from Biblica1[1] Then the Lord said to Moses, ‘Go to Pharaoh and say to him, “This is what the Lord says: let my people go, so that they may worship me.2If you refuse to let them go, I will send a plague of frogs on your whole country.3The Nile will teem with frogs. They will come up into your palace and your bedroom and onto your bed, into the houses of your officials and on your people, and into your ovens and kneading troughs.4The frogs will come up on you and your people and all your officials.” ’5Then the Lord said to Moses, ‘Tell Aaron, “Stretch out your hand with your staff over the streams and canals and ponds, and make frogs come up on the land of Egypt.” ’6So Aaron stretched out his hand over the waters of Egypt, and the frogs came up and covered the land.7But the magicians did the same things by their secret arts; they also made frogs come up on the land of Egypt.8Pharaoh summoned Moses and Aaron and said, ‘Pray to the Lord to take the frogs away from me and my people, and I will let your people go to offer sacrifices to the Lord.’9Moses said to Pharaoh, ‘I leave to you the honour of setting the time for me to pray for you and your officials and your people that you and your houses may be rid of the frogs, except for those that remain in the Nile.’10‘Tomorrow,’ Pharaoh said. Moses replied, ‘It will be as you say, so that you may know there is no-one like the Lord our God.11The frogs will leave you and your houses, your officials and your people; they will remain only in the Nile.’12After Moses and Aaron left Pharaoh, Moses cried out to the Lord about the frogs he had brought on Pharaoh.13And the Lord did what Moses asked. The frogs died in the houses, in the courtyards and in the fields.14They were piled into heaps, and the land reeked of them.15But when Pharaoh saw that there was relief, he hardened his heart and would not listen to Moses and Aaron, just as the Lord had said.
The plague of gnats
16Then the Lord said to Moses, ‘Tell Aaron, “Stretch out your staff and strike the dust of the ground,” and throughout the land of Egypt the dust will become gnats.’17They did this, and when Aaron stretched out his hand with the staff and struck the dust of the ground, gnats came on people and animals. All the dust throughout the land of Egypt became gnats.18But when the magicians tried to produce gnats by their secret arts, they could not. Since the gnats were on people and animals everywhere,19the magicians said to Pharaoh, ‘This is the finger of God.’ But Pharaoh’s heart was hard and he would not listen, just as the Lord had said.
The plague of flies
20Then the Lord said to Moses, ‘Get up early in the morning and confront Pharaoh as he goes to the river and say to him, “This is what the Lord says: let my people go, so that they may worship me.21If you do not let my people go, I will send swarms of flies on you and your officials, on your people and into your houses. The houses of the Egyptians will be full of flies; even the ground will be covered with them.22‘ “But on that day I will deal differently with the land of Goshen, where my people live; no swarms of flies will be there, so that you will know that I, the Lord, am in this land.23I will make a distinction[2] between my people and your people. This sign will occur tomorrow.” ’24And the Lord did this. Dense swarms of flies poured into Pharaoh’s palace and into the houses of his officials; throughout Egypt the land was ruined by the flies.25Then Pharaoh summoned Moses and Aaron and said, ‘Go, sacrifice to your God here in the land.’26But Moses said, ‘That would not be right. The sacrifices we offer the Lord our God would be detestable to the Egyptians. And if we offer sacrifices that are detestable in their eyes, will they not stone us?27We must take a three-day journey into the wilderness to offer sacrifices to the Lord our God, as he commands us.’28Pharaoh said, ‘I will let you go to offer sacrifices to the Lord your God in the wilderness, but you must not go very far. Now pray for me.’29Moses answered, ‘As soon as I leave you, I will pray to the Lord, and tomorrow the flies will leave Pharaoh and his officials and his people. Only let Pharaoh be sure that he does not act deceitfully again by not letting the people go to offer sacrifices to the Lord.’30Then Moses left Pharaoh and prayed to the Lord,31and the Lord did what Moses asked. The flies left Pharaoh and his officials and his people; not a fly remained.32But this time also Pharaoh hardened his heart and would not let the people go.
1Herren sa då till Mose: "Gå tillbaka till Farao och säg så här: 'Herren säger: Låt mitt folk gå och hålla gudstjänst åt mig.2Om du vägrar och inte vill släppa det, ska jag sända massor av paddor över hela landet, från den ena gränsen till den andra.3-4Nilen ska vimla av dem, och de ska komma in i husen, till och med in i sovrummen och upp i era sängar. Varje hem i Egypten ska vara fullt av dem, i bakugnar och baktråg, ja, de ska klättra på dig och dina tjänare!' "5Herren fortsatte: "Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla floder, bäckar och dammar i Egypten, så att det kommer paddor över hela landet."6Aron gjorde så, och paddorna täckte hela landet.7Men spåmännen gjorde samma sak genom sina hemliga konster och lät paddor komma över Egypten.8Då kallade Farao till sig Mose och Aron: "Bed Herren att han tar bort paddorna, så ska jag låta folket gå för att fira gudstjänst åt honom."9"Vill du vara vänlig och tala om för mig när du vill att de ska försvinna", sa Mose. "Då ska jag be att paddorna dör vid den tid du själv bestämmer och att de sedan bara finns kvar i Nilen."10"Gör det i morgon", sa Farao."Det ska ske som du har begärt", svarade Mose. "Och du ska förstå att ingen är lik Herren, vår Gud.11Alla paddor ska dö, utom de som är i Nilen."12Mose och Aron lämnade Farao, och Mose bad Herren om hjälp mot paddorna, som han hade sänt.13Herren gjorde som Mose hade lovat, och det låg döda paddor över hela landet och i alla hem.14De samlades ihop i stora högar, och det blev en fruktansvärd stank över hela landet.15Men när Farao såg att paddorna hade försvunnit, blev han hård på nytt och vägrade att släppa folket, precis som Herren hade sagt.
Myggsvärmar
16Då sa Herren till Mose: "Säg till Aron att slå på jorden med sin stav, så ska det komma mygg över hela landet."17Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt, och plötsligt kom mygg över hela landet och satte sig på människor och djur.18Spåmännen försökte göra samma sak genom sina hemliga konster, men den här gången misslyckades de.19"Nu varnar Gud dig", sa de inför Farao. Men Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han ville inte höra på dem, precis som Herren hade sagt.
Flugsvärmar
20Därefter sa Herren till Mose: "Gå upp tidigt på morgonen så att du möter Farao när han går till floden för att bada, och säg då till honom: Herren säger: 'Låt mitt folk gå och fira gudstjänst inför mig.21Om du vägrar ska jag sända flugsvärmar över hela Egypten. Era hus ska bli uppfyllda av dem, och marken ska vara alldeles täckt av dem.22Men det kommer att vara annorlunda med landet Gosen där israeliterna bor. Där ska det inte finnas några flugsvärmar, för att du ska förstå att jag är Herren här i landet.23Jag ska göra skillnad mellan ditt folk och mitt, och detta kommer att hända i morgon.' "24Herren gjorde som han hade sagt. Det blev fruktansvärda svärmar av flugor i Faraos palats och i varje hem i Egypten.25Farao kallade då till sig Mose och Aron och sa: "Gå och offra åt er gud, men gör det här i landet. Gå inte ut i öknen."26Men Mose svarade: "Det går inte. Egyptierna avskyr våra offer till Herren, vår Gud, och om vi offrar här inför deras ögon, kommer de att döda oss.27Vi måste göra en tre dagars färd in i öknen och offra där till Herren, vår Gud, som han har befallt oss."28"Gå då", svarade Farao. "Men gå inte alltför långt. Be då också för mig."29"Ja", svarade Mose, "jag ska be att Herren låter flugsvärmarna försvinna. Men lura oss inte fler gånger, så att du lovar folket att få gå och sedan ändrar dig."30Mose lämnade Farao och bad Herren ta bort flugsvärmarna. Herren gjorde som Mose bad och lät flugsvärmarna försvinna. Inte en enda fluga blev kvar. Men Farao förhärdade sitt hjärta på nytt och lät inte folket gå!