1Follow the way of love and eagerly desire gifts of the Spirit, especially prophecy.2For anyone who speaks in a tongue[1] does not speak to people but to God. Indeed, no-one understands them; they utter mysteries by the Spirit.3But the one who prophesies speaks to people for their strengthening, encouraging and comfort.4Anyone who speaks in a tongue edifies themselves, but the one who prophesies edifies the church.5I would like every one of you to speak in tongues,[2] but even more to prophesy. The one who prophesies is greater than the one who speaks in tongues,[3] unless someone interprets, so that the church may be edified.6Now, brothers and sisters, if I come to you and speak in tongues, what good will I be to you, unless I bring you some revelation or knowledge or prophecy or word of instruction?7Even in the case of lifeless things that make sounds, such as the pipe or harp, how will anyone know what tune is being played unless there is a distinction in the notes?8Again, if the trumpet does not sound a clear call, who will get ready for battle?9So it is with you. Unless you speak intelligible words with your tongue, how will anyone know what you are saying? You will just be speaking into the air.10Undoubtedly there are all sorts of languages in the world, yet none of them is without meaning.11If then I do not grasp the meaning of what someone is saying, I am a foreigner to the speaker, and the speaker is a foreigner to me.12So it is with you. Since you are eager for gifts of the Spirit, try to excel in those that build up the church.13For this reason the one who speaks in a tongue should pray that they may interpret what they say.14For if I pray in a tongue, my spirit prays, but my mind is unfruitful.15So what shall I do? I will pray with my spirit, but I will also pray with my understanding; I will sing with my spirit, but I will also sing with my understanding.16Otherwise when you are praising God in the Spirit, how can someone else, who is now put in the position of an enquirer,[4] say ‘Amen’ to your thanksgiving, since they do not know what you are saying?17You are giving thanks well enough, but no-one else is edified.18I thank God that I speak in tongues more than all of you.19But in the church I would rather speak five intelligible words to instruct others than ten thousand words in a tongue.20Brothers and sisters, stop thinking like children. In regard to evil be infants, but in your thinking be adults.21In the Law it is written: ‘With other tongues and through the lips of foreigners I will speak to this people, but even then they will not listen to me, says the Lord.’ (Isa 28:11; Isa 28:12)22Tongues, then, are a sign, not for believers but for unbelievers; prophecy, however, is not for unbelievers but for believers.23So if the whole church comes together and everyone speaks in tongues, and enquirers or unbelievers come in, will they not say that you are out of your mind?24But if an unbeliever or an enquirer comes in while everyone is prophesying, they are convicted of sin and are brought under judgment by all,25as the secrets of their hearts are laid bare. So they will fall down and worship God, exclaiming, ‘God is really among you!’
Good order in worship
26What then shall we say, brothers and sisters? When you come together, each of you has a hymn, or a word of instruction, a revelation, a tongue or an interpretation. Everything must be done so that the church may be built up.27If anyone speaks in a tongue, two – or at the most three – should speak, one at a time, and someone must interpret.28If there is no interpreter, the speaker should keep quiet in the church and speak to himself and to God.29Two or three prophets should speak, and the others should weigh carefully what is said.30And if a revelation comes to someone who is sitting down, the first speaker should stop.31For you can all prophesy in turn so that everyone may be instructed and encouraged.32The spirits of prophets are subject to the control of prophets.33For God is not a God of disorder but of peace – as in all the congregations of the Lord’s people.34Women[5] should remain silent in the churches. They are not allowed to speak, but must be in submission, as the law says.35If they want to enquire about something, they should ask their own husbands at home; for it is disgraceful for a woman to speak in the church.[6]36Or did the word of God originate with you? Or are you the only people it has reached?37If anyone thinks they are a prophet or otherwise gifted by the Spirit, let them acknowledge that what I am writing to you is the Lord’s command.38But if anyone ignores this, they will themselves be ignored.[7]39Therefore, my brothers and sisters, be eager to prophesy, and do not forbid speaking in tongues.40But everything should be done in a fitting and orderly way.
Att framföra budskap från Gud är viktigare än att tala okända språk
1Be alltså att Gud ska hjälpa er att älska andra människor. Men be honom också om de förmågor som behövs i församlingen, helst förmågan att framföra budskap från honom.2Den som talar ett okänt språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen människa förstår ju vad han säger, eftersom Guds Ande låter honom tala hemligheter.[1]3Men den som framför ett budskap från Gud talar till människor, och hans ord stärker andras tro genom förmaning eller uppmuntran.4Den som talar ett okänt språk blir själv stärkt i sin tro på Jesus, men den som framför ett budskap från Gud hjälper hela församlingen att få en starkare tro.5Jag vill att ni alla ska tala okända språk, men jag vill ännu hellre att ni framför olika budskap från Gud. Att med Guds Andes hjälp kunna framföra ett budskap från Gud är nämligen viktigare än att kunna tala okända språk, om man nu inte har fått förmågan att tolka det okända språket så att församlingens tro blir starkare.6Kära syskon, tänk om jag kom till er och bara talade på ett okänt språk. Skulle det hjälpa er? Måste jag inte samtidigt berätta om något Gud har visat mig eller om någon kunskap han har gett mig? Måste jag inte ge er något budskap från honom eller undervisa er?7Låt mig förklara med en bild: Om ett instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna höra vilken melodi som spelas?8Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig färdiga till strid?9På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Det låter ju bara som nonsens.10Världen är full av språk, och alla innehåller ljud som går att förstå för dem som talar språken.11Men om en människa talar till mig på ett språk, vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra.12På samma sätt är det med er när ni talar okända språk i församlingen. När ni ivrigt ber Gud att ge er olika förmågor, ska ni därför be om sådana förmågor som de andra i församlingen kan förstå, så att deras tro kan bli starkare.13Och den som redan har fått förmågan att tala okända språk, ska be att Gud ger honom förmågan att tolka det han säger.14När vi talar ett okänt språk förstår vi ju inte själva vad vi säger, eftersom det är vår ande som ber och inte vårt förnuft.15Hur ska vi då göra? Jo, vi ska be på båda sätten. Vi ska be med vår ande, men också med ord som människor förstår. Vi ska sjunga med vår ande, men också med ord som människor förstår.16För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska människorna runt omkring då kunna stämma in i ditt tack till Gud? De förstår ju inte vad du säger.17Det är bra att du tackar Gud, men det hjälper inte de andra till att få en starkare tro på honom.18Själv är jag väldigt tacksam för att Gud har gett mig förmågan att tala okända språk, och jag använder min förmåga oftare än någon av er.19Men när jag träffar andra troende vill jag hellre tala fem ord som människor förstår och kan lära sig något av, än 10 000 ord på ett okänt språk.20Kära syskon, var inte så barnsligt förtjusta över de förmågor ni har fått, att ni inte kan använda dem på ett vuxet sätt. Det enda område ni ska vara barnsliga och oskyldiga på är när det gäller att göra det som är ont.21-22Ni måste inse att förmågan att framföra budskap från Gud är viktigare än att kunna tala okända språk. Att tala på ett okänt språk är nämligen inte ett tecken från Gud som får människor att tro. Det står ju i Skriften[2]: ” ’Jag ska tala till detta folk på okända språk och med hjälp av främlingars läppar. Men ändå ska de vägra att lyssna på mig’, säger Herren.” Om man däremot framför ett budskap från Gud är det ett tecken som stärker människors tro.23Tänk er att ni alla har samlats och att ni då alla samtidigt talar okända språk. Om det då kommer in människor som inte förstår vad ni håller på med, eller några som inte alls tror på Jesus, då säger de självklart att ni är fullständigt galna.24Men om alla istället har olika budskap att framföra från Gud, och det kommer in någon som inte tror på Jesus, eller någon som inte förstår dessa saker, då får han dåligt samvete av det han hör och inser att han lever i synd.25Alla hans innersta tankar kommer att avslöjas, och därför kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”
Ordning vid de troendes samlingar
26Hur ska det då gå till på era samlingar, kära syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med sina olika förmågor: en sjunger, en undervisar, en berättar något som Gud har visat honom, en talar okända språk, och en annan tolkar det Gud vill ha sagt på detta okända språk. Men målet med allt ni gör ska vara att församlingen får en ännu starkare tro på Jesus.27När ni talar okända språk högt, får bara två eller tre tala vid varje samling, och alltid en i taget. Dessutom måste någon alltid tolka det som sägs.28Om ingen av de närvarande har fått förmågan att tolka, måste den som talar okända språk vara tyst under samlingen och bara tala inom sig till Gud.29På samma sätt får bara två eller tre framföra budskap från Gud i en samling, och de andra ska pröva om de tror att budskapet verkligen är från Gud.30-31Men ni måste tala en i taget. Om Gud visar något för en annan i samlingen, ska den förste sluta tala. På så sätt kan flera få tillfälle att framföra det budskap de har fått från Gud, och hela församlingen kan lära sig något och bli uppmuntrad.32Den som har fått förmågan att framföra budskap från Gud, har också fått förmågan att styra över när han ska framföra dem.33-34Gud tycker inte om när det är oordning, för han är den som ger frid. Därför ska kvinnorna inte heller sitta och diskutera högt vid era samlingar. Den regeln följer alla de troendes församlingar. Kvinnorna ska göra som det står i Skriften[3], och låta männen leda samlingarna.35Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är accepterat att en kvinna talar vid en samling.[4]36Hur kommer det sig att några av er inte vill följa de regler som tillämpas i andra församlingar? Har ni rätt att själva bestämma hur Guds budskap ska tolkas? Var det från er budskapet kom från början?37Alla ni som tror att Guds Ande har gett er förmågan att framföra olika budskap från Gud, eller att ni har fått andra förmågor av honom, ni borde vara de första att inse att det jag skriver till er är en befallning från Herren Jesus själv.38Men om någon inte vill acceptera det som kommer från Herren, så ska ni inte heller acceptera den människan.39Som en sammanfattning till allt detta vill jag säga, kära syskon: be Gud om förmågan att framföra budskap från honom, och hindra inte någon från att tala okända språk.40Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.