1Now Samuel died, and all Israel assembled and mourned for him; and they buried him at his home in Ramah. Then David moved down into the Desert of Paran.[1]2A certain man in Maon, who had property there at Carmel, was very wealthy. He had a thousand goats and three thousand sheep, which he was shearing in Carmel.3His name was Nabal and his wife’s name was Abigail. She was an intelligent and beautiful woman, but her husband was surly and mean in his dealings – he was a Calebite.4While David was in the wilderness, he heard that Nabal was shearing sheep.5So he sent ten young men and said to them, ‘Go up to Nabal at Carmel and greet him in my name.6Say to him: “Long life to you! Good health to you and your household! And good health to all that is yours!7‘ “Now I hear that it is sheep-shearing time. When your shepherds were with us, we did not ill-treat them, and the whole time they were at Carmel nothing of theirs was missing.8Ask your own servants and they will tell you. Therefore be favourable towards my men, since we come at a festive time. Please give your servants and your son David whatever you can find for them.” ’9When David’s men arrived, they gave Nabal this message in David’s name. Then they waited.10Nabal answered David’s servants, ‘Who is this David? Who is this son of Jesse? Many servants are breaking away from their masters these days.11Why should I take my bread and water, and the meat I have slaughtered for my shearers, and give it to men coming from who knows where?’12David’s men turned round and went back. When they arrived, they reported every word.13David said to his men, ‘Each of you strap on your sword!’ So they did, and David strapped his on as well. About four hundred men went up with David, while two hundred stayed with the supplies.14One of the servants told Abigail, Nabal’s wife, ‘David sent messengers from the wilderness to give our master his greetings, but he hurled insults at them.15Yet these men were very good to us. They did not ill-treat us, and the whole time we were out in the fields near them nothing was missing.16Night and day they were a wall around us the whole time we were herding our sheep near them.17Now think it over and see what you can do, because disaster is hanging over our master and his whole household. He is such a wicked man that no-one can talk to him.’18Abigail acted quickly. She took two hundred loaves of bread, two skins of wine, five dressed sheep, five seahs[2] of roasted grain, a hundred cakes of raisins and two hundred cakes of pressed figs, and loaded them on donkeys.19Then she told her servants, ‘Go on ahead; I’ll follow you.’ But she did not tell her husband Nabal.20As she came riding her donkey into a mountain ravine, there were David and his men descending towards her, and she met them.21David had just said, ‘It’s been useless – all my watching over this fellow’s property in the wilderness so that nothing of his was missing. He has paid me back evil for good.22May God deal with David,[3] be it ever so severely, if by morning I leave alive one male of all who belong to him!’23When Abigail saw David, she quickly got off her donkey and bowed down before David with her face to the ground.24She fell at his feet and said: ‘Pardon your servant, my lord, and let me speak to you; hear what your servant has to say.25Please pay no attention, my lord, to that wicked man Nabal. He is just like his name – his name means Fool, and folly goes with him. And as for me, your servant, I did not see the men my lord sent.26And now, my lord, as surely as the Lord your God lives and as you live, since the Lord has kept you from bloodshed and from avenging yourself with your own hands, may your enemies and all who are intent on harming my lord be like Nabal.27And let this gift, which your servant has brought to my lord, be given to the men who follow you.28‘Please forgive your servant’s presumption. The Lord your God will certainly make a lasting dynasty for my lord, because you fight the Lord’s battles, and no wrongdoing will be found in you as long as you live.29Even though someone is pursuing you to take your life, the life of my lord will be bound securely in the bundle of the living by the Lord your God, but the lives of your enemies he will hurl away as from the pocket of a sling.30When the Lord has fulfilled for my lord every good thing he promised concerning him and has appointed him ruler over Israel,31my lord will not have on his conscience the staggering burden of needless bloodshed or of having avenged himself. And when the Lord your God has brought my lord success, remember your servant.’32David said to Abigail, ‘Praise be to the Lord, the God of Israel, who has sent you today to meet me.33May you be blessed for your good judgment and for keeping me from bloodshed this day and from avenging myself with my own hands.34Otherwise, as surely as the Lord, the God of Israel, lives, who has kept me from harming you, if you had not come quickly to meet me, not one male belonging to Nabal would have been left alive by daybreak.’35Then David accepted from her hand what she had brought to him and said, ‘Go home in peace. I have heard your words and granted your request.’36When Abigail went to Nabal, he was in the house holding a banquet like that of a king. He was in high spirits and very drunk. So she told him nothing at all until daybreak.37Then in the morning, when Nabal was sober, his wife told him all these things, and his heart failed him and he became like a stone.38About ten days later, the Lord struck Nabal and he died.39When David heard that Nabal was dead, he said, ‘Praise be to the Lord, who has upheld my cause against Nabal for treating me with contempt. He has kept his servant from doing wrong and has brought Nabal’s wrongdoing down on his own head.’ Then David sent word to Abigail, asking her to become his wife.40His servants went to Carmel and said to Abigail, ‘David has sent us to you to take you to become his wife.’41She bowed down with her face to the ground and said, ‘I am your servant and am ready to serve you and wash the feet of my lord’s servants.’42Abigail quickly got on a donkey and, attended by her five female servants, went with David’s messengers and became his wife.43David had also married Ahinoam of Jezreel, and they both were his wives.44But Saul had given his daughter Michal, David’s wife, to Paltiel[4] son of Laish, who was from Gallim.
1Strax därefter dog Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama. David begav sig sedan till Parans öken.2I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården.3Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak.4När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får,5skickade han tio av sina män till Karmel för att säga:6"Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger.7Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel.8Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig."9Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar.10"Vem är den där David?" frågade han. "Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar.11Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?"12Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt.13"Ta på er svärden!" sa David och spände på sig sitt eget. David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.14Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: "David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem.15-16Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss.17Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon."18Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor.19"Skynda er i förväg, så ska jag följa efter", sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra.20När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin.21David hade sagt till sig själv: "Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar.22Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon."
Abigail ber för Nabals liv
23När Abigail såg David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom.24"Herre, jag tar på mig hela skulden i det här fallet", sa hon. "Var snäll och hör på mig!25Nabal är en dåre, precis som hans namn säger, så bry er inte om vad han har sagt! Jag såg aldrig budbärarna du skickade.26Men eftersom Herren ännu inte har låtit dig få hämnd, så ber jag vid hans namn att Guds förbannelse ska drabba Nabal liksom alla dina fiender.27Här är en gåva, som jag har fört med mig till dig och dina män.28Förlåt mig att jag tog mig friheten att komma ut på det här sättet. Herren kommer helt säkert att belöna dig med ett rike som aldrig ska vackla, eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid.29Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute för att döda dig. Ja, du är lika säker som om du låg i hans hand, och dina fiender kommer han att kasta undan som stenar ur en slunga!30-31Och när Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, och har gjort dig till kung i Israel, så ska du inte behöva bära på en mördares dåliga samvete eller vara som en som tagit lagen i egna händer! Och glöm inte mig, när Herren har gjort dessa stora ting för dig!"32David svarade Abigail: "Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat hit dig för att möta mig i dag!33Och tacka Gud för att du är så klok och förståndig! Du är välsignad, eftersom du hindrade mig från att mörda din man och hämnas på honom.34Herren, Israels Gud, har hindrat mig från att skada dig. Om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Nabals män varit vid liv i morgon bitti."35Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem utan fruktan, för han tänkte inte hämnas på hennes make.36När hon kom hem, såg hon att Nabal hade ordnat till en stor fest. Han var mycket berusad, och därför berättade hon inte för honom om mötet med David förrän följande morgon.37-38Då hade han nyktrat till, men när han fick veta vad som hade hänt, drabbades han av hjärnblödning och blev helt förlamad. Tio dagar senare slog Herren honom igen, och då dog han.39När David hörde att Nabal var död, sa han: "Prisad vare Herren! Gud har själv straffat Nabal och skonat mig från att bli inblandad. Nabal har fått sitt straff."David sände genast budbärare till Abigail för att be henne bli hans hustru.40När de kom fram till Karmel och framförde sitt ärende,41svarade hon genast ja.42Hon gjorde sig i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. De följde sedan med männen tillbaka till David, och hon blev så hans hustru.43David gifte sig även med Ahinoam från Jisreel.44Men under tiden hade kung Saul tvingat sin dotter Mikal att gifta sig med en annan man från Gallim som hette Palti och var son till Lais.