains quaked before the Lord, the One of Sinai, before the Lord, the God of Israel. 6 ‘In the days of Shamgar son of Anath, in the days of Jael, the highways were abandoned; travellers took to winding paths. 7 Villagers in Israel would not fight; they held back until I, Deborah, arose, until I arose, a mother in Israel. 8 God chose new leaders when war came to the city gates, but not a shield or spear was seen among forty thousand in Israel. 9 My heart is with Israel’s princes, with the willing volunteers among the people. Praise the Lord! 10 ‘You who ride on white donkeys, sitting on your saddle blankets, and you who walk along the road, consider 11 the voice of the singers^[2] at the watering places. They recite the victories of the Lord, the victories of his villagers in Israel. ‘Then the people of the Lord went down to the city gates. 12 “Wake up, wake up, Deborah! Wake up, wake up, break out in song! Arise, Barak! Take captive your captives, son of Abinoam.” 13 ‘The remnant of the nobles came down; the people of the Lord came down to me against the mighty. 14 Some came from Ephraim, whose roots were in Amalek; Benjamin was with the people who followed you. From Makir captains came down, from Zebulun those who bear a commander’s^[3] staff. 15 The princes of Issachar were with Deborah; yes, Issachar was with Barak, sent under his command into the valley. In the districts of Reuben there was much searching of heart. 16 Why did you stay among the sheepfolds^[4] to hear the whistling for the flocks? In the districts of Reuben there was much searching of heart. 17 Gilead stayed beyond the Jordan. And Dan, why did he linger by the ships? Asher remained on the coast and stayed in his coves. 18 The people of Zebulun risked their very lives; so did Naphtali on the terraced fields. 19 ‘Kings came, they fought, the kings of Canaan fought. At Taanach, by the waters of Megiddo, they took no plunder of silver. 20 From the heavens the stars fought, from their courses they fought against Sisera. 21 The River Kishon swept them away, the age-old river, the River Kishon. March on, my soul; be strong! 22 Then thundered the horses’ hooves – galloping, galloping go his mighty steeds. 23 “Curse Meroz,” said the angel of the Lord. “Curse its people bitterly, because they did not come to help the Lord, to help the Lord against the mighty.” 24 ‘Most blessed of women be Jael, the wife of Heber the Kenite, most blessed of tent-dwelling women. 25 He asked for water, and she gave him milk; in a bowl fit for nobles she brought him curdled milk. 26 Her hand reached for the tent peg, her right hand for the workman’s hammer. She struck Sisera, she crushed his head, she shattered and pierced his temple. 27 At her feet he sank, he fell; there he lay. At her feet he sank, he fell; where he sank, there he fell – dead. 28 ‘Through the window peered Sisera’s mother; behind the lattice she cried out, “Why is his chariot so long in coming? Why is the clatter of his chariots delayed?” 29 The wisest of her ladies answer her; indeed, she keeps saying to herself, 30 “Are they not finding and dividing the spoils: a woman or two for each man, colourful garments as plunder for Sisera, colourful garments embroidered, highly embroidered garments for my neck – all this as plunder?” 31 ‘So may all your enemies perish, O Lord! But may all who love you be like the sun when it rises in its strength.’ Then the land had peace for forty years.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Deboras och Baraks sång

1 Debora och Barak sjöng sedan en sång om den underbara segern: 2 "När Israels furstar visar vägen och folket villigt offrar sig, prisa Herrens namn! 3 Hör ni kungar, lyssna ni härskare! Jag ska sjunga inför Herren och spela inför Israels Gud. 4 Du Herre ledde oss ut ur Seir och fram över Edoms slätter och marken skakade, himlen öppnade sig och molnen tömde sig på regn. 5 Bergen skälvde inför Herren, den väldige på Sinai, Israels Gud. 6 På Samgars och Jaels tid låg vägarna öde. Vandrarna valde vindlande stigar. 7 Israels städer låg tomma tills Debora blev en mor för Israel. 8 När Israel valde nya gudar kom katastrofen. Varken sköld eller spjut fanns. Israels 40.000 saknade vapen. 9 Jag gläder mig åt Israels ledare och åt alla som villigt följer dem! Prisa Herren! 10 Prisa honom, alla ni som rider på vita åsnor och sitter på dyrbara mattor, och alla ni som går till fots. 11 Lyssna till sångarna som sjunger lovsång till Herren vid brunnen, sången om hur Herren räddade Israel med sina krigare. Herrens folk tågade in genom portarna! 12 Vakna Debora, vakna och sjung! Stå upp, Barak! Du Abinoams son, för bort dina fångar! 13 De tappra som fanns kvar marscherade ner från berget Tabor. Herrens folk kom till mig med sina ledare. 14 De kom från Efraim och Benjamin, från Makir och Sebulon. 15 Isaskars furstar följde Debora och Barak ner i dalen. Man drog dit ner på Herrens befallning. Men Rubens stam blev kvar vid sina eldar. 16 Varför satt du hemma vid hjordarna och spelade på din herdeflöjt? Rubens stam är splittrad. 17 Varför stannade Gilead på andra sidan Jordan? Och varför blev Dan kvar vid sina fartyg? Varför satt Aser kvar vid stranden i lugn och ro? 18 Men Sebulons och Naftalis stammar riskerade livet på stridsfältets höjder. 19 Kanaans kungar stred vid Taanak, nära Megiddos källor, men de blev utan silver och utan byte. 20 Till och med himlens stjärnor stred mot Sisera. 21 Den brusande floden Kison förde bort dem. Dra vidare, var stark! 22 Hör hovtrampet från fiendens hästar! Se, hur stridshästarna jagar fram! 23 Men Herrens ängel förbannade Meros. 'Förbanna dess inbyggare', sa han. 'De deltog inte i striden mot Herrens fiender.' 24 Välsignad ska Jael vara, kaineen Hebers hustru, ja, välsignad mer än andra kvinnor som bor i tält. 25 Han bad om vatten, men hon gav honom mjölk i en dyrbar skål! 26 Hennes hand grep efter tältpluggen, och med snickarens hammare genomborrade hon Siseras tinning. 27 Han sjönk ner vid hennes fötter och var död. 28 Siseras mor såg väntande ut genom fönstret. 'Varför dröjer hans vagn så länge? Var är klappret av hovar?' 29 Då svarar hennes hovdam, och själv ger hon samma svar: 30 'Bytet är stort, en flicka åt var man, eller två, dyrbara mantlar åt Sisera och vackra tyger till mig. Allt detta som byte!' 31 Herre, som Sisera ska alla dina fiender förgås, men de som älskar Herren ska stråla av kraft som den uppgående solen!"Därefter fick landet fred i fyrtio år.