1Now Sarai, Abram’s wife, had borne him no children. But she had an Egyptian slave named Hagar;2so she said to Abram, ‘The Lord has kept me from having children. Go, sleep with my slave; perhaps I can build a family through her.’ Abram agreed to what Sarai said.3So after Abram had been living in Canaan ten years, Sarai his wife took her Egyptian slave Hagar and gave her to her husband to be his wife.4He slept with Hagar, and she conceived. When she knew she was pregnant, she began to despise her mistress.5Then Sarai said to Abram, ‘You are responsible for the wrong I am suffering. I put my slave in your arms, and now that she knows she is pregnant, she despises me. May the Lord judge between you and me.’6‘Your slave is in your hands,’ Abram said. ‘Do with her whatever you think best.’ Then Sarai ill-treated Hagar; so she fled from her.7The angel of the Lord found Hagar near a spring in the desert; it was the spring that is beside the road to Shur.8And he said, ‘Hagar, slave of Sarai, where have you come from, and where are you going?’ ‘I’m running away from my mistress Sarai,’ she answered.9Then the angel of the Lord told her, ‘Go back to your mistress and submit to her.’10The angel added, ‘I will increase your descendants so much that they will be too numerous to count.’11The angel of the Lord also said to her: ‘You are now pregnant and you will give birth to a son. You shall name him Ishmael,[1] for the Lord has heard of your misery.12He will be a wild donkey of a man; his hand will be against everyone and everyone’s hand against him, and he will live in hostility towards[2] all his brothers.’13She gave this name to the Lord who spoke to her: ‘You are the God who sees me,’ for she said, ‘I have now seen[3] the One who sees me.’14That is why the well was called Beer Lahai Roi[4]; it is still there, between Kadesh and Bered.15So Hagar bore Abram a son, and Abram gave the name Ishmael to the son she had borne.16Abram was eighty-six years old when Hagar bore him Ishmael.
1-2Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.3Sarai sa: "Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina."Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)4Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.5Då sa Sarai till Abram: "Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!"6"Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst," svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.7Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.8Ängeln frågade: "Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg?""Jag är på flykt från min arbetsgivare," svarade Hagar.9-12Då sa ängeln: "Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar."13Därefter talade Hagar om Herren som "Gud som ser mig", för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: "Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det."14Senare kallades brunnen för "Brunnen som tillhör den Levande som ser mig". Den ligger mellan Kades och Bered.15Därefter gav Hagar Abram en son, och Abram kallade honom Ismael.16Abram var vid det tillfället åttiosex år gammal.