Exodus 16 | New International Version

New International Version

Manna and quail

1 The whole Israelite community set out from Elim and came to the Desert of Sin, which is between Elim and Sinai, on the fifteenth day of the second month after they had come out of Egypt. 2 In the desert the whole community grumbled against Moses and Aaron. 3 The Israelites said to them, ‘If only we had died by the Lord’s hand in Egypt! There we sat round pots of meat and ate all the food we wanted, but you have brought us out into this desert to starve this entire assembly to death.’ 4 Then the Lord said to Moses, ‘I will rain down bread from heaven for you. The people are to go out each day and gather enough for that day. In this way I will test them and see whether they will follow my instructions. 5 On the sixth day they are to prepare what they bring in, and that is to be twice as much as they gather on the other days.’ 6 So Moses and Aaron said to all the Israelites, ‘In the evening you will know that it was the Lord who brought you out of Egypt, 7 and in the morning you will see the glory of the Lord, because he has heard your grumbling against him. Who are we, that you should grumble against us?’ 8 Moses also said, ‘You will know that it was the Lord when he gives you meat to eat in the evening and all the bread you want in the morning, because he has heard your grumbling against him. Who are we? You are not grumbling against us, but against the Lord.’ 9 Then Moses told Aaron, ‘Say to the entire Israelite community, “Come before the Lord, for he has heard your grumbling.” ’ 10 While Aaron was speaking to the whole Israelite community, they looked towards the desert, and there was the glory of the Lord appearing in the cloud. 11 The Lord said to Moses, 12 ‘I have heard the grumbling of the Israelites. Tell them, “At twilight you will eat meat, and in the morning you will be filled with bread. Then you will know that I am the Lord your God.” ’ 13 That evening quail came and covered the camp, and in the morning there was a layer of dew around the camp. 14 When the dew was gone, thin flakes like frost on the ground appeared on the desert floor. 15 When the Israelites saw it, they said to each other, ‘What is it?’ For they did not know what it was. Moses said to them, ‘It is the bread the Lord has given you to eat. 16 This is what the Lord has commanded: “Everyone is to gather as much as they need. Take an omer^[1] for each person you have in your tent.” ’ 17 The Israelites did as they were told; some gathered much, some little. 18 And when they measured it by the omer, the one who gathered much did not have too much, and the one who gathered little did not have too little. Everyone had gathered just as much as they needed. 19 Then Moses said to them, ‘No-one is to keep any of it until morning.’ 20 However, some of them paid no attention to Moses; they kept part of it until morning, but it was full of maggots and began to smell. So Moses was angry with them. 21 Each morning everyone gathered as much as they needed, and when the sun grew hot, it melted away. 22 On the sixth day, they gathered twice as much – two omers^[2] for each person – and the leaders of the community came and reported this to Moses. 23 He said to them, ‘This is what the Lord commanded: “Tomorrow is to be a day of sabbath rest, a holy sabbath to the Lord. So bake what you want to bake and boil what you want to boil. Save whatever is left and keep it until morning.” ’ 24 So they saved it until morning, as Moses commanded, and it did not stink or get maggots in it. 25 ‘Eat it today,’ Moses said, ‘because today is a sabbath to the Lord. You will not find any of it on the ground today. 26 Six days you are to gather it, but on the seventh day, the Sabbath, there will not be any.’ 27 Nevertheless, some of the people went out on the seventh day to gather it, but they found none. 28 Then the Lord said to Moses, ‘How long will you^[3] refuse to keep my commands and my instructions? 29 Bear in mind that the Lord has given you the Sabbath; that is why on the sixth day he gives you bread for two days. Everyone is to stay where they are on the seventh day; no-one is to go out.’ 30 So the people rested on the seventh day. 31 The people of Israel called the bread manna.^[4] It was white like coriander seed and tasted like wafers made with honey. 32 Moses said, ‘This is what the Lord has commanded: “Take an omer of manna and keep it for the generations to come, so they can see the bread I gave you to eat in the wilderness when I brought you out of Egypt.” ’ 33 So Moses said to Aaron, ‘Take a jar and put an omer of manna in it. Then place it before the Lord to be kept for the generations to come.’ 34 As the Lord commanded Moses, Aaron put the manna with the tablets of the covenant law, that it might be preserved. 35 The Israelites ate manna for forty years, until they came to a land that was settled; they ate manna until they reached the border of Canaan. 36 (An omer is one-tenth of an ephah.)

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Gud förser sitt folk med kött och bröd

1 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten. 2 Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron. 3 "Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten", sa de. "Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält." 4 Då sa Herren till Mose: "Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte. 5 Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!" 6 Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: "I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten. 7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer." 10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem. 11-12 Och Herren sa till Mose: "Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.' " 13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg. 14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken. 15 När Israels folk såg detta, frågade de: "Vad är det här?"Mose förklarade: "Det är den mat som Herren har gett er att äta. 16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person." 17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen. 18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt. 19 Och Mose sa till folket: "Lämna ingenting kvar över natten." 20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem. 21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann. 22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta. 23 Då talade han om anledningen för dem: "Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon." 24 Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den. 25 Mose sa: "Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken. 26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken." 27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen. 28-29 "Hur länge tänker detta folk vägra att lyda?" frågade Herren Mose. "Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen." 30 Folket vilade alltså den sjunde dagen. 31 Och folket kallade maten "manna", som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung. 32 Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det. 33 Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats. 34 Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet. 35 Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta. 36 Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.