1Now a man of the tribe of Levi married a Levite woman,2and she became pregnant and gave birth to a son. When she saw that he was a fine child, she hid him for three months.3But when she could hide him no longer, she got a papyrus basket[1] for him and coated it with tar and pitch. Then she placed the child in it and put it among the reeds along the bank of the Nile. (Ge 6:14)4His sister stood at a distance to see what would happen to him.5Then Pharaoh’s daughter went down to the Nile to bathe, and her attendants were walking along the riverbank. She saw the basket among the reeds and sent her female slave to get it.6She opened it and saw the baby. He was crying, and she felt sorry for him. ‘This is one of the Hebrew babies,’ she said.7Then his sister asked Pharaoh’s daughter, ‘Shall I go and get one of the Hebrew women to nurse the baby for you?’8‘Yes, go,’ she answered. So the girl went and got the baby’s mother.9Pharaoh’s daughter said to her, ‘Take this baby and nurse him for me, and I will pay you.’ So the woman took the baby and nursed him.10When the child grew older, she took him to Pharaoh’s daughter and he became her son. She named him Moses,[2] saying, ‘I drew him out of the water.’
Moses flees to Midian
11One day, after Moses had grown up, he went out to where his own people were and watched them at their hard labour. He saw an Egyptian beating a Hebrew, one of his own people.12Looking this way and that and seeing no-one, he killed the Egyptian and hid him in the sand.13The next day he went out and saw two Hebrews fighting. He asked the one in the wrong, ‘Why are you hitting your fellow Hebrew?’14The man said, ‘Who made you ruler and judge over us? Are you thinking of killing me as you killed the Egyptian?’ Then Moses was afraid and thought, ‘What I did must have become known.’15When Pharaoh heard of this, he tried to kill Moses, but Moses fled from Pharaoh and went to live in Midian, where he sat down by a well.16Now a priest of Midian had seven daughters, and they came to draw water and fill the troughs to water their father’s flock.17Some shepherds came along and drove them away, but Moses got up and came to their rescue and watered their flock.18When the girls returned to Reuel their father, he asked them, ‘Why have you returned so early today?’19They answered, ‘An Egyptian rescued us from the shepherds. He even drew water for us and watered the flock.’20‘And where is he?’ Reuel asked his daughters. ‘Why did you leave him? Invite him to have something to eat.’21Moses agreed to stay with the man, who gave his daughter Zipporah to Moses in marriage.22Zipporah gave birth to a son, and Moses named him Gershom,[3] saying, ‘I have become a foreigner in a foreign land.’23During that long period, the king of Egypt died. The Israelites groaned in their slavery and cried out, and their cry for help because of their slavery went up to God.24God heard their groaning and he remembered his covenant with Abraham, with Isaac and with Jacob.25So God looked on the Israelites and was concerned about them.
1-2Vid denna tid gifte sig ett ungt par som båda tillhörde Levi stam. De fick en son som var ovanligt vacker. Modern gömde honom i hemmet under tre månader.3Men när han blivit så stor att hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av vass och beströk den med tjära, så att den skulle bli tät. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden.4Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.5En prinsessa, en av Faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hon och hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och bad en av tjänarna att hämta den.6Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken började gråta, och hon blev rörd. "Det måste vara ett av de hebreiska barnen!" sa hon.7Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: "Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att ta hand om det lilla barnet åt dig?"8"Ja, gör det!" svarade prinsessan. Då rusade den lilla flickan hem och hämtade sin mamma.9"Tag med dig det här barnet och amma det åt mig", sa prinsessan, "så ska jag ge dig bra betalt!" Då tog modern hand om sin son och ammade honom.10När han blivit äldre, gick hon till palatset med honom, och han blev prinsessans son. Hon kallade honom Mose (som betyder att dra upp), för hon hade dragit upp honom ur vattnet.
Mose flyr
11En dag flera år senare, när Mose hade vuxit upp och blivit man, besökte han det område där hans landsmän slet och arbetade och såg deras hårda villkor. Han fick också se hur en egyptier slog ner en hebré, en av hans eget folk.12Mose såg sig snabbt omkring för att vara säker på att ingen iakttog honom och dödade sedan egyptiern och gömde hans kropp i sanden.13Nästa dag när han kom tillbaka dit, fick han se två av sina landsmän som råkat i slagsmål. "Vad är det ni gör? Ska du slå din egen bror på det här sättet?" sa han till den ene av dem.14"Och vem är du då?" frågade mannen. "Du tror förstås att du är vår härskare och domare? Tänker du kanske döda mig, som du gjorde med egyptiern i går?" När Mose förstod att man visste vad han hade gjort, blev han rädd.15Farao fick också höra talas om saken och gav order om att Mose skulle dödas, men han flydde bort till midjaniternas land. En gång när han vilade vid en brunn,16-17kom sju flickor dit. De var döttrar till prästen i Midjans land och hade kommit för att vattna sin fars får. När de skulle fylla hoarna med vatten kom några herdar och försökte mota bort dem. Då kom Mose till deras hjälp och gav fåren vatten.18När flickorna kom hem frågade deras far Reguel dem: "Hur kunde ni ge djuren vatten så fort i dag?"19"Det var en egyptier där som försvarade oss mot herdarna", förklarade de. "Han hämtade upp vatten åt oss och gav fåren."20"Men var har ni gjort av honom?" frågade deras far. "Lämnade ni honom kvar därborta? Be honom komma hit och äta med oss."21Mose tackade ja till en inbjudan från Reguel att bli kvar hos dem och bosätta sig där, och Reguel gav honom en av flickorna, Sippora, till hustru.22De fick en son, Gersom, som betyder främling, för Mose sa: "Jag är en främling i ett främmande land."23Flera år senare dog kungen i Egypten. Israels barn dignade under tunga bördor och led oerhört under slaveriet. De grät bittert inför Herrens ansikte, och han hörde deras rop24och tänkte på sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob att föra deras ättlingar tillbaka till Kanaans land.25Gud såg israeliternas belägenhet och förstod att tiden var inne att befria dem.