Genesis 24 | New International Version

New International Version

Isaac and Rebekah

1 Abraham was now very old, and the Lord had blessed him in every way. 2 He said to the senior servant in his household, the one in charge of all that he had, ‘Put your hand under my thigh. 3 I want you to swear by the Lord, the God of heaven and the God of earth, that you will not get a wife for my son from the daughters of the Canaanites, among whom I am living, 4 but will go to my country and my own relatives and get a wife for my son Isaac.’ 5 The servant asked him, ‘What if the woman is unwilling to come back with me to this land? Shall I then take your son back to the country you came from?’ 6 ‘Make sure that you do not take my son back there,’ Abraham said. 7 ‘The Lord, the God of heaven, who brought me out of my father’s household and my native land and who spoke to me and promised me on oath, saying, “To your offspring^[1] I will give this land” – he will send his angel before you so that you can get a wife for my son from there. 8 If the woman is unwilling to come back with you, then you will be released from this oath of mine. Only do not take my son back there.’ 9 So the servant put his hand under the thigh of his master Abraham and swore an oath to him concerning this matter. 10 Then the servant left, taking with him ten of his master’s camels loaded with all kinds of good things from his master. He set out for Aram Naharaim^[2] and made his way to the town of Nahor. 11 He made the camels kneel down near the well outside the town; it was towards evening, the time the women go out to draw water. 12 Then he prayed, ‘Lord, God of my master Abraham, make me successful today, and show kindness to my master Abraham. 13 See, I am standing beside this spring, and the daughters of the townspeople are coming out to draw water. 14 May it be that when I say to a young woman, “Please let down your jar that I may have a drink,” and she says, “Drink, and I’ll water your camels too” – let her be the one you have chosen for your servant Isaac. By this I will know that you have shown kindness to my master.’ 15 Before he had finished praying, Rebekah came out with her jar on her shoulder. She was the daughter of Bethuel son of Milkah, who was the wife of Abraham’s brother Nahor. 16 The woman was very beautiful, a virgin; no man had ever slept with her. She went down to the spring, filled her jar and came up again. 17 The servant hurried to meet her and said, ‘Please give me a little water from your jar.’ 18 ‘Drink, my lord,’ she said, and quickly lowered the jar to her hands and gave him a drink. 19 After she had given him a drink, she said, ‘I’ll draw water for your camels too, until they have had enough to drink.’ 20 So she quickly emptied her jar into the trough, ran back to the well to draw more water, and drew enough for all his camels. 21 Without saying a word, the man watched her closely to learn whether or not the Lord had made his journey successful. 22 When the camels had finished drinking, the man took out a gold nose ring weighing a beka^[3] and two gold bracelets weighing ten shekels.^[4] 23 Then he asked, ‘Whose daughter are you? Please tell me, is there room in your father’s house for us to spend the night?’ 24 She answered him, ‘I am the daughter of Bethuel, the son that Milkah bore to Nahor.’ 25 And she added, ‘We have plenty of straw and fodder, as well as room for you to spend the night.’ 26 Then the man bowed down and worshipped the Lord, 27 saying, ‘Praise be to the Lord, the God of my master Abraham, who has not abandoned his kindness and faithfulness to my master. As for me, the Lord has led me on the journey to the house of my master’s relatives.’ 28 The young woman ran and told her mother’s household about these things. 29 Now Rebekah had a brother named Laban, and he hurried out to the man at the spring. 30 As soon as he had seen the nose ring, and the bracelets on his sister’s arms, and had heard Rebekah tell what the man said to her, he went out to the man and found him standing by the camels near the spring. 31 ‘Come, you who are blessed by the Lord,’ he said. ‘Why are you standing out here? I have prepared the house and a place for the camels.’ 32 So the man went to the house, and the camels were unloaded. Straw and fodder were brought for the camels, and water for him and his men to wash their feet. 33 Then food was set before him, but he said, ‘I will not eat until I have told you what I have to say.’ ‘Then tell us,’ Laban said. 34 So he said, ‘I am Abraham’s servant. 35 The Lord has blessed my master abundantly, and he has become wealthy. He has given him sheep and cattle, silver and gold, male and female servants, and camels and donkeys. 36 My master’s wife Sarah has borne him a son in her old age, and he has given him everything he owns. 37 And my master made me swear an oath, and said, “You must not get a wife for my son from the daughters of the Canaanites, in whose land I live, 38 but go to my father’s family and to my own clan, and get a wife for my son.” 39 ‘Then I asked my master, “What if the woman will not come back with me?” 40 ‘He replied, “The Lord, before whom I have walked faithfully, will send his angel with you and make your journey a success, so that you can get a wife for my son from my own clan and from my father’s family. 41 You will be released from my oath if, when you go to my clan, they refuse to give her to you – then you will be released from my oath.” 42 ‘When I came to the spring today, I said, “Lord, God of my master Abraham, if you will, please grant success to the journey on which I have come. 43 See, I am standing beside this spring. If a young woman comes out to draw water and I say to her, ‘Please let me drink a little water from your jar,’ 44 and if she says to me, ‘Drink, and I’ll draw water for your camels too,’ let her be the one the Lord has chosen for my master’s son.” 45 ‘Before I finished praying in my heart, Rebekah came out, with her jar on her shoulder. She went down to the spring and drew water, and I said to her, “Please give me a drink.” 46 ‘She quickly lowered her jar from her shoulder and said, “Drink, and I’ll water your camels too.” So I drank, and she watered the camels also. 47 ‘I asked her, “Whose daughter are you?” ‘She said, “The daughter of Bethuel son of Nahor, whom Milkah bore to him.” ‘Then I put the ring in her nose and the bracelets on her arms, 48 and I bowed down and worshipped the Lord. I praised the Lord, the God of my master Abraham, who had led me on the right road to get the granddaughter of my master’s brother for his son. 49 Now if you will show kindness and faithfulness to my master, tell me; and if not, tell me, so I may know which way to turn.’ 50 Laban and Bethuel answered, ‘This is from the Lord; we can say nothing to you one way or the other. 51 Here is Rebekah; take her and go, and let her become the wife of your master’s son, as the Lord has directed.’ 52 When Abraham’s servant heard what they said, he bowed down to the ground before the Lord. 53 Then the servant brought out gold and silver jewellery and articles of clothing and gave them to Rebekah; he also gave costly gifts to her brother and to her mother. 54 Then he and the men who were with him ate and drank and spent the night there. When they got up the next morning, he said, ‘Send me on my way to my master.’ 55 But her brother and her mother replied, ‘Let the young woman remain with us ten days or so; then you^[5] may go.’ 56 But he said to them, ‘Do not detain me, now that the Lord has granted success to my journey. Send me on my way so I may go to my master.’ 57 Then they said, ‘Let’s call the young woman and ask her about it.’ 58 So they called Rebekah and asked her, ‘Will you go with this man?’ ‘I will go,’ she said. 59 So they sent their sister Rebekah on her way, along with her nurse and Abraham’s servant and his men. 60 And they blessed Rebekah and said to her, ‘Our sister, may you increase to thousands upon thousands; may your offspring possess the cities of their enemies.’ 61 Then Rebekah and her attendants got ready and mounted the camels and went back with the man. So the servant took Rebekah and left. 62 Now Isaac had come from Beer Lahai Roi, for he was living in the Negev. 63 He went out to the field one evening to meditate,^[6] and as he looked up, he saw camels approaching. 64 Rebekah also looked up and saw Isaac. She got down from her camel 65 and asked the servant, ‘Who is that man in the field coming to meet us?’ ‘He is my master,’ the servant answered. So she took her veil and covered herself. 66 Then the servant told Isaac all he had done. 67 Isaac brought her into the tent of his mother Sarah, and he married Rebekah. So she became his wife, and he loved her; and Isaac was comforted after his mother’s death.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Isak gifter sig med Rebecka

1 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. 2 En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare: 3 "Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten. 4 Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där." 5 "Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån?" frågade tjänaren. "Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?" 6 "Nej, det får du inte göra vad som än händer", varnade Abraham. 7 "Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru. 8 Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit." 9 Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner. 10 Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten. 12 "Herre, min husbondes Gud", bad han, "visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag. 13 Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. 14 Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är." 15-16 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka. 17 Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka. 18 "Javisst", sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka. 19 Sedan sa hon: "Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill." 20 Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. 21 Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte. 22 När kamelerna hade slutat att dricka, tog han fram ett guldörhänge som vägde fem gram, och två tunga guldarmband. 23 "Vems dotter är du?" frågade han. "Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?" 24 "Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nahor", svarade hon. 25 "Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också." 26 Mannen stod där en stund med huvudet böjt och bad till Herren: 27 "Tack Herre, du som är min herre Abrahams Gud. Tack för att du är så trogen och sann mot honom att du har lett mig direkt till en familj som är släkt med min husbonde." 28 Flickan sprang hem för att berätta för sina närmaste vad som hänt. 29-30 När nu hennes bror Laban såg örhänget och armbanden på sin systers handleder och hörde berättelsen, sprang han ut till källan, där mannen fortfarande stod med sina kameler, och han sa till honom: 31 "Kom och bo hos oss, min vän. Varför står du här utanför staden, när vi redan har rum i ordning åt dig och en plats iordningställd åt kamelerna?" 32 Då följde mannen med Laban hem, och Laban gav honom halm för kamelerna att ligga på och mat åt dem och vatten åt kameldrivarna, så att de kunde tvätta sina fötter. 33 Sedan serverades kvällsmåltiden. Men den gamle mannen sa: "Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här."Och Laban sa: "Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!" 34 "Jag är Abrahams tjänare", förklarade han. 35 "Herren har gett min husbonde så många välsignelser att han är en stor man där han bor. Gud har gett honom fårhjordar och boskapshjordar, han är rik på silver och guld och har många slavar och kameler och åsnor. 36 När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt min husbonde, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37 Min husbonde har också fått mig att lova att inte låta Isak gifta sig med någon av ortens flickor. 38 Därför har jag fått order att bege mig till hans släktingar här i detta avlägsna land, till hans brors familj, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. När jag frågade honom: 39 'Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?' svarade han: 40 'Hon kommer att vilja det, för min Herre, i vars gemenskap jag har vandrat, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att bli framgångsrikt. Ja, leta rätt på en flicka bland mina släktingar, från min brors familj. 41 Du har lovat under ed att gå och fråga dem. Om de inte vill skicka någon, så är du befriad från ditt löfte.' 42 När jag i dag på eftermiddagen kom till brunnen, bad jag denna bön: 'Herre, min herre Abrahams Gud, om du planerar att göra mitt uppdrag framgångsrikt, får du leda mig på detta sätt: 43 Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: "Var snäll och ge mig lite vatten att dricka" 44 och hon ska svara: "Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också!" Låt den flickan vara den som du har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son!' 45 Innan jag hade slutat tala kom Rebecka med sin vattenkanna på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde kannan. Jag sa till henne: 'Ge mig något att dricka!' 46 Snabbt lyfte hon ner kannan från axeln, så att jag kunde dricka, och sa till mig: 'Javisst, herre, och jag ska vattna kamelerna också!' Och det gjorde hon! 47 Då frågade jag henne: 'Vems familj kommer du ifrån?' Och hon sa till mig: 'Nahors. Min far heter Betuel, Nahors och hans fru Milkas son.' Då gav jag henne örhänget och armbanden. 48 Sedan böjde jag mitt huvud och tillbad och välsignade Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj. 49 Säg därför 'ja' eller 'nej' till mig. Vill ni, eller vill ni inte, vara goda mot min husbonde och göra vad som är rätt? När ni svarar mig, vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen." 50 Då svarade Laban och Betuel: "Herren har tydligen fört dig hit, så vad kan vi säga? 51 Ta henne och gå! Ja, låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt." 52 Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner på sina knän inför Herren. 53 Sedan gav han Rebecka juveler, insatta i rent guld och silver, och underbara kläder, och han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. 54 De åt en kvällsmåltid, och tjänaren och männen som var med honom stannade där över natten. Men tidigt nästa morgon sa han: "Låt mig resa tillbaka till min husbonde!" 55 "Men vi vill att Rebecka ska stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!" utropade hennes mor och bror. "Sedan kan hon resa." 56 Men han bad: "Hindra mig inte att resa. Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats, och jag vill rapportera om detta till min husbonde." 57 "Nåväl", sa de. "Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker." 58 Då ropade de på Rebecka. "Är du villig att resa med denne man?" frågade de henne. Och hon svarade: "Ja, det vill jag." 59 De sa då adjö till henne och skickade med den kvinna som hade varit hennes sköterska i barndomen, 60 och de välsignade Rebecka med denna välsignelse: "Vår kära syster, må du bli mor till många miljoner! Måtte dina ättlingar vinna över alla sina fiender." 61 Rebecka och hennes tjänarinnor steg upp på kamelerna och följde med honom. 62 Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer-Lahai-Roi. 63 När han en kväll tog en promenad över åkrarna försjunken i tankar, tittade han upp och såg kamelerna komma. 64 Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. 65 "Vem är denne man, som vandrar över åkrarna för att möta oss?" frågade hon tjänaren. Han svarade: "Det är min husbondes son." Då drog hon sin slöja över ansiktet. 66 Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. 67 Isak förde Rebecka till sin mors tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.