1Once safely on shore, we found out that the island was called Malta.2The islanders showed us unusual kindness. They built a fire and welcomed us all because it was raining and cold.3Paul gathered a pile of brushwood and, as he put it on the fire, a viper, driven out by the heat, fastened itself on his hand.4When the islanders saw the snake hanging from his hand, they said to each other, ‘This man must be a murderer; for though he escaped from the sea, the goddess Justice has not allowed him to live.’5But Paul shook the snake off into the fire and suffered no ill effects.6The people expected him to swell up or suddenly fall dead; but after waiting a long time and seeing nothing unusual happen to him, they changed their minds and said he was a god.7There was an estate near by that belonged to Publius, the chief official of the island. He welcomed us to his home and showed us generous hospitality for three days.8His father was ill in bed, suffering from fever and dysentery. Paul went in to see him and, after prayer, placed his hands on him and healed him.9When this had happened, the rest of those on the island who were ill came and were cured.10They honoured us in many ways; and when we were ready to sail, they furnished us with the supplies we needed.
Paul’s arrival at Rome
11After three months we put out to sea in a ship that had wintered in the island – it was an Alexandrian ship with the figurehead of the twin gods Castor and Pollux.12We put in at Syracuse and stayed there three days.13From there we set sail and arrived at Rhegium. The next day the south wind came up, and on the following day we reached Puteoli.14There we found some brothers and sisters who invited us to spend a week with them. And so we came to Rome.15The brothers and sisters there had heard that we were coming, and they travelled as far as the Forum of Appius and the Three Taverns to meet us. At the sight of these people Paul thanked God and was encouraged.16When we got to Rome, Paul was allowed to live by himself, with a soldier to guard him.
Paul preaches at Rome under guard
17Three days later he called together the local Jewish leaders. When they had assembled, Paul said to them: ‘My brothers, although I have done nothing against our people or against the customs of our ancestors, I was arrested in Jerusalem and handed over to the Romans.18They examined me and wanted to release me, because I was not guilty of any crime deserving death.19The Jews objected, so I was compelled to make an appeal to Caesar. I certainly did not intend to bring any charge against my own people.20For this reason I have asked to see you and talk with you. It is because of the hope of Israel that I am bound with this chain.’21They replied, ‘We have not received any letters from Judea concerning you, and none of our people who have come from there has reported or said anything bad about you.22But we want to hear what your views are, for we know that people everywhere are talking against this sect.’23They arranged to meet Paul on a certain day, and came in even larger numbers to the place where he was staying. He witnessed to them from morning till evening, explaining about the kingdom of God, and from the Law of Moses and from the Prophets he tried to persuade them about Jesus.24Some were convinced by what he said, but others would not believe.25They disagreed among themselves and began to leave after Paul had made this final statement: ‘The Holy Spirit spoke the truth to your ancestors when he said through Isaiah the prophet:26‘ “Go to this people and say, ‘You will be ever hearing but never understanding; you will be ever seeing but never perceiving.’27For this people’s heart has become calloused; they hardly hear with their ears, and they have closed their eyes. Otherwise they might see with their eyes, hear with their ears, understand with their hearts and turn, and I would heal them.”[1] (Isa 6:9; Isa 6:10)28-29‘Therefore I want you to know that God’s salvation has been sent to the Gentiles, and they will listen!’[2]30For two whole years Paul stayed there in his own rented house and welcomed all who came to see him.31He proclaimed the kingdom of God and taught about the Lord Jesus Christ – with all boldness and without hindrance!
1-2När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden där alla kunde värma sig, för det hade börjat regna och var kallt.3Paulus hjälpte till genom att samla grenar, och då han la ett fång på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och högg sig envist fast i hans hand.4När öborna såg ormen hänga där, sa de till varandra: ”Han är säkert en mördare! Han lyckades rädda sig ur havet, men nu vill rättvisans gudinna döda honom.”5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd.6Alla väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.7Nära stranden där vi kom iland fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat och husrum i tre dagar.8Men samtidigt som vi var där, råkade Publius pappa ligga sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och la sina händer på honom och botade honom.9Efter detta kom alla sjuka människor på ön till Paulus och blev botade.10De visade sedan sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
Paulus anländer till Rom
11Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi seglade iväg från Malta, och den här gången reste vi med fartyget ”Tvillinggudarna” från Alexandria, ett fartyg som hade övervintrat på ön.12Vi la först till i Syrakusa på Sicilien, där vi stannade i tre dagar.13Därifrån for vi rakt över till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och kom efter två dagar fram till Puteoli.14Där fann vi några troende, som bad oss att stanna hos dem i en vecka, vilket vi gjorde. Sedan fortsatte vi landvägen mot Rom.15De troende i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii[1]. Andra förenade sig med oss vid Tres Tabernae, och när Paulus såg dem tackade han Gud och fick nytt mod.16När vi till slut kom fram till Rom, fick Paulus lov att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som vaktade honom.
Paulus tal till judarna i Rom
17Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna, och när alla var samlade sa han till dem:”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till de romerska myndigheterna, trots att jag inte gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner.18Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig, eftersom de inte fann något skäl att döma mig till döden.19Men judarna protesterade mot deras beslut, och jag blev därför tvungen att be att få bli dömd vid den kejserliga domstolen. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk.20Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan lära känna varandra. Jag ville tala om för er att jag är bunden med dessa kedjor därför att jag tror att Israels hopp, Messias, den utlovade kungen, redan har kommit.”21De svarade: ”Vi har inte fått några dåliga rapporter om dig! Det har inte kommit något brev om dig från Judeen och ingen av dem som har kommit från Jerusalem har haft något ont att säga om dig.22Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om denna nya grupp är att den stöter på motstånd överallt.”23De kom därför överens om att träffas en annan dag, och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att berätta och undervisa om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna[2] övertyga dem om vem Jesus var.24Några av dem började tro, men andra vägrade.25Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt, och Paulus skickade med dem ett sista ord: ”Guds heliga Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:26’Gå och säg till det här folket: Ni ska höra vad jag säger, men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör, men ändå inte fatta!27Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt, att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad, så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon, så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!’[3]28-29Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att ta emot hans räddning.”[4]30Paulus bodde sedan i två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök31och undervisade öppet om Herren Jesus Kristus och Guds plan om att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och ingen försökte hindra honom.