1But David thought to himself, ‘One of these days I shall be destroyed by the hand of Saul. The best thing I can do is to escape to the land of the Philistines. Then Saul will give up searching for me anywhere in Israel, and I will slip out of his hand.’2So David and the six hundred men with him left and went over to Achish son of Maok king of Gath.3David and his men settled in Gath with Achish. Each man had his family with him, and David had his two wives: Ahinoam of Jezreel and Abigail of Carmel, the widow of Nabal.4When Saul was told that David had fled to Gath, he no longer searched for him.5Then David said to Achish, ‘If I have found favour in your eyes, let a place be assigned to me in one of the country towns, that I may live there. Why should your servant live in the royal city with you?’6So on that day Achish gave him Ziklag, and it has belonged to the kings of Judah ever since.7David lived in Philistine territory for a year and four months.8Now David and his men went up and raided the Geshurites, the Girzites and the Amalekites. (From ancient times these peoples had lived in the land extending to Shur and Egypt.)9Whenever David attacked an area, he did not leave a man or woman alive, but took sheep and cattle, donkeys and camels, and clothes. Then he returned to Achish.10When Achish asked, ‘Where did you go raiding today?’ David would say, ‘Against the Negev of Judah’ or ‘Against the Negev of Jerahmeel’ or ‘Against the Negev of the Kenites.’11He did not leave a man or woman alive to be brought to Gath, for he thought, ‘They might inform on us and say, “This is what David did.” ’ And such was his practice as long as he lived in Philistine territory.12Achish trusted David and said to himself, ‘He has become so obnoxious to his people, the Israelites, that he will be my servant for life.’
1Men David tänkte för sig själv: "Endera dagen får Saul tag i mig. Jag ska pröva min lycka bland filisteerna, tills Saul ger upp och slutar jaga mig. Då först kan jag känna mig trygg."2-3David tog därför med sig sina 600 trogna män och deras familjer och bosatte sig i Gat under kung Akis beskydd. Han hade båda sina hustrur med sig, Ahinoam från Jisreel och Nabals änka Abigail från Karmel.4Snart fick Saul reda på att David hade flytt till Gat, och då slutade han att jaga honom.5En dag sa David till Akis: "Om du inte har något emot det, så bosätter vi oss gärna i någon av städerna ute på landsbygden, i stället för att bo här hos dig i din stad."6Akis gav honom då Siklag, som än i dag tillhör judakungarna,7och David bodde där bland filisteerna i ett år och fyra månader.8David och hans män använde tiden till att anfalla och plundra gesuriterna, girsiterna och amalekiterna, folk som levde nära Sur längs vägen till Egypten sedan lång tid tillbaka.9De lät inte en enda människa komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade, och de tog med sig hem alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över.10"Vart gick ert plundringståg i dag?" brukade Akis fråga. David svarade: "Mot den sydliga delen av Judeen och mot folket i Jerameel och mot kaineerna."11Det fanns ingen överlevande som kunde komma till Gat och verkligen berätta var David egentligen hade varit eller vad han hade gjort. David använde samma taktik gång på gång medan han bodde bland filisteerna.12Men Akis trodde på David och förmodade att Israels folk vid det här laget måste hata honom ganska bittert, och han tänkte: "Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!"