1The Lord said to Samuel, ‘How long will you mourn for Saul, since I have rejected him as king over Israel? Fill your horn with oil and be on your way; I am sending you to Jesse of Bethlehem. I have chosen one of his sons to be king.’2But Samuel said, ‘How can I go? If Saul hears about it, he will kill me.’ The Lord said, ‘Take a heifer with you and say, “I have come to sacrifice to the Lord.”3Invite Jesse to the sacrifice, and I will show you what to do. You are to anoint for me the one I indicate.’4Samuel did what the Lord said. When he arrived at Bethlehem, the elders of the town trembled when they met him. They asked, ‘Do you come in peace?’5Samuel replied, ‘Yes, in peace; I have come to sacrifice to the Lord. Consecrate yourselves and come to the sacrifice with me.’ Then he consecrated Jesse and his sons and invited them to the sacrifice.6When they arrived, Samuel saw Eliab and thought, ‘Surely the Lord’s anointed stands here before the Lord.’7But the Lord said to Samuel, ‘Do not consider his appearance or his height, for I have rejected him. The Lord does not look at the things people look at. People look at the outward appearance, but the Lord looks at the heart.’8Then Jesse called Abinadab and made him pass in front of Samuel. But Samuel said, ‘The Lord has not chosen this one either.’9Jesse then made Shammah pass by, but Samuel said, ‘Nor has the Lord chosen this one.’10Jesse made seven of his sons pass before Samuel, but Samuel said to him, ‘The Lord has not chosen these.’11So he asked Jesse, ‘Are these all the sons you have?’ ‘There is still the youngest,’ Jesse answered. ‘He is tending the sheep.’ Samuel said, ‘Send for him; we will not sit down until he arrives.’12So he sent for him and had him brought in. He was glowing with health and had a fine appearance and handsome features. Then the Lord said, ‘Rise and anoint him; this is the one.’13So Samuel took the horn of oil and anointed him in the presence of his brothers, and from that day on the Spirit of the Lord came powerfully upon David. Samuel then went to Ramah.
David in Saul’s service
14Now the Spirit of the Lord had departed from Saul, and an evil[1] spirit from the Lord tormented him.15Saul’s attendants said to him, ‘See, an evil spirit from God is tormenting you.16Let our lord command his servants here to search for someone who can play the lyre. He will play when the evil spirit from God comes on you, and you will feel better.’17So Saul said to his attendants, ‘Find someone who plays well and bring him to me.’18One of the servants answered, ‘I have seen a son of Jesse of Bethlehem who knows how to play the lyre. He is a brave man and a warrior. He speaks well and is a fine-looking man. And the Lord is with him.’19Then Saul sent messengers to Jesse and said, ‘Send me your son David, who is with the sheep.’20So Jesse took a donkey loaded with bread, a skin of wine and a young goat and sent them with his son David to Saul.21David came to Saul and entered his service. Saul liked him very much, and David became one of his armour-bearers.22Then Saul sent word to Jesse, saying, ‘Allow David to remain in my service, for I am pleased with him.’23Whenever the spirit from God came on Saul, David would take up his lyre and play. Then relief would come to Saul; he would feel better, and the evil spirit would leave him.
1Slutligen sa Herren till Samuel: "Du har sörjt länge nog över Saul, som jag har förkastat som Israels kung. Ta nu en flaska olivolja och gå till Betlehem och sök reda på en man som heter Isai, för jag har utvalt en av hans söner till att bli den nye kungen."2Men Samuel frågade: "Hur kan jag göra det? Om Saul får reda på det, kommer han att döda mig.""Ta med dig en kviga och säg att du har kommit för att offra till mig", svarade Herren.3Inbjud sedan Isai till offret, så ska jag visa dig vilken av hans söner som du ska smörja."4Samuel gjorde som Herren hade sagt till honom, och när han anlände till Betlehem, kom stadens ledande män för att möta honom, men de var alla rädda."Vad är det som står på?" undrade de. "Varför har du kommit hit?"5Han svarade: "Allt är väl, men jag har kommit hit för att offra till Herren. Rena er, och kom med mig till offret!" Han renade också Isai och hans söner och inbjöd även dem.6När de kom till offerplatsen, kastade Samuel en blick på Eliab och tänkte: "Det är nog honom som Herren har utvalt."7Men Herren sa till Samuel: "Nej, det är inte han. Förresten ska du aldrig bedöma en människa efter hennes utseende eller längd. Jag ser inte på samma sätt som du ser! Människor dömer efter det yttre, men jag ser till hjärtat."8Då bad Isai sin son Abinadab stiga fram inför Samuel, men Herren sa: "Inte heller han är den rätte."9Sedan bad Isai Samma att gå fram, men Herren sa: "Nej, det är inte han heller." På samma sätt kom sju av Isais söner fram inför Samuel, men samtliga förkastades.10-11"Herren har inte utvalt någon av dem", sa Samuel till Isai. "Är det alla söner du har?""Vi har ju den yngste sonen också, men han är ute på fälten och vaktar fåren", svarade Isai."Skicka omedelbart efter honom", sa Samuel, "för vi slår oss inte ner förrän han kommer."12Då skickade Isai efter honom. Det var en pojke som såg bra ut, rödblommig och med vackra ögon. Och Herren sa: "Han är det. Smörj honom!"13Samuel tog olivoljan han hade haft med sig och hällde den över Davids huvud i brödernas närvaro. Herrens Ande kom över David med stor kraft från den dagen. Samuel återvände till Rama.
David i Sauls tjänst
14Herrens Ande hade däremot lämnat Saul. En ond ande hade kommit i stället, och Herren tillät att den plågade Saul.15-16Några av Sauls rådgivare föreslog ett botemedel:"Gud låter en ond ande plåga dig, men vi föreslår att vi får söka reda på någon som kan spela harpa. Harpans toner får dig att må bättre om anden skulle plåga dig."17Saul sa: "Nåväl, leta reda på någon som är duktig att spela."18En av rådgivarna sa att han kände till en ung pojke i Betlehem, son till en man som hette Isai. Pojken var inte bara skicklig att spela harpa, han var också modig, vacker och stark, och han hade ett gott omdöme. Sedan tillade han: "Dessutom är Herren med honom."19Saul sände därför en budbärare till Isai och bad att han skulle skicka sin son David, som vaktar fåren.20Isai lastade en åsna med bröd och vin och skickade dessutom en ung get med David.21Saul tyckte om David ifrån första ögonblicket, och David blev en av hans livvakter.22En tid senare skrev Saul till Isai: "Låt David stanna i min tjänst. Jag är mycket nöjd med honom."23Varje gång den onde anden kom över Saul, spelade David på harpan. Då mådde Saul bättre, och den onde anden lämnade honom.