1The boy Samuel ministered before the Lord under Eli. In those days the word of the Lord was rare; there were not many visions.2One night Eli, whose eyes were becoming so weak that he could barely see, was lying down in his usual place.3The lamp of God had not yet gone out, and Samuel was lying down in the house of the Lord, where the ark of God was.4Then the Lord called Samuel. Samuel answered, ‘Here I am.’5And he ran to Eli and said, ‘Here I am; you called me.’ But Eli said, ‘I did not call; go back and lie down.’ So he went and lay down.6Again the Lord called, ‘Samuel!’ And Samuel got up and went to Eli and said, ‘Here I am; you called me.’ ‘My son,’ Eli said, ‘I did not call; go back and lie down.’7Now Samuel did not yet know the Lord: the word of the Lord had not yet been revealed to him.8A third time the Lord called, ‘Samuel!’ And Samuel got up and went to Eli and said, ‘Here I am; you called me.’ Then Eli realised that the Lord was calling the boy.9So Eli told Samuel, ‘Go and lie down, and if he calls you, say, “Speak, Lord, for your servant is listening.” ’ So Samuel went and lay down in his place.10The Lord came and stood there, calling as at the other times, ‘Samuel! Samuel!’ Then Samuel said, ‘Speak, for your servant is listening.’11And the Lord said to Samuel: ‘See, I am about to do something in Israel that will make the ears of everyone who hears about it tingle.12At that time I will carry out against Eli everything I spoke against his family – from beginning to end.13For I told him that I would judge his family for ever because of the sin he knew about; his sons uttered blasphemies against God,[1] and he failed to restrain them.14Therefore I swore to the house of Eli, “The guilt of Eli’s house will never be atoned for by sacrifice or offering.” ’15Samuel lay down until morning and then opened the doors of the house of the Lord. He was afraid to tell Eli the vision,16but Eli called him and said, ‘Samuel, my son.’ Samuel answered, ‘Here I am.’17‘What was it he said to you?’ Eli asked. ‘Do not hide it from me. May God deal with you, be it ever so severely, if you hide from me anything he told you.’18So Samuel told him everything, hiding nothing from him. Then Eli said, ‘He is the Lord; let him do what is good in his eyes.’19The Lord was with Samuel as he grew up, and he let none of Samuel’s words fall to the ground.20And all Israel from Dan to Beersheba recognised that Samuel was attested as a prophet of the Lord.21The Lord continued to appear at Shiloh, and there he revealed himself to Samuel through his word.
1 Samuel 3
Nya Levande Bibeln
from Biblica1Den lille Samuel tjänade Herren genom att hjälpa Eli. Budskap från Herren var mycket sällsynta på den tiden.2-5Eli var svag av ålder och hade dålig syn. En natt innan ljusstaken hade brunnit ut låg han på sin vanliga plats när Herren ropade på Samuel, som också sov i tabernaklet där Guds ark fanns:"Samuel! Samuel!" sa Herren."Ja", svarade Samuel. "Vad är det?" Han steg upp ur sängen och sprang till Eli. "Här är jag, vad är det du vill?" frågade han."Jag ropade inte på dig", svarade Eli. "Gå tillbaka och lägg dig." Då lydde Samuel,6men Herren ropade igen: "Samuel!"Samuel gjorde som förut och sprang till Eli."Ja", svarade han, "vad är det du vill ha?""Jag har inte ropat på dig, min son", sa Eli. "Gå tillbaka och lägg dig."7Samuel hade aldrig tidigare fått ett budskap från Herren.8Men nu ropade Herren för tredje gången, och än en gång hoppade Samuel upp och sprang till Eli."Ja", sa han. "Vad vill du?"Då förstod Eli att det var Herren som hade talat till pojken.9Därför sa han till Samuel: "Gå och lägg dig igen, och om han ropar än en gång, så ska du svara: 'Ja, Herre, jag lyssnar.' "Samuel gick tillbaka och lade sig.10Då kom Herren och ropade som förut: "Samuel! Samuel!"Nu svarade Samuel Herren och sa: "Tala, jag lyssnar."11Då sa Herren: "Jag ska göra något som kommer att chockera alla i Israel.12Jag ska göra allt det fruktansvärda som jag har varnat Eli för.13Jag har ju hotat honom och hela hans familj med straff, därför att hans söner hädar mig utan att han ingriper.14Därför har jag svurit en ed att de synder som Eli och hans söner har begått aldrig ska förlåtas varken genom slaktoffer eller några andra offer."15Samuel låg kvar i sängen ända till morgonen, då han som vanligt öppnade dörrarna till Herrens tält. Han var rädd att berätta för Eli vad Herren hade sagt till honom.16-17Men Eli ropade på honom. "Min son", sa han, "vad sa Herren till dig? Tala om det för mig! Om du inte berättar allt vad han har sagt, kommer Gud att straffa dig!"18Därför berättade Samuel allt vad Herren hade sagt."Det är Guds vilja, låt honom göra vad han tycker är bäst", löd Elis kommentar.19Samuel växte upp, Herren var med honom och folket lyssnade noga till hans råd.20Hela Israel, från Dan till Beer-Seba, förstod att Samuel verkligen var en Herrens profet.21Sedan började Herren ge honom budskap i tabernaklet i Silo, och Samuel förde dessa budskap vidare till Israels folk.