1The word of the Lord came to me:2‘Go and proclaim in the hearing of Jerusalem: ‘This is what the Lord says: ‘ “I remember the devotion of your youth, how as a bride you loved me and followed me through the wilderness, through a land not sown.3Israel was holy to the Lord, the firstfruits of his harvest; all who devoured her were held guilty, and disaster overtook them,” ’ declares the Lord.4Hear the word of the Lord, you descendants of Jacob, all you clans of Israel.5This is what the Lord says: ‘What fault did your ancestors find in me, that they strayed so far from me? They followed worthless idols and became worthless themselves.6They did not ask, “Where is the Lord, who brought us up out of Egypt and led us through the barren wilderness, through a land of deserts and ravines, a land of drought and utter darkness, a land where no-one travels and no-one lives?”7I brought you into a fertile land to eat its fruit and rich produce. But you came and defiled my land and made my inheritance detestable.8The priests did not ask, “Where is the Lord?” Those who deal with the law did not know me; the leaders rebelled against me. The prophets prophesied by Baal, following worthless idols.9‘Therefore I bring charges against you again,’ declares the Lord. ‘And I will bring charges against your children’s children.10Cross over to the coasts of Cyprus and look, send to Kedar[1] and observe closely; see if there has ever been anything like this:11has a nation ever changed its gods? (Yet they are not gods at all.) But my people have exchanged their glorious God for worthless idols.12Be appalled at this, you heavens, and shudder with great horror,’ declares the Lord.13‘My people have committed two sins: They have forsaken me, the spring of living water, and have dug their own cisterns, broken cisterns that cannot hold water.14Is Israel a servant, a slave by birth? Why then has he become plunder?15Lions have roared; they have growled at him. They have laid waste his land; his towns are burned and deserted.16Also, the men of Memphis and Tahpanhes have cracked your skull.17Have you not brought this on yourselves by forsaking the Lord your God when he led you in the way?18Now why go to Egypt to drink water from the Nile[2]? And why go to Assyria to drink water from the Euphrates?19Your wickedness will punish you; your backsliding will rebuke you. Consider then and realise how evil and bitter it is for you when you forsake the Lord your God and have no awe of me,’ declares the Lord, the Lord Almighty.20‘Long ago you broke off your yoke and tore off your bonds; you said, “I will not serve you!” Indeed, on every high hill and under every spreading tree you lay down as a prostitute.21I had planted you like a choice vine of sound and reliable stock. How then did you turn against me into a corrupt, wild vine?22Although you wash yourself with soap and use an abundance of cleansing powder, the stain of your guilt is still before me,’ declares the Sovereign Lord.23‘How can you say, “I am not defiled; I have not run after the Baals”? See how you behaved in the valley; consider what you have done. You are a swift she-camel running here and there,24a wild donkey accustomed to the desert, sniffing the wind in her craving – in her heat who can restrain her? Any males that pursue her need not tire themselves; at mating time they will find her.25Do not run until your feet are bare and your throat is dry. But you said, “It’s no use! I love foreign gods, and I must go after them.”26‘As a thief is disgraced when he is caught, so the people of Israel are disgraced – they, their kings and their officials, their priests and their prophets.27They say to wood, “You are my father,” and to stone, “You gave me birth.” They have turned their backs to me and not their faces; yet when they are in trouble, they say, “Come and save us!”28Where then are the gods you made for yourselves? Let them come if they can save you when you are in trouble! For you, Judah, have as many gods as you have towns.29‘Why do you bring charges against me? You have all rebelled against me,’ declares the Lord.30‘In vain I punished your people; they did not respond to correction. Your sword has devoured your prophets like a ravenous lion.31‘You of this generation, consider the word of the Lord: ‘Have I been a desert to Israel or a land of great darkness? Why do my people say, “We are free to roam; we will come to you no more”?32Does a young woman forget her jewellery, a bride her wedding ornaments? Yet my people have forgotten me, days without number.33How skilled you are at pursuing love! Even the worst of women can learn from your ways.34On your clothes is found the lifeblood of the innocent poor, though you did not catch them breaking in. Yet in spite of all this35you say, “I am innocent; he is not angry with me.” But I will pass judgment on you because you say, “I have not sinned.”36Why do you go about so much, changing your ways? You will be disappointed by Egypt as you were by Assyria.37You will also leave that place with your hands on your head, for the Lord has rejected those you trust; you will not be helped by them.
1Herren talade till mig igen och sa:2"Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.3På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.4-5Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?6De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.7Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.8Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.9Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.10-11Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!12Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.13Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.14Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?15Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.16Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.17Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.18Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?19Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.20För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.21Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?22Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.23Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.24Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!25Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'26-27Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.28Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.29Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.30Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.31Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'32Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.33Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.34Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.35Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!36Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.37Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.