For the director of music. A maskil of the Sons of Korah.
1God, we have heard what you did. Those who came before us have told us what you did in their days, in days long ago.2By your power you drove out the nations. You gave our people homes in the land. You crushed the people who were there. And you made our people do well.3They didn’t win the land with their swords. They didn’t gain success by their own power. Your powerful right hand and your mighty arm gave them victory. You gave them success because you loved them.4You are my King and my God. You give victories to the people of Jacob.5With your help we push back our enemies. By your power we walk all over them.6I put no trust in my bow. My sword doesn’t bring me victory.7But you give us victory over our enemies. You put them to shame.8All day long we talk about how great God is. We will praise your name for ever.9But now you have turned your back on us and made us humble. You don’t march out with our armies anymore.10You made us turn and run from our enemies. They have taken what belongs to us.11You handed us over to be eaten up like sheep. You have scattered us among the nations.12You sold your people for very little. You didn’t gain anything when you sold them.13You have made us something that our neighbours laugh at. Those who live around us make fun of us and tease us.14The nations make jokes about us. They shake their heads at us.15All day long I have to live with my shame. My face is covered with it.16That’s because they laugh at me and attack me with their words. They want to get even with me.17All of this happened to us, even though we had not forgotten you. We had not broken the covenant you made with us.18Our hearts had not turned away from you. Our feet had not wandered from your path.19But you crushed us and left us to the wild dogs. You covered us over with deep darkness.20We didn’t forget our God. We didn’t spread out our hands in prayer to a false god.21If we had, God would have discovered it. He knows the secrets of our hearts.22But because of you, we face death all day long. We are considered as sheep to be killed.23Lord, wake up! Why are you sleeping? Get up! Don’t say no to us for ever.24Why do you turn your face away from us? Why do you forget our pain and troubles?25We are brought down to the dust. Our bodies lie flat on the ground.26Rise up and help us. Save us because of your faithful love.
1Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.2-3Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.4Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.5Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,6för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.7Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.8Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.9Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!10Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.11Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.12Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.13Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.14Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.15Du har sett till att ordet "jude" har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.16-17Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.18All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.19Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.20Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.21Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,22skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.23Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.24Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?25Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?26Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.27Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.