1Some time later Joseph was told, ‘Your father is ill.’ So he took his two sons Manasseh and Ephraim along with him.2When Jacob was told, ‘Your son Joseph has come to you,’ Israel rallied his strength and sat up on the bed.3Jacob said to Joseph, ‘God Almighty[1] appeared to me at Luz in the land of Canaan, and there he blessed me4and said to me, “I am going to make you fruitful and increase your numbers. I will make you a community of peoples, and I will give this land as an everlasting possession to your descendants after you.”5‘Now then, your two sons born to you in Egypt before I came to you here will be reckoned as mine; Ephraim and Manasseh will be mine, just as Reuben and Simeon are mine.6Any children born to you after them will be yours; in the territory they inherit they will be reckoned under the names of their brothers.7As I was returning from Paddan,[2] to my sorrow Rachel died in the land of Canaan while we were still on the way, a little distance from Ephrath. So I buried her there beside the road to Ephrath’ (that is, Bethlehem).8When Israel saw the sons of Joseph, he asked, ‘Who are these?’9‘They are the sons God has given me here,’ Joseph said to his father. Then Israel said, ‘Bring them to me so that I may bless them.’10Now Israel’s eyes were failing because of old age, and he could hardly see. So Joseph brought his sons close to him, and his father kissed them and embraced them.11Israel said to Joseph, ‘I never expected to see your face again, and now God has allowed me to see your children too.’12Then Joseph removed them from Israel’s knees and bowed down with his face to the ground.13And Joseph took both of them, Ephraim on his right towards Israel’s left hand and Manasseh on his left towards Israel’s right hand, and brought them close to him.14But Israel reached out his right hand and put it on Ephraim’s head, though he was the younger, and crossing his arms, he put his left hand on Manasseh’s head, even though Manasseh was the firstborn.15Then he blessed Joseph and said, ‘May the God before whom my fathers Abraham and Isaac walked faithfully, the God who has been my shepherd all my life to this day,16the Angel who has delivered me from all harm – may he bless these boys. May they be called by my name and the names of my fathers Abraham and Isaac, and may they increase greatly on the earth.’17When Joseph saw his father placing his right hand on Ephraim’s head he was displeased; so he took hold of his father’s hand to move it from Ephraim’s head to Manasseh’s head.18Joseph said to him, ‘No, my father, this one is the firstborn; put your right hand on his head.’19But his father refused and said, ‘I know, my son, I know. He too will become a people, and he too will become great. Nevertheless, his younger brother will be greater than he, and his descendants will become a group of nations.’20He blessed them that day and said, ‘In your[3] name will Israel pronounce this blessing: “May God make you like Ephraim and Manasseh.” ’ So he put Ephraim ahead of Manasseh.21Then Israel said to Joseph, ‘I am about to die, but God will be with you[4] and take you[5] back to the land of your[6] fathers.22And to you I give one more ridge of land[7] than to your brothers, the ridge I took from the Amorites with my sword and my bow.’
Genesis 48
Nya Levande Bibeln
from Biblica1En kort tid därefter fick Josef en dag reda på att hans far låg på sitt yttersta. Han tog därför med sig sina två söner Manasse och Efraim och gick för att besöka honom.2När Jakob hörde att Josef hade kommit dit, samlade han all sin styrka och satte sig upp i sängen för att hälsa på honom3och sa till honom:"Gud, den allsmäktige, visade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig4och sa till mig: 'Jag ska göra dig till ett stort folk, och jag ska ge Kanaans land till dig och dina barnbarn som en evig besittning.'5Därför adopterar jag nu dina två söner, Efraim och Manasse, som föddes här i Egyptens land innan jag kom hit, och de ska få ärva mig på samma sätt som Ruben och Simeon.6Men de andra barnen som du får ska bli dina egna, och de ska ärva Efraims och Manasses del från dig.7Din mor Rakel dog nämligen efter det att hon fött bara två barn, när jag kom från Paddan-Aram. Vi var inte långt ifrån Efrat och jag begravde henne där, på vägen till Betlehem."8Sedan såg Israel på de två pojkarna och sa: "Är det dessa två?"9"Ja", svarade Josef. "Detta är mina söner, som Gud har gett mig här i Egypten."Israel sa: "För fram dem till mig så ska jag välsigna dem."10På grund av sin höga ålder kunde Israel knappt se. Därför tog Josef pojkarna till honom, så att han kunde kyssa och omfamna dem.11Israel sa till Josef: "Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen, men nu har Gud låtit mig få se dina barn också."12-13Josef tog pojkarna från Israels famn och bugade sig djupt med ansiktet mot marken. Så förde han fram pojkarna till Israel, med Efraim på sin högra sida och Manasse på sin vänstra framför Israels högra hand.14Men Israel lade armarna i kors när han sträckte ut dem för att lägga händerna på pojkarnas huvud, så att hans högra hand vilade på den yngre pojken Efraims huvud och hans vänstra hand på den äldre pojken Manasses huvud. Detta gjorde han avsiktligt.15Sedan välsignade han Josef med denna välsignelse: "Gud, mina förfäder Abrahams och Isaks Gud, den Gud som har varit min herde hela livet, ska välsigna dessa pojkar underbart.16Han är den ängel som har skyddat mig från all skada. Dessa pojkar ska hedra mitt namn och min fader Abrahams och Isaks namn, och de ska bli ett mäktigt folk."17Men Josef blev upprörd och stött när han såg att hans far hade lagt sin högra hand på Efraims huvud. Därför lyfte han den för att lägga den på Manasses huvud i stället.18"Far, du har din högra hand på fel huvud!" sa han. "Detta är den äldste, lägg din högra hand på honom!"19Men Israel vägrade. "Jag vet vad jag gör, min son", sa han. "Manasse ska bli ett stort folk, men hans yngre bror ska bli ett ännu större."20Därför välsignade Jakob pojkarna denna dag med orden: "Israels folk ska välsigna varandra genom att säga: 'Gud ska göra dig lika framgångsrik som Efraim och Manasse.' " Han satte alltså Efraim före Manasse.21Sedan sa Israel till Josef: "Jag ska snart dö, men Gud kommer att vara med dig och föra dig tillbaka till Kanaan, dina förfäders land.22Och jag har gett det utvalda Sikems land till dig i stället för till dina bröder. Det är den del av landet som jag tog från amoreerna med svärd och båge."